Måste politiker vara Mona-vanligt klädda?

Två stilsäkra sjukvårdspolitiker i Almedalen i fjol, Filippa Reinfeldt (M)
och Ingrid Lennerwald (S)

När redaktioner planerar sin valbevakning kommer man ofta till en punkt där man försöker hitta på något kul och oväntat. Något som får läsarna/tittarna/lyssnarna att haja till och som livar upp redaktionen. I år tycks många ha fastnat för politikernas klädstil. Svenska Dagbladets kulturdel hade i helgen en genomgång som sträckte sig från Lenins kostym från varuhuset PUB i Stockholm till de kostymer Maria Wetterstrand bär i riksdagens talarstol. Stilanalysen av klädseln på valaffischerna kom fram till att ingen tycks sträva efter att sticka ut.. ”De utstrålar alla en slags myspysighet och att de vill vara Mona-vanliga”, är tidningens slutsats.

Politikerbloggen har roat sig med en lista över de bäst klädda politikerna. I herrklassen segrar vänsterpartistiska riksdagsledamoten Hans Linde, följd av Göran Hägglund och Jan Elisasson. I damklassen är integrationsminister Nyamko Sabuni en självklar vinnare, övriga på pallen är Josefin Brink (V) och socialförsäkringsminister Cristina Husmark-Pehrsson.

Kommunpolitiken brukar ju schablonmäsigt avfärdas som grå. ”Inte för fint, inte för sjavigt”, är grundregeln när lokal- och regionpolitiker väljer kläder, enligt Dagens Samhälle. Men också där finns det de som sticker ut, till exempel Ulla-Maj Andersson (S) i Nordmaling och Acko Ankarberg Johansson (KD) i Jönköping. Deras stilar skiljer sig åt, men båda tycks ha insett att kläder är ett utmärkt hjälpmedel om man vill synas. Och det vill man väl som politiker?