onsdag 23 juni 2010

Adjö till Dagens Samhälle

Skrivbordet är städat. Alla lådor är tömda. Papper som jag trodde var oumbärliga har kastats i återvinningstunnorna. Alla namnskyltar jag sparat under året är slängda (bilden). Det är dags att säga adjö till Dagens Samhälle. Visserligen kommer jag att jobba för fullt under Almedalsveckan och upprätthålla utgivar- och vd-skap fram till 16 augusti när Mats Edman är på plats, men skrivbordet lämnar jag idag.

Jag tittar ut genom redaktionsfönstret och ser både Katarinahissen och Gröna Lund-tornet gå upp och ner. Djurgårdsfärjan pilar fram och tillbaka. Strömmens vatten glittrar. Utsikten från skrivbordet är en av de saker jag kommer att sakna. Jag kommer också att sakna de människor som varit en del av min vardag här på tidningen. Jag kommer att sakna tidningsutgivningens rytm. Även om jag många söndagskvällar suckat över att ledarna kommer så tätt och funderat över vad som ska bli veckans ämne...

Men var sak har sin tid. Jag har varit chefredaktör i tio år. Jag kom till KommunAktuellt i september 2000. Jag ledde arbetet med att skapa Dagens Samhälle. Nu är det dags att pröva något annat. Att som frilans och konsult använda de kunskaper jag skaffat mig under de här åren och tidigare på Vestmanlands Läns Tidning.
Skriva kommer jag att fortsätta med bland annat på denna blogg. Även om jag nu tar några dagars uppehåll för att ladda upp inför Almedalsveckan. Vi kanske ses där, eller här eller i något annat sammanhang.

måndag 21 juni 2010

Farlig frihet för förvirrade

Sista tiden vår granne bodde hemma fick vi ofta milt, men bestämt leda henne tillbaka till hennes trötte man. Hon var en rymmare, vilket i längden blev ohållbart och hon fick flytta till gruppboende för dementa. Sorgligt, men också en lättnad. Inte minst för maken som nu visste var hon fanns och att hon inte skulle kunna ge sig i väg och göra sig illa.

Om detta hade hänt nu, hade han inte kunnat känna sig lika trygg. Sedan förra veckan har Socialstyrelsen upphävt de föreskrifter om tvångs- och skyddsåtgärder som rått för personer med åldersdemens i särskilda boendeformer. Av goda principiella skäl, grundlagen medger inte att människor hålls inlåsta mot sin vilja. Men med risk för förödande praktiska konsekvenser. Oron är stor bland dem som jobbar med dementa för hur man nu ska klara de boendes trygghet och säkerhet.

Man får försöka hitta lösningar, sa Anders Printz på Socialstyrelsen i radions Studio 1. Till exempel att någon i personalen följer med en gammal som vill ut och gå mitt i natten. Men den demente som vill ut längtar sällan efter en promenad. Det man letar efter är livet som det var en gång och som man inte förstår vart det har tagit vägen.

Socialstyrelsens beslut visar att det behövs en ny lagstiftning som med respekt för grundlagen gör det möjligt att ge dementa den tillsyn de behöver. Och det snarast, innan någon allvarlig oycka inträffar.

För övrigt...
..tycks ett yrkesliv som socialchef skapa bättre talare än ett liv som kung. Olle Westling tog hem titeln som bäst talande pappa vid lördagens bröllop. Men båda fick se sig besegrade av brudgummen.

torsdag 17 juni 2010

Reservation hjälper inte alltid

Det spelar ingen roll hur mycket du argumenterar emot. Om du inte har reserverat dig i protokollet står du ändå bakom beslutet och är skyldig att försvara det.
Detta lär sig alla som engagerar sig i föreningsliv eller politiskt arbete snabbt. I bästa fall genom att mer erfarna talar om det, men ibland den genom att man först i efterhand förstår vad som gäller.
Att det är så här är grundläggande för den representativa demokratin. I rimligtvis borde det då också vara tvärtom. Den som har reserverat sig står inte bakom beslutet och är inte ansvarig.

Men så är det inte har vänsterpartisten Stefan Kärvling i Vänersborg fått erfara. Han reserverade sig mot bygget av Arena Vänersborg, som kom att kosta 140 miljoner i stället för 70 och hade ett tak som inte höll för snötrycket.
Detta fick fullmäktige att på revisorernas inrådan inte bevilja Barn- och ungdomsnämnden ansvarsfrihet. Inklusive Stefan Kärvling, trots att han hade reserverat sig.

Nu har han överklagat det beslutet till förvaltningsrätten. Ett annat överklagande gäller gränsdragningen mellan individuellt och kollektivt ansvar i en politisk nämnd. Utslagen inväntas med spänning, inte bara av Stefan Kärvling.

tisdag 15 juni 2010

Dystopiker eller sanningssägare?


Över 1200 arrangemang konkurrerar om intresset under Almedalsveckan i år. Ett av dem jag är mest nyfiken på är presentationen av rapporten från Timbros och Arena Idés kommission om välfärdens finansiering.

Ska denna blocköverskridande grupp under ledning av den förre S-statssekreteraren Per Borg lyckas komma med något nytt i frågan? Något som gör att detta på allvar kommer upp på den politiska dagordningen. Något som får statsministern, oavsett vem det är, att i regeringsdeklarationen i höst tillsätta en parlamentarisk utredning som under den kommande mandatperioden ska hitta lösningar på hur vi ska klara välfärden när allt fler behöver dess tjänster men allt färre bidrar.

En av knäckfrågorna är hur vi ska klara äldreomsorgen den dag den stora 40-talistkullen behöver dess tjänster. På gårdagens DN Debatt presenterade professor Mats Thorslund sitt underlag till kommissionen. Eftersom han är en av äldreomsorgens främsta dystopiker eller i värsta fall sanningssägare var förutsägelserna dystra. Frågan till honom från kommissionen var om medborgarna i rimlig grad kan förutse vilken äldreomsorg de kommer att erbjudas.

”Svaret är nej. De äldre lämnas i sticket. Det finns inget tydligt offentligt åtagande om äldreomsorg”, skriver Mats Thorslund. Den 6 juli får vi veta om Arena/Timbro-kommissionen håller med och vad de tycker ska göras.

måndag 14 juni 2010

En söndagkväll på akuten

Arbetsförhållandena på landets akutmottagningar ska granskas av Arbetsmiljöverket under hösten. Själv gjorde jag ett oanmält besök på akutmottagningen i Västerås på söndagskvällen. Jag har svårt att tänka mig en besvärligare arbetsmiljö oavsett om man är arbetstagare eller arbetsgivare. Hur dimensionera för det oplanerade? Hur klara att hantera sin egen stress när man möter människor i de mest stressade livssituationer

Väntrummet var överfyllt. För vissa var det uppenbart varför de var där. Flickan med den skadade armen hade fortfarande såväl knäskydd som matchdräkten på. Andra hade skadade fötter eller mer obestämt ont. Men hos många visade inte väntrumsbeteendet varför de behövda akut vård. En man var påtagligt berusad, men på ett mer kontaktsökande än hotfullt sätt.

Stämningen var lätt uppgiven. Ingen bråkade. Ingen klagade trots att till och med den första bedömningen dröjde länge. Många hade suttit i timmar. Personalen var påtagligt osynlig. Deras jobb utfördes ju innanför den dörr som vi alla i väntrummet snart hoppades komma innanför.

Vi kom aldrig innanför den dörren, eftersom vi inte skulle sitta där vi satt en timme med vår nummerlapp. Vi hänvisades till slut till barnakuten där behandlades barnbarnets allergi direkt. Personalen upprördes över att ingen skickat dit oss på en gång. Men allt löste sig till det bästa. Tillgängligheten är svensk vårds stora problem, när man väl kommer rätt och kommer fram är såväl kvalitet som bemötande bra.

onsdag 9 juni 2010

Är sociala medier egentligen asociala?

Politikerna har inte förlorat tron på sociala medier. Möjligen har entusiasmen svalnat något. När Dagens Samhälle ställde frågan för snart ett år svarade sex av tio att de skulle använda sig av Facebook, Twitter och bloggar. En enkät som Ekot redovisar i dag visar att hälften av lokalpolitikerna tänker kommunicera med väljarna den vägen.
- Min strategi är väl att synas på så många ställen som möjligt, säger Ilona Szatmari Waldau, vänsterpartiets förstanamn i Uppsala .
Andra är skeptiska, till exempel Bo Frank, moderat kommunstyrelseordförande i Växjö.
- Jag tycker att de här sociala medierna är egentligen asociala medier, säger han till Ekot.
Efter att ha följt ett antal politikers på Facebook en tid lutar jag mer åt Ilona Szatmari Waldaus inställning. Sociala medier är ett sätt att nå fler oftare, men det gäller att ha något intressant att säga. Så värst många nya når man nog inte men det är ett sätt att stärka banden med dem som gillar en.
Ungefär som att man är mer intresserad av verkliga vänners Facebook-uppdateringar än av flyktiga bekantas.

För övrigt...
... kan noteras att de gamla rivalerna Norrköping och Linköping enats om en gemensam översiktsplan. Ett litet steg för mänskligheten, men ett stort steg för östgötarna som firade med confetti i fullmäktige.

torsdag 3 juni 2010

Äldreomsorg när go-go blir slow-go


Han startade för 40 år sedan den första svenska PR-byrån, Kreab som idag har 350 konsulter över hela världen. Han var med att bygga upp Kunskapsskolan. Nu siktar Peje Emilsson (bilden) in sig på äldreomsorgen, berättar han i en intervju i tidningen Resumé. Silver Life kallas konceptet som ska erbjuda boenden under ålderdomens olika skeenden. ”Från go-go, till slow-go, till no-go”, som Emilsson uttrycker det.
En förutsättning är att samhället ställer upp med en vårdpeng och att man, till skillnad från skolpengen, kan lägga till en slant själv. Det krävs en ny svensk modell för att klara omsorgen när den stora 40-talistgenerationen, menar 64-åringen Peje Emilsson, som inte vill se sig som ett högerspöke. Han tror på samförstånd över partigränserna, ”som i pensionsöverenskommelsen”.
En inte alltför djärv gissning är att Arenas och Timbros blocköverskridande kommission kommer med ett förslag om vårdpeng när de presenterar sina idéer i Almedalen.
Tredje gången gillt för den sociala entreprenören Peje Emilsson i så fall. Efterfrågan finns definitivt på en ålderdom med lite silverglans, frågan är hur det ska finansieras.