fredag 29 oktober 2010

Om bloggar som tystnar och en politiker som fick nog

Det här var veckan när de rödgröna först pliktskyldigast presenterade sitt budgetalternativ och sedan gick skilda vägar. Veckan när Sofia Arkelsten (M) fick uppleva skillnaden mellan att vara en riksdagsledamot i mängden och att vara partisekreterare. Veckan när muthärvan i Göteborg växte ytterligare och när Jimmie Åkesson fick erfara att alla partiledare inte är lika. Att inte få komma på Nobelfesten smärtade nog mer än inte få sitta i samma sminkloge som Lars Ohly. Här lite smått och gott från veckan som gått.


Helena Nyhus hoppar av
Muthärvans första politiska offer
Muthärvan i Göteborg börjar nu också på politiska konsekvenser. Helena Nyhus (S) avgår som kommunalråd. Hon vill göra annat i livet, säger hon, men medger att turbulensen kring Uppdrag Gransknings avslöjande spelar roll. Helena Nyhus begick trippelfel där. Hon hade inte bara haft dålig koll som ordförande i idrotts- och föreningsnämnden, hon hade också serverat sin KS-ordföranden halvsanningar. Dessutom hade hon det dåliga omdömet att tala om för Janne Josefsson vad hon tyckte om Uppdrag Gransknings arbetsmetoder. I tron att kameran var avstängd, vilket den alltså inte var. Det var dumt, men det finns anledning att dela hennes oro för att det kan bli svårt att rekrytera nya politiker:
Det är en väldigt tuff situation att ta ansvar för saker som man möjligtvis inte kan kontrollera och granska. Jag tycker att vi ska vända på allt, men har du en förvaltningschef som undanhåller saker för den politiska ledningen hjälper ingen revision i världen, säger hon till GP.

Fint hus för nytt samboförhållande
Över en månad har gått sedan valet och än är det inte klart med styren överallt. Nu börjar det bli bråttom om man ska ha en chans att hinna med budgetarbetet. I Göteborg blev det klart i veckan. Där har miljöpartiet slutligt bestämt sig för rödgrönt samarbete. Ett samarbete som ska vara närmare än tidigare, vilket manifesteras i att man flyttar ihop. Kanske kan detta samboförhållande så småningom äga rum i Gunnar Asplunds rådhus, som stått tomt sedan tingsrätten flyttade till Göteborgs nybyggda rättscentrum. En utredning är tillsatt, som i första hand ska undersöka om kommunledningen skulle kunna flytta in. En förstudie ska presenteras i januari. Men samtidigt finns en oro för att husets inre med specialdesignade möbler, mattor och lampor i mjukt modernistisk stil kanske inte kommer att bevaras. Asplundentusiaster jorden runt gör sig redo för strid.

Inte en ny S-idé på 50 år?
Debatten är intensiv bland socialdemokratiska debattörer om varför valet gick som det gick, om vilken betydelse det röd-gröna samarbetet hade och varför detta samarbete nu sprack. Till de mera skoningslösa interna kritikerna hör Göran Greider som på Aftonbladet Debatt skriver:
I valet 2010 var det alltså ett helt halvsekel sedan socialdemokratin formulerade en intellektuellt och praktiskt hållbar idé om hur samhället ska omgestaltas i progressiv riktning. Tacka fan för att partiet i dag saknar profil! Sahlin och Östros sågs irrande på en spelplan som Borg och Reinfeldt definierat. Mittfältet i det egna rödgröna laget deltog knappt i spelet!Det rödgröna samarbetet är inte problemet. Det är heller inte lösningen på problemet. Lösningen på sfinxens gåta är socialdemokratin själv. Den måste återfinna en bärande idé om hur detta samhälle ska se ut och kan då inte nöja sig med en borgerlig spelplan.

Kvartett utan verklighetförankring
Skoningslös är också mediekrönikören Rolf van der Brink i sin analys i Dagens Media av de rödgrönas kampanjbild med de fyra partiledarna vandrade på en perrong. En bild som det tog reklambyrån en månad att komponera. Så här gick det till:
Tåget är påhittat och byggt på bildkombinationer av rymdskepp och tåg 3d-modellerat av Sweet Studio. Elledningarna i luften är autentiska och kommer från Södertälje Södra. Stensättningen på perrongen är 3D-modellerad. Partiledarna är fotograferade en och en av fotograf Kalle Gustafsson förmedlad av agenten Skarp. Ambitionen var att producera de bästa partiledarbilderna någonsin. Mona, Lars, Peter och Maria kläddes ”stadsmannamässigt” med märkeskläder, dock inget överdrivet extravagant. Lars Ohly skulle bära en röd slips. Men han ville inte. ”Den var inte han”.


Unga gillar sociala medier, politiker har tröttnat
I veckan kom statistik om ungdomars medievanor. Allt mindre TV, allt mer Internet är trenden. 98 procent av 12-16-åringarna tillbringar en del av sin fritid vid datorn. Mest med spel, men sociala medier tar allt mer av deras tid. Politikerna ägnar däremot allt mindre tid åt sociala medier. Efter valet har var tredje politikerblogg tystnat, visar en kartläggning som SVT:s Aktuellt. Det ger för lite väljarkontakt i förhållande till den tid det tar, motiverar två av de numera icke-bloggande riksdagsledamöterna sin tystnad.
Det var kul men syftet är ändå att nå ut med sitt budskap, och ser man då att man har väldigt få läsare börjar man fundera på om det finns bättre sätt att använda tiden, säger Helena Leander (MP).


Bengt Germundsson bloggar på
Om även de kommunala bloggarna tystnat lär väl Dagens Samhälle reda ut så småningom, även bland dem fanns stora planer före valet. En som inte tystnat är KD:s mest framgångsrike kommunpolitiker Bengt Germundsson i Markaryd. Han är förbryllad och besviken och kanske rent av förbannad även om han inte säger det rent ut över Göran Hägglunds besked att partiet släpper kravet på vårdnadsbidrag:
Jag tycker det är helt fel timing att redan efter en månad signalera detta budskap, samtidigt som vi försöker få in vårdnadsbidraget i många kommuner eller öka upp det från ett till två år. Lika fel anser jag det vara att föra ett resonemang om detta i media. Att så skett meddelades i en bisats några minuter innan Hägglund avslutade partifullmäktige samma dag.


Lokaljournalistiken ligger oss närmast
Lokalredaktioner försvinner ofta i dagstidningars sparprogram. Saknade av läsare i allmänhet och kommunpolitiker i synnerhet, eftersom de förlorar en kanal att nå ut. Visserligen en kanal man inte har kontroll över och som man ibland retat sig på, men det är än värre att inte ha någon  rapportering alls. I veckan var lokalredaktörer från hela landet samlade till Nära-konferens i Örebro för att diskutera lokal journalistik. Caroline Thorén på Medievärlden var där och berättade bland annat om Södermanlands Nyheters satsning på lokalredaktioner i Trosa och Gnesta.
Satsningen visar på en djupare förståelse för journalistikens kärna. Det är det om händer här och nu, nära läsaren som verkligen berör. Visst, de flesta tidningsläsare vill ha utrikesnyheter och nationella nyheter också men dessa nyheter kan du få var som helst. Det som händer utanför din husknut i Trosa, Staffanstorp eller Norsjö – det kan du bara få av din lokaltidning.

Grattis till en pigg 100-åring
Till sist ett grattis till en pigg 100-åring. Tidningen Kommunalarbetaren, som numera mest kallar sig KA, firade med stort kalas i veckan. ”Tidningen skall utgöra ett medel i vår agitation, ett medel att väcka de ännu sovande kommunalarbetarna i landet”, skrev förste redaktören FL Nordgren 1910. Dagens redaktör Liv Beckström gör en helt annorlunda tidning och uttrycker sig på ett annat sätt, men tidningens uppdrag är i grunden det samma.

tisdag 26 oktober 2010

Mausoleum över en svunnen sjukvårdspolitik

Under 1980-talets första hälft, var jag landstingsreporter på Vestmanlands Läns Tidning. En återkommande fråga var då var Västra sjukhuset. Ett sjukhus landstinget önskade att man aldrig haft och inte riktigt visste vad man skulle göra med. Tiden hade gått ifrån det redan innan det var klart

Sjukhuset  började planeras 1967 och var klart 1975. Dåvarande landstingsrådet Sten Söderberg (S) hade tänkt sig det som ett lasarett med specialistfunktioner. Men läkare var en svårstyrd grupp redan på 1960-talet. De ville ha alla akutsjukvård på Centrallasarettet. Därför blev Västra sjukhuset ett långvårdssjukhus med 448 platser, 535 anställda och en väldig massa korridorer. De flesta gamla bodde i rum med två eller fyra sängar. Sjukhuset låg ödsligt långt utanför centrum och kändes verkligen som den sista utposten där ingen ville hamna.

Vårdsal från en svunnen tid, 1970-talet
I och med Ädelreformen 1992 blev Västra sjukhuset och långvården Västerås stads ansvar. Anläggningen döptes om till Eriksborg och de gamla vårdavdelningarna byggdes om till äldreboenden. Psykiatrin tog över en del. Dessutom finns en del udda verksamheter som landstingets placerat här. Kvadratmetrar man inte kan göra sig av med måste ju användas.

Kryssar man sig fram genom korridorerna kommer man till slut till en drop in-röntgen driven av Praktikertjänst, där jag utan någon väntan fick min höft röntgad. Snabbt och effektivt, fjärran från den centralstyrda sjukvård som Västra sjukhuset en gång byggdes för.

fredag 22 oktober 2010

Om en saknad minister och en go gubbe som blev arg

Det här är veckan när skott i Malmö gav obehagliga associationer till Lasermannen och hans tid. När det blev sorgligt påtagligt att den svenska insatsen, som det brukar kallas, i Afghanistan handlar om att delta i ett krig. Det var också veckan när Henrik Berggren till alla politikintreserades förvåning inte blev nominerad till Augustpriset för sin Palmebiografi och när den första snön föll över Mellansverige. Här är några lästips från veckans flöde:


Vem ska SKL nu lobba mot?
Det är lite oväntat att Ilmar Reepalu (S) saknar Mats Odell (KD). Men det gör han faktiskt. Kanske inte så mycket personen som hans tidigare funktion som kommunminister. Någon sådan finns inte i den nya regeringen. Detta har fått Ilmar Reepalu att skriva brev till statsministern:
”En sådan viktig post kan rimligen inte ha glömts bort vid regeringsbildningen. Därför skulle jag vilja be dig att reda ut detta missförstånd och se till att berörda personer vid kammarkansliet och regeringskansliet, och även kommunerna via Sveriges Kommuner och Landsting, snarast informeras om vem som har posten som kommunminister”, skriver han.
Något officiellt svar har han ännu inte fått. Men till Skånska Dagbladet säger statsministerns pressekreterare att kommunerna får vända sig till olika ministrar beroende på vilken fråga det handlar om.

Korruption gör go gubbe förbannad
Göteborgsandan har fått skulden för den korruption som avslöjats i kommunen. Den kopplingen upprör den som mer än någon annan förkroppsligat denna anda, förra kommunalrådet Göran Johansson (S).
Ogillar svarmålningen av
Göteborgsandan
”Goa gubbar” är inte gubbar. Det är en sinnesstämning, en atmosfär och det har inget med gubbar eller damer att göra, inte ett skit. Det är inte bra när det blir så här. Det är att göra parti¬politik av det. Mutskandalen är motsatsen till Göteborgsandan, säger han till Sydsvenskan som gjort en ambitiös genomgång av korruption och korruptionsrisker.
Staffan Andersson, universitetslektor vid Linnéuniversitetet i Växjö och redaktör för boken ”Korruption, maktmissbruk och legitimitet”, har en annan förklaring.
”Bolagiseringen har ofta försvårat insyn och övervakning av den kommunala verksamheten. Det har ökat riskerna för korruption, säger han till Sydsvenskan.

I mesta flyktingkommunen är SD svaga
Expressen har besökt den kommun som tar emot flest flyktingar i förhållande till sin befolkning, nämligen Sveriges näst minsta kommun Sorsele i Västerbottens inland. Här tog Sverigedemokraterna bara ströröster. Tidningen har träffat flyktingar som tycker folk är snälla, men längtar till Stockholm där det finns jobb och släktingar. De infödda Sorselebor tidningen träffat tycker att kommunen mest tänker på de pengar flyktingarna för med sig. Men nu har S tagit över och mottagandet kanske minskar.
”De sista fyra, fem åren har det kommit så många flyktingar att det blivit svårt att ta hand om alla. Vi har saknat integrationen i samhället. Vi behöver satsa mer på svenskan och skaffa fram fler praktikplatser, säger nya kommunalrådet Caisa Abrahamsson (S).

Journalister behöver värdegrund att stå på
Inte bara inom partierna utan också inom medierna pågår en eftervalsdebatt. Inte minst om bevakningen av Sverigedemokraterna, både under valrörelsen och när valresultatet stod klart. Medievärldens chefredaktör Axel Andén betonar betydelsen av att journalister har en värdegrund för att kunna reda ut konsekvenserna av resenomang och åsikter:
Jag tror att när det gäller rasism är det farligt med historielös journalistik och journalistik utan värdegrund. Men jag tror också att journalister som reflexmässigt avskyr SD men inte vet riktigt varför har bidragit till en dålig bevakning av partiet. Jag säger inte att journalister inte ska ha känslor mot rasism, men det är bra att vara på det klara med varför, och att det är detta varför som får betydelse för vinklar, frågor och följdfrågor.


Sociala medier bra att ha om drevet kommer
En av de mest sociala medier-frälsta politikerna är Lilith Svensson (KD), fullmäktigeledamot från Varberg. Hon hoppades att de skulle föra henne hela vägen till riksdagen, men så blev det inte. Trots det tvivlar hon inte på att detta är rätta sättet att kommunicera, skriver hon i Medievärlden:
För dem som kan hantera de sociala medierna på rätt sätt kan dessa vara en möjlighet att få komma till tals när ett mediadrev går, för dem som inte klarar av det kan de, genom en ogenomtänkt kommentar, dra igång detsamma. Jag ser sociala medier som ett verktyg att skapa nya nätverk, en möjlighet att föra dialog, att få respons på den politik som jag driver, att ta del av andras åsikter och lära mig nya saker.

Fint pris till Dagens Samhälle
Till sist ett grattis till Dagens Samhälle som vid Sveriges Tidskrifters branschgala i onsdags fick ta emot Årets Marknadsföringspris. Det får man för undersökningen Varumärkesprotokollet som visar för företag hur starka – eller svaga – deras varumärken är bland beslutsfattare i kommuner och landsting. I motiveringen sas bland annat:
För befintliga och potentiella annonsörer kan kunskap om det egna varumärkets styrka, eller brist därav, bli en aha-upplevelse när de presenteras på ett nytt sätt. När kunskapen förmedlas av en tidskrift som med stor kännedom om sin målgrupp också lyckas visa hur den kan hjälpa till att öka varumärkets styrka, blir det relevant för båda.

tisdag 19 oktober 2010

Den kosmetiska demokratin

Den kommunala demokratin bärs traditionellt upp av partierna. Men i takt med att deras medlemmar blir allt färre, allt äldre och allt mindre representativa måste det till andra former för medborgardialog. Mycket funderande ägnas åt detta i kommuner och landsting. Idéer saknas inte. Bland annat kom SKL:s demokrati och självstyrelseberedning häromåret med en rad förslag, som det hänt väldigt lite med. Vad som ofta saknas är en verklig vilja till förändring. I en god strävan att värna den representativa demokratin låter man det mesta vara som vanligt trots att förutsättningarna förändrats.

Medie- och kommunikationsvetaren Marja Åkerström har granskat hur nya former för medborgardialogen fungerat i Sjöbo och Ystad. Avhandlingen, som läggs fram vid Lunds universitet på fredag, har titeln ”Den kosmetiska demokratin”. Hennes slutsats är att det nya mest haft kosmetisk effekt och inte förändrat något i grunden.
”Formen är viktigare än innehållet. Politikerna använder tystnaden som maktteknik och medborgarna får vänta alldeles för länge med svar på sina frågor, särskilt när det rör sig om kontroversiella ämnen. I stället för en bra dialog blir politikernas svar ofta högtravande och lite mästrande”, menar Marja Åkerström.
Hon påpekar också att dialog tar tid, vilket man bör tänka på innan man drar i gång. Om inte finns risk för att högt ställda förväntningar på dialog som bara blir monolog leder till politikerförakt.
Det var enklare när medborgardialogen vara en intern partifråga, inte kommunal ledningsfråga. Även om det säkert tog tid då också.

fredag 15 oktober 2010

Revision blir spännande i skandalernas skugga

Det här är veckan när regeringen presenterade en nyhetsfattig budfet, när Thomas Boström i sin frånvaro blev den mest uppmärksammade riksdagsmannen, när världen gladdes med gruvarbetarna i Chile och när sjukvårdens överbeläggningar än gång hamnade i fokus. Plus en del annat, som man kan läsa om här:

Skandalomsusat prestigebygge
I dagarna börjar balkarna för Nationalarenan i Solna resas. Bygget om var tänkt att bli en nationell stolthet, men har kommit att förknippas med mutor och osunda relationer mellan kommun och byggare. Tidskriften Fokus berättar hela historien om arenabygget i sitt senaste nummer. Men de som kom skandalen på spåret var Johan Delby och Måns Wikstrand på Dagens Samhälle. Vid en genomgång av höga tjänstemäns sidoinkomster i våras upptäckte de att Solnas stadsdirektör Sune Reinhold nya bolag och plötsliga höga inkomst, som visade sig komma från Arenabolaget. Nu pågår en förundersökning om mutbrott.

Vilken revisor kan man lita på?
I spåren på Uppdrag Granskningss Göteborgsavslöjanden och Solna affären fick ESO (Expertgruppen för studier av offentlig ekonomi) stor uppmärksamhet för sin rapport om kommunal revision. Ett ämne som annars inte brukar locka särskilt stora skaror till en presskonferens. Olle Lundin ifrågasätter att kommunerna har förtroendevalda revisorer. ”Granskning av de egna partikamraterna kan vara svåra att förena med de höga krav på oberoende som normalt ställs på revisionen, säger han.. Lars Munters, förtroendevald M-revisor i Stockholm håller inte med. I en debattartikel i Dagens Samhälle pekar han på de misstag som professionella revisorer gjort, senast i HQ-härvan.

Fackets vånda över Sverigedemokraterna
Debatten om Sverigedemokraterna fortsätter om än med avtagande intensitet. I ett intressant reportage på Dagens Arena diskuteras LO-fackets förhållningssätt till medlemmar som är Sverigedemokrater. I Bjuv, SD:s starkaste kommun, är SD-medlemmen Allan Jönsson skyddsombud vid tegelbruket Höganäs Bjuf, vilket Metall efter viss vånda accepterat. Magnus Manhammar som lett ett LO-projekt mot Sverigedemokraterna i valrörelsen, oroas mest över SD:s starka stöd bland ungdomar.
"Det här är en lika viktig kamp som i arbetarrörelsens begynnelse för 100 år sedan. Det här handlar om precis lika grundläggande värderingar: klassbegreppet, solidariteten, antirasismen", säger han.

Partiledare gillade skandalfri valrörelse
I måndags hade Publicistklubben sin traditionella eftervalsdebatt. Alla partiledare var inte på plats, men Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt var där. Avsaknaden av skandaler gladde. Kritiken gällde bland annat vad Fredrik Reinfeldt kallade medias ”blodslängtan”, avsaknaden av kunniga specialreportrar samt Kristian Luuks roll i SVT:s valvaka. Bara Sverigedemokraterna ansåg att sociala medier spelat någon roll. Debatten kan ses i sin helhet på PK:s hemsida. Dagens Nyheter hade ett utförligt referat.

Ilija Batljan kritiserar de egna
Landstingsrådet Ilija Batljan är en  folkhemssosse, enligt egen utsago. En högersosse enligt sina kritiker. Han är också en populär sosse, med många personkryss.I en artikel i Veckans Affärer är han inte nådig i sin kritik av partiet. Han ogillar det rödgröna samarbetet och partiets skattepolitik. På frågan om vad som var den största missen i valrörelsen svarar han:
”Avsaknaden av politik. Det saknades en helhetsdiskussion om vår vision. I stället för att förklara vår helhetssyn bildade vi ett slags lapptäcke av sakfrågor och kompromisser som inte hängde ihop.”

S långsiktiga misslyckande
I Dagens Arena konstateras att Socialdemokraternas tillbakagång inte beror på misstag i årets valrörelse utan har pågått i mer än 20 år. Förklaringen är att i takt med att skillnaderna i samhället ökat har det blivit allt svårare att vara ett brett parti som lockar mer än 40 procent av väljarkåren. En av de intervjuade statsvetarna Stefan Svallfors säger:
När (S) ändå försöker skapa en politik som ska attrahera denna breda koalition av väljare så upplevs den ofta som ”hattig. Det framstår som att man pytsar ut olika politiska förslag för att blidka enskilda väljargrupper snarare än som att man har en sammanhållen politik.

Från sämsta till bästa skolan på tre år
En  intressant skolartikel hittade jag i Sydvenskan. Den handlar om hur Nossebro skola på tre år gick från att vara sämst till bäst utan att det kostade några extra pengar. Man bestämde sig helt enkelt att jobba i enlighet med vad forskningen säger. Bland annat slutade man plocka ut elever med problem ur klassrummen. I stället plockade man in lärare.
– Jag kallar det en synvända. Synvändan kommer från den pedagogiska forskningen, det är ju inte så att vi har kommit på egna tankar plötsligt. Oavsett vilken forskare vi läste, sa de samma sak: att alla vill vara med i klassrummet, säger rektor Lasse Björkqvist.

Hjälp att undvika byråkratspråk
Ingen vill skriva som en byråkrat, knappast ens byråkraterna själva. Det offentliga språket ska enligt språklagen från i fjol vara vårdat, enkelt och begripligt. Om man som skribent vill kontrollera hur pass begriplig ens text är finns verktyget Lix, påminner Lisa Bjerre i en krönika i tidningen Journalisten. Denna text har en lixvärde på 44, vilket gör att den är en normalsvår tidningstext. Byråkrattexter ligger över 60, barnböcker under 30.

tisdag 12 oktober 2010

Vardagskorruption ingen vill se

Krönika publicerad i VLT 12 oktober 2010

300 000 kronor, det är väldigt mycket pengar. Någonting i Janne Josefsson ton väcker alltid min oppositionslusta, så när jag började titta på Uppdrag Gransknings första program om korruptionen i Göteborg tänkte jag först: Ja,ja, Göteborgs stad har en omsättning på 23 miljarder, så det är väl en struntsumma. Men jag har tänkt om

300 000 kronor är väldigt mycket pengar. 30 000 är också mycket, till och med 3 000 kronor är en skam eftersom det handlar om offentliga medel. Därmed handlar det också om svikna förtroenden. Framför allt har de tjänstemän som skott sig svikit, men de politiker som har till ansvar att se till att kontrollerna fungerar kan inte svära sig fria.

Nu pågår en rad brottsutredningar mot. tjänstemän i Göteborg och fler lär det bli tror statsåklagare Nils-Erik Schultz. Har man väl lättat på locket så brukar det pysa ut mer. Frågan är nu hur unikt detta är. Kan det bara hända i Göteborg där goa gubbar dunkar varandra i ryggen? Eller skulle det se likadant ut i de flesta kommuner om man började granska verkligheten bakom triviala fakturor om sanering av badstränder och toaletter på idrottsplatser?

Man vill ju helst inte tro det. Vi svenskar är ju stolta över att bo i ett land fritt från korruption, men antagligen är vi aningslösa och blundar för de osunda relationer som kan uppstå mellan upphandlare och leverantörer. En sorts vardagskorruption, som ingen riktigt ser eller kallar vid dess rätt namn. Kanske börjar det på 3 000 kronors nivån. Det spelar ju inte så stor roll i ett miljonprojekt, så blir det 30 000 kronor, för det spelar ju inte heller så stor roll och så är man inte längre en hedervärd tjänsteman.

Men den som gett sig in på detta sluttande plan bör inte vara för säker. En dag kanske Janne Josefsson står utanför det fina nybyggda huset. Eller en lokaljournalist rustad med fakturakopior som han vill ha förklarade. Efter Motalaskandalen för 15 år sedan blev det ett uppsving för lokal granskande journalistik. Förhoppningsvis ser vi något liknande nu i spåren på Uppdrag Granskning.

fredag 8 oktober 2010

En vecka med uttåg, intåg och en evig fråga

Det här var veckan när kyrkans ord fick Sverigedemokraterna att tappa masken. När Europas största regering avgav vad som kändes som Europas längsta regeringsförklaring. När ministrar tog plats och nya styren formades över hela landet. Här några axplock.


Regeringsförklaringen var nyhetsfattig. En som nog var besviken, men kanske inte överraskad, är Per Borg, som ledde Arena Idés och Timbros blocköverskridande kommissionen om välfärdens framtida finansiering. Deras förhoppning var att regeringen, oavsett färg, efter valet skulle tillsätta en utredning om hur vi ska klara välfärdsuppdraget framöver. Men så blev det inte.

Anna-Karin Hatt, minister med oväntad kombination,
IT och regioner.
Mats Odell fick kliva av som minister och i stället bli KD:s gruppledare i riksdagen. Ett val som uppenbarligen inte var hans eget. Hans gamla uppgifter är uppdelade på flera. Nu finns det en regionminister, Anna-Karin Hatt (C) ska sköta detta utöver IT-frågorna. En inte helt självklar kombination, men förhoppningsvis ett tecken på att regionfrågan är prioriterad den här mandatperioden.

En annan nykomling i ministergänget är Ulf Kristersson. I en krönika på Dagens Samälles webbplats berättar Magnus Wrede om när Kristersson bjöd på pepparkakor i Strängnäs:
Han funderade över mycket, bland annat om risken i små kommuner som Strängnäs för ”de blöta fingrarnas politik i stället för de raka ryggarnas”. Nu ska han stå rak i ryggen och förklara det nya sjukförsäkringssystemets förträfflighet för hela svenska folket. Eller göra små strategiska reträtter. Det kan han sannolikt göra bättre än föregångaren. Han är verbal, men känns också mänsklig.

Konflikten mellan rättvisa och medkänsla är något en socialförsäkringsminister måste hantera. Om detta skriver Johan Hakelius läsvärt i sin premiärkrönika i Affärsvärlden:
Minsta olikhet mellan landsändar eller folkgrupper är per definition en "orättvisa" som politikerna ska korrigera med byråkratins hjälp. Men samtidigt kräver vi medkänsla. Det är något helt annat. Den är till sin natur personlig. Den är ofta orättvis. Den kan slakta en gödd kalv åt en slarver till son, men förbigå hans skötsamme bror. Medkänslan sätter sig över principer och förordningar.

PR-strategernas misslyckande
Eftervalsdebatten går vidare. En grupp som kommit väldigt lindrigt undan är de socialdemokratiska PR-strategerna skriver Marie-Louise Samuelsson i en krönika i Sydsvenskan.
Jag undrar hur det var möjligt att göra så många fel. Om man nu inte lyckades komma på något offensivt knep är det obegripligt att den påkostade pr-staben inte ens förmådde hejda de värsta misstagen.

Ord på vägen till de nya
Det har på många håll tagit tid att skapa nya majoriteter. Men nu börjar det klarna och de nya kan ta plats. Från Ann Beskow, tidigare S-kommunalråd i Orsa, idag krönikör Dalarnas Tidningar kommer några ord på vägen.
Ta vara på människorna omkring dig ... kom ihåg att alla kan bidra, även oppositionen ... glöm aldrig bort dina uppdragsgivare ... öppna din dörr se till att det finns konst, leksaker, frukt och böcker i ditt arbetsrum.

Lobbyistvarning mot SD
Sverigedemokraterna är nu vågmästare i riksdagen och borde vara intressanta att lobba mot. Men Patrik och Henrik Westander på Westander PR avråder i ett debattartikel på Dagens Media:
Vi rekommenderar uppdragsgivarna att inte ta direktkontakter med Sverigedemokraterna i syfte att påverka politiska beslut. Det kan säkert vara kortsiktigt effektivt för en lobbyist att påverka Sverigedemokraterna i konkreta sakfrågor för att utnyttja deras position som vågmästare. Men ett sådant agerande riskerar att stärka odemokratiska krafter och kan dessutom slå tillbaka mot uppdragsgivarens egen trovärdighet.
Inte bara ett Göteborgsproblem
Den växande brottsutredningen efterUppdrag Gransknings avslöjanden om korruptionen i Göteborg väcker frågor om hur det står till i landets övriga kommuner. Få tror att detta enbart är ett Göteborgsproblem. På Newsmill skriver journalisten Per Wirtén:
När Janne Josefsson och andra smeker Göteborgsandan som orsak till mutskandalerna placerar de en annan samtidsanda i skuggan. Jag tänker på den som förenar inte bara de två storstäderna, men även alla andra svenska städer: bolagiseringar, privatiseringar, utförsäljningar och en ny gråzon av oklart ansvar. En anda som sänker statusen för offentlig kommunal verksamhet, därmed försvagar tjänstemäns integritet och underlättar korruptionskultur. Det är i denna marknadsfixeringens epok som samförståndsandan på Gamla Ullevi blir ohållbar.

Kritik mot inlåsning av dementa
Ett annat uppmärksammat inslag på Uppdrag Granskning i höst handlade om dementa som låstes in på nätterna. Socialstyrelsen har nu granskat Öjagården i Piteå, som programmet handlade om, Resultatet av tillsynen ger samma bild som framkom i programmet.
Viken är inte ett tryggt boende för äldre. Det är oacceptabelt att de demenssjuka lämnas ensamma under stora delar av natten utan möjlighet att kalla på hjälp, säger Socialstyrelsens sektionschef Anne Vaher.

Vitsen med att blogga
Att blogga eller inte blogga, det är frågan för alla oss som ägnar oss åt detta och ibland funderar över om det är väl använd tid. På sin blogg resonerar idéhistorikern Stefan Gelfgren kring detta på ett sätt som är relevant även för icke-akademiker:
Från början var det lite skrämmande att posta mer eller mindre bearbetade tankar. Det går liksom stick i stäv med vad universitetsvärlden står för. På samma gång har mitt bloggande gjort att jag har fått det något lättare för att sticka ut hakan. Framför allt har bloggandet lärt mig att kunna skriva texter förhållandevis snabbt och att lita på att de håller, och det kommer jag att fortsätta med!

Ska man ha borgmästare?
Till sist en återkommande fråga i den kommunala världen. Ska man ha en borgmästare och  ska i så fall kommunstyrelsens eller fullmäktiges ordförande  ha titeln? I Landskrona har detta aktualiserats eftersom fullmäktigeordföranden Lennart Söderberg (M) låtit tillverka en ämbetskedja som han vill skänka till staden. Den ska förutom kommunfullmäktiges ordförande, kunna bäras av kommunstyrelsens ordförande och av nämndsordföranden. KS-ordföranden Torkild Strandberg (FP) är tveksam. ”Jag har väldigt svårt att se mig själv i en sådan kedja” säger han till HD..

Jag har aldrig hört Malmös KS-ordförande Ilmar Reepalu (S) tala om sig själv som borgmästare, men nu har han i alla fall chans att bli World City Mayor 2010. Han är en av 25 finalister som valts utifrån kriterier som ledarskap och visioner, administration, social och ekonomisk medvetenhet, förmågan att skapa trygghet och skydda miljön, samt  förmågan att skapa goda relationer mellan olika kulturella, religiösa och sociala grupper.

onsdag 6 oktober 2010

Vårdverklighet fjärran vårdgarantin

Tillgångligheten är svensk sjukvård stora problem, har jag kyligt konstaterat i ett antal ledare i Dagens Samhälle under åren. Nu har jag om inte in på bara skinnet, så i alla fall i den värkande höften fått veta vad det innebär.

Höften har värkt länge. På senare tid har den börjat värka mera, stundtals mycket mera. Till slut inser även den som i det längsta undviker läkare att någon bör titta på detta. Jag ringer primärvärden, knappar in mitt telefonnummer och får en tid fem dagar senare.
Imponerad, och lite överraskad tänker jag att Landstinget Västmanland sköter sig.

Samma dag som den överenskomna tiden ringer en sköterska på morgonen och säger att doktorn är sjuk. Jag inser att även doktorer blir det och accepterar utan knot en ny tid tre dagar senare.

Idag var det dags för min efterlängtade läkartid, men samma sak händer igen. Doktorn är sjuk. Jag behöver inte träffa just denna doktor, säger jag. Det går bra med vilken doktor som helst. Men det hjälper inte. Den första tid hon kan erbjuda mig är om 14 dagar på en för mig omöjlig dag. Då finns plötsligt inga tider förrän i november!

Det kan inte var möjligt säger jag och påminner med skärpa om att den nationella vårdgarantin utlovar allmänläkarbesök inom sju dagar. Det klarar landstingen till 92 procent, enligt SKL:s statistik. Landstinget Västmanland hör till de sämre i landet och håller tiden bara till 87 procent. Halland är bäst med 97 procent.

Jag har nu en läkartid om 12 dagar, om inte doktorn blir sjuk igen. Det är 24 dagar efter min första kontakt med landstingets vårdcentral. Det är riktigt dåligt och jag funderar nu över vilka alternativ som finns. Flytt till annat landsting, byte till privat vårdcentral, Sophiahemmet...? Förslag mottages tacksamt

tisdag 5 oktober 2010

Sverigedemokraternas skånska rötter

Kommer ni ihåg Harry Franzén? ICA-handlaren från Röstånga som ville sälja vin i sin butik och som tog sig en snaps i direktsändning i TV. Eller Carl P Herslow som bjöd på sprit utanför Systembolaget i sin kamp mot monopolet? I skiftet mellan 1970- och 80-tal fick dessa skånepartister stor uppmärksamhet också utanför Skåne för sin kamp för fri sprit och mot den svenska likriktningen. En kamp som senare kom att inriktas mot invandringen.

Tony Wiklander har gått från
Skånes väl till SD
I en intressant artikel i Sydsvenskan visar journalisten Niklas Orrenius hur Sverigedemokraterna, som är tredje största parti i Skåne, har sina rötter bland de skånska småpartierna. ”Sjöbopartiet, Framstegspartiet, Centrumdemokraterna, Skånepartiet, Burlövspartiet, Staffanstorpspartiet, Kävlinges väl... Småpartiernas antiflyktingretorik hade luckrat upp den skånska jorden för SD, skriver han.

Utvecklingen personifieras av  71-åriga Tony Wiklander som varit aktiv i skånepolitiken i många år i olika partier. Nu har den, enligt egen utsago "nationellt sinnade" Tony Wiklander en av SD:s 20 riksdagsplatser. I artikeln berättar han om "den underbara natten i Marienlyst" då den inbjudne 25-åringen Björn Söder (SD) övertygade Skånes väl, som samlade de skånska partierna, om att Sverigedemokraterna var framtiden. Detta resulterade i att Skånes väl finansierade en broschyr för SD i valet 2002, som innebar att partiet etablerade sig i Skåne. 2006 etablerade man sig i kommuner och landsting i övriga landet. Och nu sitter SD i riksdagen.

Björn Fryklund, som är professor i politisk sociologi vid Malmö högskola och specialist på missnöjespartier, knyter också samman SD:s framgångar i Skåne med de politiska traditionerna i regionen. "I Skåne finns en tradition av värdekonservatism som lokala missnöjespartier under årtionden lyckats exploatera", säger han till SvD.

Alla de gamla i Skånes väl är dock inte entusiastiska över Sverigedemokraternas framgångar.

”Det är en stor sorg för mig att de skånska väljarna väljer ett svenskt parti före ett skånskt. SD hyllar ju kungadömet, med Karl X, Karl XI och Karl XII”, säger Carl P Herslow till Sydsvenskan. Och Harry Franzén han röstade på moderaterna i årets val.







fredag 1 oktober 2010

Eftervalsdebatt, korruption och stark man

e
Stig Henriksson (V) i Fagersta
tycker inte att SD är problemet
En vecka med intensiv eftervalsdebatt närmar sig sitt slut. En av moderaternas starka män Per Schlingmann avgår, orsakerna är i skrivande stund okända.  SVT balanserar på politikerföraktets rand i nya humorserien Starke man. Uppdrag Gransknings har kommit med nya avslöjanden om korruption i Göteborg. Om detta och en del annat som hänt i veckan med koppling till kommuner och landsting handlar fredagsbloggen.
Eftervalsdebatten
Just nu sliter de styrande i många kommuner och landsting med att få ihop nya majoriteter utan att ge Sverigedemokraterna inflytande. Dessutom försöker man förstå varför SD fick så många röster, också i kommuner och landsting och där deras hjärtefråga inte avgörs.
 Kommunalrådet Stig Henriksson (V) i Fagersta, där väljarna gav SD  två mandat, skriver:
"De väljer inte SD pga deras politik - för t ex här i Fagersta har de ju ingen. De väljer SD för att skicka ett budskap till "oss andra”. Det är inte SD och deras politik som egentligen är problemet utan det är grupper som upplever sig marginaliserade i samhället och ointressanta för politiken. Och handen på hjärtat: vem har en politik för framför allt unga, lågutbildade män? Eller ens för s.k fattigpensionärer? Eller för unga, ensamstående mödrar?"

Daniel Swedin, medievetare och skribent tycker i Dagens Arena att socialdemokraterna blivit för storstadsfixerade:
"Kom ut till Fisksätra och knacka på. Åk ut till Grängesberg. Se likheterna och se skillnaderna. Människors perspektiv är olika beroende på var man bor och hur ens livsvillkor ser ut. Svårigheterna man möter ser olika ut beroende på hur gammal man är, vad man jobbar med, om man har jobb eller ej och var man bor. Så är det. Men vi tillhör ändå samma samhälle. Det samhället slutar inte vid Stockholms tullar."

Gustav Fridolin har bedrivit val-
rörelse med kaffe och bullar i
Norra Skåne
Även Gustav Fridolin (MP) som nu är  tillbaka i riksdagen som företrädare för norra Skåne, tycker att politiken kommit långt från dem som bor utanför storstäderna:
I en tid där landet klyvs kan man vinna val på ett av två program, antingen vädjar man till människors rädsla och ilska, eller till människors hopp och vilja till framtidstro. När jag tittar efter på Valmyndighetens hemsida visar det sig att det blivit som flest gröna röster i de byar där också (SD) ökat som mest.

Moderaterna gjorde ett framgångsval, men tappade i några av sina starkaste fästen, Täby, Danderyd och Vellinge. I hög grad på grund av maktens arrogans. På Dagens Arena förutspår Yonna Andersson en liknande utveckling på riksplanet på sikt:
Missnöje med ett för starkt moderatparti har ännu inte tagit sig uttryck på riksplanet. Än så länge är det alliansens mindre partier som tagit draghjälp av Moderaterna och moderata taktikröstare som räddat dem kvar. Men nu tvingas den borgerliga koalitionen brottas med vad ett stärkt Moderaterna i förlängningen innebär. Det blir en balansakt där den kuvande arrogansen lurar bakom hörnet.


 Sociala medier talades det mycket om före valet, betydligt mindre i eftervalsdebatten. Men filosofen Torbjörn Tensjö menar på debattsajten Newsmill att de tillfört nya dimensioner:
"Tillkomsten av nya sociala media har medverkat till en ökad öppenhet i många avseenden, också beträffande politiken. Människor berättar på facebook hur de tänker rösta, hur de ha röstat, och hur de ser på politikens sakfrågor. Vi har också fått en situation där inte bara varje åsikt kan få en kompetent företrädare i offentligheten (t.ex. på de stora tidningarnas debattsidor). Varje individ kan finna ett forum för att diskutera de egna åsikterna. Det innebär ett sort steg framåt för den politiska kulturen."

Desto mer har det talats om de traditionella mediernas roll i valrörelsen och för valresultatet. Tidningen Journalistens chefredaktör Helena Giertta tycker att journalisterna behandlat SD alltför välvilligt:
Ibland är det också som om vi inte alltid tar SD på samma allvar som andra partier. Resultatet blir att vi för sällan ställer partiet till svars, och oftare pratar om partiet än med partiföreträdare. Det är som om vi låter mer av SDs uttalanden passera.
 
Starke Man
1,3 miljoner såg premiären för Starke Man
I söndags var det premiär för SvT:s nya söndagsunderhållning Starke man, som skildrar livet i Svinarp där kommunalrådet Lars-Göran Bengtsson styr. Starten lockade storpublik, 1,3 miljoner tittare, enligt Dagens Media
Jag var själv inte helt entusiastisk, men mottagandet är övervägande positivt. DN:s TV-recensent Niklas Wahllöf sätter in programmet i en tradition av gubbar som gör bort sig:
Om det är Hans Alfredsons Lindeman-besserwissrar, Kurt Olssons övervintrade orkesterledare som ska förklara hela världen och alltid är helt fel ute, eller Ronny Jönsson, Percy Nilegård, samtliga Robert Gustafsson-figurer, Doktor Dengroth, eller Lars-Göran Bengtsson, spelar ingen som helst roll.
Ledarskribenten Hanne Kjöller i samma tidning drar paralleller till verkligheten:
Som till exempel fenomenet med kommunala vänorter. Och vad ett sådant egentligen ger kommuninvånarna. …Vidare är det svårt att inte tänka på den växande mutskandalen i Göteborgs kommun där nu ett tiotal personer är misstänkta.
SKL:s VD Håkan Sörman är inte road utan oroad för att tittarna ska tro att det är så här det går till:
Den här parodin är i mitt tycke osofistikerad och inte heller särskilt lustig. Jag misstänker att genomslaget blir ganska begränsat men också att serien kan spä på politikerföraktet – och det är allvarligt för demokratin, skriver han i SKL:s veckobrev.
Hans farhågor besannas i Rebecka Åhlunds TV-krönika i SvD:
SVT:s nya komediserie hamnar direkt så nära verkligheten att det nästan blir obehagligt. Man kan invända mot detaljer men kommunalvardagen i Svinarp skildras träffande och roligt.

Uppdrag Granskning
Janne Josefsson och Uppdrag Granskning fortsatte i veckan granskningen av de kommunala bolagen i Göteborg. Det är allmännyttiga bolag där enskilda tjänstemäns egennytta tycks ha styrt.  Statsåklagare Nils-Erik Schultz har väckt åtal mot flera anställda och tror att härvan kommer att växa ytterligare. Det är en sjaskig bild av en osund företagskultur som vuxit fram i inslagen.  Dessutom har man  med hjälp av dold mikrofon visat hur en chef oförblommerat efterforskat källor. Nu väntar obligatorisk utbildning av alla chefer i kommunens öppenhetspolicy, säger stadsdirektör Åke Jacobsson till GP. På Göteborgs stad hemsida rapporterar man också om vad som görs kring muthärvan. KS-ordföranden Annelie Hulthén (S) skymtade i gårdagens program, men ställdes förvånande nog inte till svars. Det vore konstigt om inte en affär av den här storleksordningen också får politiska konsekvenser. Riksdagsledamoten Eva Flyborg (FP) kräver på sin blogg en utredning av samtliga kommunala bolag i Göteborg: ”För såhär får det helt enkelt inte gå till! Det räcker nu.” Många Göteborgare är arga men Lasse Cronér är fortsatt stolt över Göteborg förklarar han på SvT Debatt, om någon undrat:
Jag skäms inte för Göteborg. Tvärt om är jag extremt stolt över staden och jag kände ingen skillnad när jag vaknade i morse efter tv-kvällen med Uppdrag Granskning.


Löner
SKTF har haft förbundsmöte och på DN Debatt krävde ordföranden Eva Nordmark en statlig kommission för att få upp kvinnolönerna:
Är du, Fredrik Reinfeldt, beredd att medverka till att minska lönegapet mellan kvinnor och män? Sverige har en extremt könssegregerad arbetsmarknad med stora, strukturella löneskillnader mellan kvinnor och män. Enligt den senaste statistiken från SCB är skillnaden hela 15 procent. I våra nordiska grannländer har man tröttnat och tagit ett fastare grepp om frågan.
Hon fick mothugg på Sydsvenskans ledarsida:
Att diskriminering förekommer på den svenska arbetsmarknaden gör inte alla anställda kvinnor till offer. Mer relevant än talet om förutbestämmande strukturer och förfördelade kvinnokollektiv är betonandet av egenmakt. Individer kommer att krossa myter och glastak, de kommer att överskrida gränser mellan yrken och sektorer och de kommer att kräva lön för mödan
Kommunal har bedrivit mer handfast fackligt arbete och varslade om stridsåtgärder för sina medlemmar på de privata skolorna.

Vardagshjältarnas chans
De flesta kommunanställda har hela eller delar sin pension hos KPA. De har nu chans att få namnge en gata.
"Våra kunder är vardagshjältar", motiverar presschefen Birgitta Hammarström förslaget i Dagens Media. Lotten avgör vilken pensionssparare som får se sitt namn på en gatskyld. Den vinnare som vill se skylten med sitt  namn får man bege sig till Saxnäs i södra Lapplandsfjällen. KPA bidrar alltså inte till storstadsfixeringen.