fredag 8 oktober 2010

En vecka med uttåg, intåg och en evig fråga

Det här var veckan när kyrkans ord fick Sverigedemokraterna att tappa masken. När Europas största regering avgav vad som kändes som Europas längsta regeringsförklaring. När ministrar tog plats och nya styren formades över hela landet. Här några axplock.


Regeringsförklaringen var nyhetsfattig. En som nog var besviken, men kanske inte överraskad, är Per Borg, som ledde Arena Idés och Timbros blocköverskridande kommissionen om välfärdens framtida finansiering. Deras förhoppning var att regeringen, oavsett färg, efter valet skulle tillsätta en utredning om hur vi ska klara välfärdsuppdraget framöver. Men så blev det inte.

Anna-Karin Hatt, minister med oväntad kombination,
IT och regioner.
Mats Odell fick kliva av som minister och i stället bli KD:s gruppledare i riksdagen. Ett val som uppenbarligen inte var hans eget. Hans gamla uppgifter är uppdelade på flera. Nu finns det en regionminister, Anna-Karin Hatt (C) ska sköta detta utöver IT-frågorna. En inte helt självklar kombination, men förhoppningsvis ett tecken på att regionfrågan är prioriterad den här mandatperioden.

En annan nykomling i ministergänget är Ulf Kristersson. I en krönika på Dagens Samälles webbplats berättar Magnus Wrede om när Kristersson bjöd på pepparkakor i Strängnäs:
Han funderade över mycket, bland annat om risken i små kommuner som Strängnäs för ”de blöta fingrarnas politik i stället för de raka ryggarnas”. Nu ska han stå rak i ryggen och förklara det nya sjukförsäkringssystemets förträfflighet för hela svenska folket. Eller göra små strategiska reträtter. Det kan han sannolikt göra bättre än föregångaren. Han är verbal, men känns också mänsklig.

Konflikten mellan rättvisa och medkänsla är något en socialförsäkringsminister måste hantera. Om detta skriver Johan Hakelius läsvärt i sin premiärkrönika i Affärsvärlden:
Minsta olikhet mellan landsändar eller folkgrupper är per definition en "orättvisa" som politikerna ska korrigera med byråkratins hjälp. Men samtidigt kräver vi medkänsla. Det är något helt annat. Den är till sin natur personlig. Den är ofta orättvis. Den kan slakta en gödd kalv åt en slarver till son, men förbigå hans skötsamme bror. Medkänslan sätter sig över principer och förordningar.

PR-strategernas misslyckande
Eftervalsdebatten går vidare. En grupp som kommit väldigt lindrigt undan är de socialdemokratiska PR-strategerna skriver Marie-Louise Samuelsson i en krönika i Sydsvenskan.
Jag undrar hur det var möjligt att göra så många fel. Om man nu inte lyckades komma på något offensivt knep är det obegripligt att den påkostade pr-staben inte ens förmådde hejda de värsta misstagen.

Ord på vägen till de nya
Det har på många håll tagit tid att skapa nya majoriteter. Men nu börjar det klarna och de nya kan ta plats. Från Ann Beskow, tidigare S-kommunalråd i Orsa, idag krönikör Dalarnas Tidningar kommer några ord på vägen.
Ta vara på människorna omkring dig ... kom ihåg att alla kan bidra, även oppositionen ... glöm aldrig bort dina uppdragsgivare ... öppna din dörr se till att det finns konst, leksaker, frukt och böcker i ditt arbetsrum.

Lobbyistvarning mot SD
Sverigedemokraterna är nu vågmästare i riksdagen och borde vara intressanta att lobba mot. Men Patrik och Henrik Westander på Westander PR avråder i ett debattartikel på Dagens Media:
Vi rekommenderar uppdragsgivarna att inte ta direktkontakter med Sverigedemokraterna i syfte att påverka politiska beslut. Det kan säkert vara kortsiktigt effektivt för en lobbyist att påverka Sverigedemokraterna i konkreta sakfrågor för att utnyttja deras position som vågmästare. Men ett sådant agerande riskerar att stärka odemokratiska krafter och kan dessutom slå tillbaka mot uppdragsgivarens egen trovärdighet.
Inte bara ett Göteborgsproblem
Den växande brottsutredningen efterUppdrag Gransknings avslöjanden om korruptionen i Göteborg väcker frågor om hur det står till i landets övriga kommuner. Få tror att detta enbart är ett Göteborgsproblem. På Newsmill skriver journalisten Per Wirtén:
När Janne Josefsson och andra smeker Göteborgsandan som orsak till mutskandalerna placerar de en annan samtidsanda i skuggan. Jag tänker på den som förenar inte bara de två storstäderna, men även alla andra svenska städer: bolagiseringar, privatiseringar, utförsäljningar och en ny gråzon av oklart ansvar. En anda som sänker statusen för offentlig kommunal verksamhet, därmed försvagar tjänstemäns integritet och underlättar korruptionskultur. Det är i denna marknadsfixeringens epok som samförståndsandan på Gamla Ullevi blir ohållbar.

Kritik mot inlåsning av dementa
Ett annat uppmärksammat inslag på Uppdrag Granskning i höst handlade om dementa som låstes in på nätterna. Socialstyrelsen har nu granskat Öjagården i Piteå, som programmet handlade om, Resultatet av tillsynen ger samma bild som framkom i programmet.
Viken är inte ett tryggt boende för äldre. Det är oacceptabelt att de demenssjuka lämnas ensamma under stora delar av natten utan möjlighet att kalla på hjälp, säger Socialstyrelsens sektionschef Anne Vaher.

Vitsen med att blogga
Att blogga eller inte blogga, det är frågan för alla oss som ägnar oss åt detta och ibland funderar över om det är väl använd tid. På sin blogg resonerar idéhistorikern Stefan Gelfgren kring detta på ett sätt som är relevant även för icke-akademiker:
Från början var det lite skrämmande att posta mer eller mindre bearbetade tankar. Det går liksom stick i stäv med vad universitetsvärlden står för. På samma gång har mitt bloggande gjort att jag har fått det något lättare för att sticka ut hakan. Framför allt har bloggandet lärt mig att kunna skriva texter förhållandevis snabbt och att lita på att de håller, och det kommer jag att fortsätta med!

Ska man ha borgmästare?
Till sist en återkommande fråga i den kommunala världen. Ska man ha en borgmästare och  ska i så fall kommunstyrelsens eller fullmäktiges ordförande  ha titeln? I Landskrona har detta aktualiserats eftersom fullmäktigeordföranden Lennart Söderberg (M) låtit tillverka en ämbetskedja som han vill skänka till staden. Den ska förutom kommunfullmäktiges ordförande, kunna bäras av kommunstyrelsens ordförande och av nämndsordföranden. KS-ordföranden Torkild Strandberg (FP) är tveksam. ”Jag har väldigt svårt att se mig själv i en sådan kedja” säger han till HD..

Jag har aldrig hört Malmös KS-ordförande Ilmar Reepalu (S) tala om sig själv som borgmästare, men nu har han i alla fall chans att bli World City Mayor 2010. Han är en av 25 finalister som valts utifrån kriterier som ledarskap och visioner, administration, social och ekonomisk medvetenhet, förmågan att skapa trygghet och skydda miljön, samt  förmågan att skapa goda relationer mellan olika kulturella, religiösa och sociala grupper.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar