Håller svensk media på att politiseras, var frågan för
dagen. Svaret var nog i huvudsak nej. I
synnerhet om man med politisering menar partipolitisering. Mona Sahlin, som
ingick i panelen, menade att även partierna var på väg att avpolitiseras och i
stället åsiktifieras i och med att personen spelar större roll än värdegrunden.
Vem som säger något blir viktigare än vad som sägs, vilka
fakta det bygger på och vilken betydelse det har. Någon som har stort genomslag
i sociala medier hävdar någonting. De som håller med skickar budskapet vidare
med gillande. De som är emot uttrycker sitt ogillande och så lever frågan sitt
eget liv. Klickmonstret har tagit över och till slut kanske frågan kommer upp i
kvällens Aktuelltsändning med motiveringen att det stormat i sociala medier.
Anders Borgs avklippta hästsvans är ett aktuellt exempel.
Ett frisörbesök som tolkades och övertolkades under ett dygn tills intresset
riktades åt annat håll. Statsministerns tevelicens är en annan sådan fråga.
Helt betydelselös egentligen, men lätt att tycka om och lätt att projicera sina
åsikter om Fredrik Reinfeldt på.
Åsiktifieringen har beror inte bara på det finns folk med
åsikter utan har också ekonomiska orsaker. Åsikter är billiga, kunskaper är dyra.
I synnerhet om det är okända kunskaper som ska grävas fram till exempel om
romska register eller mutor i Uzbekistan. Det är sådant som de traditionella
dagstidningarna och public service står för. Public services roll kommer att
stärkas om man lyckas bevara sin trovärdighet.
Men dagspressen och i synnerhet
lokala medier är hårt ekonomiskt pressade och har allt svårare att klara sitt
uppdrag som oberoende granskare och folkbildare. Ett uppdrag som innebär att ge
underlag för åsikter inte bara att sprida löst tyckande. Valrörelserna 2014
blir ett test av hur man klarar det demokratiska uppdraget. Hur det gick får vi
veta när det så småningom blir dags för eftervalsdebatter.
Texten även publicerad i VLT 14 november 2013
PS : Debatten kan ses i sin helhet här: http://youtu.be/GnjTZ1uOkKw