torsdag 14 november 2013

Åsiktifieringen tar över partier och medier

Jag lärde mig ett nytt ord häromdagen: åsiktifiering. Även om ordet är nytt är företeelsen det beskriver välbekant. Det handlar om att åsikter tar allt mer utrymme. Inte bara på ledarsidor och i olika debattforum utan också i nyhetsförmedlingen. Ordet lanserades i en förvalsdebatt på Publicistklubben i Stockholm av DN-krönikören Viktor Barth-Kron, själv en skicklig aktör på de rappa åsikternas arena.
Håller svensk media på att politiseras, var frågan för dagen.  Svaret var nog i huvudsak nej. I synnerhet om man med politisering menar partipolitisering. Mona Sahlin, som ingick i panelen, menade att även partierna var på väg att avpolitiseras och i stället åsiktifieras i och med att personen spelar större roll än värdegrunden.
Vem som säger något blir viktigare än vad som sägs, vilka fakta det bygger på och vilken betydelse det har. Någon som har stort genomslag i sociala medier hävdar någonting. De som håller med skickar budskapet vidare med gillande. De som är emot uttrycker sitt ogillande och så lever frågan sitt eget liv. Klickmonstret har tagit över och till slut kanske frågan kommer upp i kvällens Aktuelltsändning med motiveringen att det stormat i sociala medier.

Anders Borgs avklippta hästsvans är ett aktuellt exempel. Ett frisörbesök som tolkades och övertolkades under ett dygn tills intresset riktades åt annat håll. Statsministerns tevelicens är en annan sådan fråga. Helt betydelselös egentligen, men lätt att tycka om och lätt att projicera sina åsikter om Fredrik Reinfeldt på.
Åsiktifieringen har beror inte bara på det finns folk med åsikter utan har också ekonomiska orsaker. Åsikter är billiga, kunskaper är dyra. I synnerhet om det är okända kunskaper som ska grävas fram till exempel om romska register eller mutor i Uzbekistan. Det är sådant som de traditionella dagstidningarna och public service står för. Public services roll kommer att stärkas om man lyckas bevara sin trovärdighet.

Men dagspressen och i synnerhet lokala medier är hårt ekonomiskt pressade och har allt svårare att klara sitt uppdrag som oberoende granskare och folkbildare. Ett uppdrag som innebär att ge underlag för åsikter inte bara att sprida löst tyckande. Valrörelserna 2014 blir ett test av hur man klarar det demokratiska uppdraget. Hur det gick får vi veta när det så småningom blir dags för eftervalsdebatter.
Texten även publicerad i VLT 14 november 2013
PS : Debatten kan ses i sin helhet här: http://youtu.be/GnjTZ1uOkKw