torsdag 9 januari 2014

Projekt blir som att blåsa såpbubblor

När fyrverkerierna smällde och bubbelvinet flödade var det nog få som tänkte på att årsskiftet också innebär en ny strukturfondsperiod. Men faktum är att dessa EU-pengar är viktiga för möjligheterna att skapa jobb och tillväxt. I två år har det förhandlats om hur stor del av EU:s budget som satsas på denna fond samt hur dessa pengar ska fördelas mellan medlemsländerna. Sveriges andel för perioden 2014-2020 blev preliminärt 18 miljarder, som kan ses som en återbäring på den svenska medlemsavgiften.
Via ESF-rådet, som är den myndighet som fördelar pengarna från Europeiska socialfonden, kommer pengarna att fördelas över landet. En stor del går till projekt som ska göra att arbetsmarknaden fungerar bättre och att människor får stöd att hitta jobb och klara sin egen försörjning. Malma hälsoträdgård, skolprojektet IDA samt arbetsmarknadsprojektet EQUIP, som drivs av Frälsningsarmén är exempel på ESF-stödda Västeråsprojekt.
I hela landet handlar det om hundratals projekt, som många gånger haft avgörande betydelse för de individer som fått chansen att vara med. Men enligt den utvärdering som konsultföretaget Ramböll gjort av den gångna programperioden har effekterna varit små på organisations- och strukturnivå. Lärdomarna tas inte till vara.
Rambölls utvärdering handlar om projekt för att hjälpa folk till jobb, men slutsatsen är inte unik. Samma sak kan ses inom exempelvis äldreomsorgen, som också har varit projektintensiv på senare år. Mycket och engagerat arbete görs i projekten men när pengarna är slut är allt som vanligt igen.
Det här har fått mig att bli projektskeptiker. Allt för mycket tid och energi läggs på sådant som inte får någon långsiktig effekt. Lägg därtill allt det jobb och de pengar som läggs på administration kring att söka och inte minst utvärdera projekt och min skepsis växer ytterligare. Visst är det bra att idéer och nya arbetssätt kan provas men det måste från början finnas en plan för hur resultaten ska tas till vara om det visar sig bli så bra som man trott.
Det får inte bli som att blåsa såpbubblor. Projekten skimrar en tid, men puff så är de borta. Då blir det i bästa fall terapi, men mer sannolikt slöseri. Oavsett om det handlar om EU-bidrag eller egna skattepengar.
Texten även publicerad i VLT den 9 januari 2014