Via ESF-rådet, som är den myndighet som fördelar pengarna
från Europeiska socialfonden, kommer pengarna att fördelas över landet. En stor
del går till projekt som ska göra att arbetsmarknaden fungerar bättre och att
människor får stöd att hitta jobb och klara sin egen försörjning. Malma
hälsoträdgård, skolprojektet IDA samt arbetsmarknadsprojektet EQUIP, som drivs
av Frälsningsarmén är exempel på ESF-stödda Västeråsprojekt.
I hela landet handlar det om hundratals projekt, som många
gånger haft avgörande betydelse för de individer som fått chansen att vara med.
Men enligt den utvärdering som konsultföretaget Ramböll gjort av den gångna
programperioden har effekterna varit små på organisations- och strukturnivå. Lärdomarna
tas inte till vara.
Rambölls utvärdering handlar om projekt för att hjälpa folk
till jobb, men slutsatsen är inte unik. Samma sak kan ses inom exempelvis äldreomsorgen,
som också har varit projektintensiv på senare år. Mycket och engagerat arbete
görs i projekten men när pengarna är slut är allt som vanligt igen.
Det här har fått mig att bli projektskeptiker. Allt för
mycket tid och energi läggs på sådant som inte får någon långsiktig effekt.
Lägg därtill allt det jobb och de pengar som läggs på administration kring att
söka och inte minst utvärdera projekt och min skepsis växer ytterligare. Visst
är det bra att idéer och nya arbetssätt kan provas men det måste från början
finnas en plan för hur resultaten ska tas till vara om det visar sig bli så bra
som man trott.
Det får inte bli som att blåsa såpbubblor. Projekten skimrar
en tid, men puff så är de borta. Då blir det i bästa fall terapi, men mer
sannolikt slöseri. Oavsett om det handlar om EU-bidrag eller egna skattepengar.
Texten även publicerad i VLT den 9 januari 2014
Texten även publicerad i VLT den 9 januari 2014