fredag 28 januari 2011

SKL vill ha in cheferna i kommunallagen

SKL:s vd Håkan Sörman vill att kommunallagen ska ses över.
Kommunallagen är inte anpassad vare sig till dagens kommunala verklighet eller till EU:s regelverk. SKL vill därför ha en översyn av lagen för att bringa reda i oklarheterna kring politikers och tjänstemäns roller, säger SKL:s vd Håkan Sörman i en intervju med Kvalitetsmässans nyhetsbrev Kvalitet & Förnyelse, som jag är redaktör för, och som i dagarna distribueras till 30 000 personer, merparten verksamma inom offentlig sektor.

Kvalitetsmässan hålls i Göteborg vartannat år, nästa gång blir den 15-18 november i år och är en viktig mötesplats för människor som jobbar med utveckling av offentlig sektor. Detta är också inriktningen på nyhetsbrevet.
Förutom intervju med Håkan Sörman kan man i det nya nyhetsbreve också läsa:

”Jag är otålig och vill se snabba resultat”, säger IT- och regionminister Anna-Karin Hatt (C) om kommuners och landstings arbete med E-förvaltning. Hon öppnar också dörren för ett RIT-avdrag, som komplement till ROT och RUT.

Civilminister Stefan Attefall (KD) har förståelse för kommuners kritik mot staten för stuprörstänkande. Hans lösning på problemet är bättre samverkan.

SKL:s ordförande Anders Knape (M) sammanfattar de fyra första åren med SKL och blickar framåt mot den kommande mandatperioden , då han hoppas få fortsatt förtroende att leda organisationen.Regionfrågan och välfärdsuppdragets gränser tror han blir två av de stora frågorna.

Dessutom lägesrapport om Götapriset och intervju med Björn Eriksson, ordförande i juryn för priset Sveriges Modernaste Myndighet samt en enkät som visar chefers oro för den framtida chefsrekryteringen..

måndag 24 januari 2011

Uppdraget Christina Jutterström glömde

Journalistfondens styrelse anno 1990, ordförande Carl-Axel Petri i mitten,
Christina Jutterström och jag till höger. Från fondens jubileumsskrift 2009
Christina Jutterström nämner inte Journalistfonden för vidareutbildning i sin memoarbok Uppfostrad av män. Det är inte så konstigt, bland alla  uppdrag hon haft under sin 40-åriga mediekarriär måste detta väga  lätt. Jag tror knappt jag skulle ta med det själv om jag mot förmodan skulle få för mig att skriva memoarer.

För 20 år sedan var vi båda styrelseledamöter i fonden, som har till uppgift att dela ut stipendier till journalister. Jag som representant för Journalistförbundet, hon för Tidningsutgivarna. Ett angenämt uppdrag, som inte präglas av några partsmotsättningar utan av att göra det bästa möjliga av de pengar som står till förfogande. Grunden för verksamheten är en donation från Marcus Wallenberg, som 1968 irriterat sig på okunniga journalister.

Jag minns att jag var lite rädd för Christina Jutterström, hon hade ju rykte om sig att vara sträng. Men jag var också imponerad. Sannolikt mer imponerad än man som facklig företrädare borde vara. Hon var kraftfull och tog plats, det gör man som chefredaktör för Dagens Nyheter. Men hennes synlighet berodde inte bara på hennes position utan också på hennes person.

Jag är inte den enda i Mediesverige som varit lite rädd för Christina Jutterström. Till och med en så föga lättskrämd person som Mats Svegfors har berättat om hur han skrämts av hennes stränghet. I memoarerna strävar hon efter att komplettera bilden av den stränga och kraftfulla genom att berätta om de våndor hon genomgått under tunga skeden i karriären och svåra beslut. ”Jag var ofta stark utåt, men eländig inombords”, skriver hon. Boken är en blandning av sådana små bekännelser varvat med utförliga beskrivningar av förändringsarbeten på stora, svårstyrda mediearbetsplatser.

Christina Jutterströms karriär är 40 år av mediehistoria: Herbert Söderströms plantskola på Örebro-Kuriren, en kort sejour i veckotidningsvärlden, uppbyggnaden av Rapport, chefsjobben på Dagens Eko, Dagens Nyheter, Expressen och SVT. Det är intressant att läsa, men inte riktigt den bok man hoppats på. Det är för mycket av redogörelser och för lite av djupare reflektion

Jag tycker heller inte att titeln har täckning i hennes livsberättelse. Visst är hon i någon mån uppfostrad av män, men hon är i minst lika hög grad stöttad av män, inte minst sin egen man. Hon är också en besegrare av män, tack vare sin kraftfullhet och kompetens. Det är inget att be om ursäkt för.

För övrigt kan jag berätta att de kvinnliga ledamöterna fick gå in bakvägen till Journalistfondens styrelsemöten när de hölls på Bachelor’s Club i Göteborg. Kvinnor fick inte synas i de finare salongerna utan bara i konferensrummet på övervåningen. Jag kan inte påminna mig att någon protesterade. Kloka och väluppfostrade kvinnor väljer sina strider.







fredag 21 januari 2011

Ordstrid om kömiljarden

Moroten är bättre än piskan. Det är den enkla filosofin bakom regeringens kömiljard, som ger landsting som lyckas kapa vårdköerna mer pengar än de där patienter får vänta längre. En framgång, aldrig förr har så många fått vård i tid, menar socialminister Göran Hägglund (KD). Ordföranden i SKL:s sjukvårdsdelgation Henrik Hammar (M) är stolt över det arbete som gjorts i landstingen.

Ilija Batljan går till storms
mot kömiljarden
Men oppositionrådeti Stockholms läns landsting Ilija Batljan dömer i en debattartikel i Svenska Dagbladet ut kömiljarden. Den har inte förbättrat sjukvården utan har bara varit sätt för uppfinningsrika landstingsbyråkrater att tillskansa sig mer pengar genom att skyffla runt patienterna, menar han. Ett inlägg som varit mer motiverat om det kommit i våras. Den brist han pekar på att landstingen kunde få köerna att verka kortare genom att föra över vissa patienter till en kö av frivilligt väntande är numera borta. Numera räknas alla, även de som hellre väntar än blir opererade på ett sjukhus en bit bort, vilket herrar Hammar och Hägglund givetvis påpekar i sitt svar på Batljans kritik.

Vårdköer är en dålig svensk tradition, som delvis hänger samman med gamla felaktiga principer för fördelning inom landstingen. Den klinik som kunde visa på de längsta vårdköer fick mest pengar för att jobba bort köerna, medan de som snabbt och effektivt betade av sina köer kunde få sänkta anslag. Kömiljarden är ett tydligt steg bort från det tänkesättet, som nog bidrar till bättre logistik och effektivitet i vården.

Däremot ser jag en annan anledning att oroa sig för det här enkla belöningssystemet. Det är att landstingen i allt för hög grad prioriterar enkla snabba åtgärder, som syns i statistiken, medan de mest vårdbehövande multisjuka hamnar utanför. Om risker och fördelar med målbaserade ersättningssystem i vården kan man läsa i ESO-rapport som kom i höstas och som refererades i förra numret av nyhetsbrevet Kvalitet & Förnyelse. Inte lika kul som ett inlägg av en sluggerdebattör som Ilija Batljan, men klart tänkvärt.

tisdag 18 januari 2011

Gymnasiala försökskaniner då och nu

De niondeklassare som just nu våndas över valet till gymnasieskolan riskerar att bli försökskaniner. På gott och ont. Har de tur finns det ett nytänkande och en vilja till förändring hos lärarna i och med det nya gymnasiet GY2011. Har de otur kommer de till dåligt förberedda skolor och lärare som önskar att de fått jobba på som vanligt.

Jag hör till en försökskaninsårskull. Vi som började gymnasiet 1966 var de första som gick i det som då kallades det nya gymnasiet, det vill säga den skola som efterträdde de gamla läroverken. Vi var de första som inte fick ta studenten med munta och censorer, vilket bekymrade oss från starten. När det till slut blev dags för uttåg ur skolan var vi rätt förvirrade. Hur skulle vi fira att vår skoltid var slut? Festande förekom, men det var väldigt stillsamt jämfört både med ”de riktiga” studenterna och dagens gymnasieelever.

I vad mån våra lärare anammade de nya idéerna eller körde på i gamla hjulspår har jag svårt att bedöma. Jag minns en del suckar över att det var bättre förr. Fast det tyckte nog egentligen vi också. Vi som inte skulle få ta studenten. Jag minns också att man öste nya böcker över oss. Fina, blanka tjocka böcker. Jag har fortfarande kvar antologin Dikt och Tanke i tre band, även om den väl främst kommit till användning i samband med korsordslösning.

Sedan dess har det åtminstone varit ytterligare två gymnasiereformer och nu är det alltså dags igen. Jag är försiktigt optimistisk eftersom jag tror att det är rätt att erbjuda dem som är inriktade på att jobba alternativ som gör dem bättre förberedda för yrkeslivet. Förutsatt det senare går att komplettera till högskolebehörighet om man kommer på att man vill det.

Men praktiken måste på ett tydligt sätt vara en del av utbildningen. Skolan kan inte bara släppa iväg eleverna och låta dem vara företagens ansvar. Lite orolig blir jag av en rapport från Skolinspektionen, som DN skriver om idag. 39 skolor med yrkesprogram har granskats och flera allvarliga brister påpekas när det gäller uppföljning, kontakt och betygssättning. Brister som måste åtgärdas i det stora förberedelsearbete som nu pågår i kommunerna med GY2011.

fredag 14 januari 2011

Pojken och vargen i kommunversion

Kommer ni ihåg sagan om pojken och vargen? Han som skrek ”vargen kommer” så många gånger att när vargen till slut kom var det ingen som lyssnade. Kommunvärldens motsvarighet till denne sagans pojke är Svensk Kommunratings VD Hans Jensevik, som då och då går ut och larmar om kommunernas ekonomi. Senast i veckan i en debattartikel i Dagens Industri. Kommunerna är för Sverige vad Grekland är för EU och riskerar att bli nästa finansiella bubbla, hävdade han bland annat.

Udden i artikeln var riktat mot det kommunägda finansbolaget Kommuninvest, som ibland kallar sig Kommungälden för att markera att man är en samhällsnyttig och allmän verksamhet. Lånta fjädrar och falsk marknadsföring, menar Hans Jensevik som menar Kommuninvests obligationer mer är att jämföra med amerikanska subprimelån än med statliga Riksgälden.


Jokkmokks bild av Jokkmokk har inte
mycket likhet med Grekland




 Artikeln kompletterades med en Greklandslista, med kommuner som enligt Kommunrating har en ohanterlig nivå på sin låneskuld. Sorsele, Bräcke, Höör och Jokkmokk var de som därmed fick den föga smickrande beteckningen PIIG-kommuner. PIIG är den internationella affärspressens beteckning på valutaunionens ekonomiska problembarn Portugal, Italien, Irland och Grekland.
Såväl de utpekade kommunerna som Kommunivests vd Tomas Wernergren avfärdar kritiken:
"Vi har ett system för när kommuner får stora utgifter, till exempel en stor andel vårdbehövande. Då finns skatteutjämningssystemet som gör att den drabbade kommunen inte behöver hamna i en situation som till exempel Grekland inom EU", säger Tomas Werngren till DI.

Är då Hans Jensevik som ger ut en publikation med det förpliktande namnet Kommunexperten. helt fel ute? Nja, förvisso finns det kommuner med ekonomiska problem, som kan förväntas bli värre framöver i takt med att pensionsskulden ska betalas av. Inte minst gäller det den typ av små glesbygdskommuner som finns på Greklandslistan. Jämförelsen med Grekland haltar dock betänkligt. Det finns ju mer tydliga system för transfereringar mellan stat och kommun inom Sverige än mellan EU centralt och en enskild medlemsstat,
Men om läget för någon kommun skulle bli så illa att den egentligen skulle behöva gå i konkurs kan vi nog räkna med att Hans Jensevik träder fram och säger: Ni borde ha lyssnat på mig.

tisdag 11 januari 2011

Rödgrönt SKL hade varit mer spännande

Anders Knape (M) kan nu hoppas på
fyra år till som SKL-ordförande
Den sista av 2010 års vals många jämna mandatfördelningar är nu definitivt klar. Alliansen behåller makten i Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). De rödgröna gjorde ett betydligt bättre val lokalt och regionalt än i riksdagen och gladde sig för några dagar sedan över att de skulle få ta över SKL. En rödgrön revansch, skrev Lars Stjernkvist, numera kommunalråd i Norrköping i en debattartikel i söndags. Men S tog ut glädjen i förskott. När rösträkningen slutligen var klar i går visade det sig att alliansen kommer att ha 222 mandat vid valkongressen 30 mars, de rödgröna 219.

Spelar det då någon roll vilket block som styr SKL? Oavsett regering är det ju kampen för det självstyret som står högst på dagordningen inte partipolitik. Ja, visst spelar det roll. Det blir ännu en borgerlig politiker, som syns i debatten. I de få partiskiljande frågorna blir  de borgerliga argumenten SKL:s.

Ett majoritetsskifte hade haft större effekt. Då hade regeringen och SKL haft olika politisk majoritet och skärpan i den kommunala kritiken mot statliga ingripanden hade sannolikt varit större. Kanske ha det också gjort SKL lite mer spännande. Borgerlig regering och S-styre i den kommunala intresseorganisationen har aldrig förekommit.

Det mesta talar för att Anders Knape (M) blir kvar som SKL-ordförande ännu en mandatperiod. Däremot är det mera osäkert vem som blir socialdemokratisk gruppledare och andre vice ordförande. Ilmar Reepalu har haft posten under SKL:s första fyra år. Han vill inte ge besked om han vill fortsätta, utan hänvisar till valberedningens arbete. Reepalus erfarenhet är svårslagen, men han fyller 68 i år, vilket knappast är någon merit. Jag skulle tro att valet för socialdemokraterna står mellan Anders Lago från Södertälje och Lena Mikko från Linköping med fördel för Lago. Han är ett av landets mest välkända kommunalråd och en bättre kommunikatör än den flesta. Om han inte blir partiledare förstås, hans namn finns ju med i även i de spekulationerna.

tisdag 4 januari 2011

Unga arbetslösa behöver utbildning

I Helsingör och andra danska kommuner är arbets-
förmedlingen en del av medborgarservicen
Var femte EU-medborgare under 25 år är utan jobb. I Sverige är det nästan var fjärde, även om många av dem som finns med i statistiken är studerande som söker extrajobb. Västerås ligger något över rikssnittet. Det vore bekvämt att förklara detta med finanskrisen, men krisen är inte problemets orsak och en konjunkturuppgång innebär ingen lösning. Det handlar om strukturella problem, bristande integration och om en skola som är dåligt anpassad till ungdomarnas behov och till arbetsmarknadens krav.

Värst utsatta är de ungdomar som inte har gymnasieutbildning. De saknar avgångsbetyget som är den nödvändiga inträdesbiljetten till arbetsmarknaden. Betyget visar inte bara på kunskaper utan också på att man har de sociala färdigheter och det ansvarstagande som krävs på en arbetsplats.

I de EU-länder som ligger bättre till i statistiken än Sverige, till exempel Danmark och Nederländerna, ägnas mycket kraft åt att få ungdomarna att inte hoppa av skolan. När åtgärder ska sättas in för dem som är utan jobb är utbildning förstahandsalternativet för dem som inte avslutat gymnasiet. Här finns också ett närmare samarbete mellan arbetsförmedling, skola och socialtjänst än på de flesta håll i Sverige. Även om Västerås utgör ett undantag och ett föredöme, bland annat tack vare projekt som YOU, Yrkesorientering för unga.

Mycket debatten kring den svenska ungdomsarbetslösheten har handlat om statistiken och om tidsgränserna i jobbgarantin, mindre om vad som bör göras för att långsiktigt minska problemet. Men kanske är en vändning på väg. Nyligen kom TCO med ett förslag, publicerat på DN Debatt, om utbildningscentrum dit arbetslösa under 25 år skulle slussas över. I Västerås föreslår det rödgröna styret nu ett lokalt kunskapslyft med målet att alla ska kunna få slutbetyg innan de fyller 25 år.

Att bli arbetslös i unga år skapar, enligt välfärdsforskarna, ärr som man bär med sig senare i livet. Därför borde ungdomsarbetslösheten ägnas mer konstruktiv kraft och mindre politisk prestige. Risken är annars stor att den skapar ärr i hela samhället.

Texten även publicerad i VLT 4 januari 2011