onsdag 30 november 2011

Inget mirakel I Nossebro men trots allt ett gott jobb

Glada och stolta Nossebroelever från Essungas hemsida.
Den här veckan var det Nossebro skolas tur att gå från hjälte- till skurkstatus i nyhets-rapporteringen. Grundskolan i den lilla västgötakommunen Essunga har gjort en remarkabel förbättring av resultaten. På några år gick man från botten till toppen i SKL:s öppna jämförelser. Inte genom massiva resursökningar utan genom systematiskt arbete baserat på aktuell skolforskning. Viktiga inslag har varit höga förväntningar på eleverna och extra stöd till de svaga eleverna i deras vanliga klass. Något som gett mycket uppmärksamhet och många studiebesök.

I veckan gav Dagens Nyheter en annan bild av Nossebro skola. ”Mirakelskola ger eleverna överbetyg" löd rubriken. Elevernas resultat på de nationella proven var inte lika bra som deras slutbetyg. Mer än varannan elev fick högre slutbetyg i matte än de presterat på nationella provet. En lärare i matematik tycks systematiskt ha gett eleverna glädjebetyg. Viljan att vara bäst tycks ha vägt tyngre än känslan för rättvisa.

Nu har Nossebro skola fått en fuskstämpel på sig, vilket skämmer ett annars gott arbete. Undervisningsrådet Ulla-Britt Norin, som inspekterat skolan, är kritisk mot skillnaderna mellan nationella prov och betyg, men också imponerad:

”Man har fått eleverna med på tåget. Till och med bland pojkarna har det blivit positivt att anstränga sig i skolan och sådant ser jag inte på särskilt många ställen”, säger hon till Dagens Nyheter.

Även SKL anser att Essunga fortsatt är ett gott föredöme. I år har100 procent av Essungas elever i årskurs 9 fått minst godkänt på det nationella ämnesprovet i svenska. 98,5 procent skrev minst godkänt i engelska och i matematik var andelen 95 procent. Vi behöver fler Essunga, menar Per-Arne Andersson, som är chef för avdelningen för lärande och arbetsmarknad.

”I ett förändringsarbete går inte allt som på räls. Men alternativet vore att inte gör någonting. Vi kan inte ha en situation där ängslighet premieras framför vilja och mod att försöka vända en utveckling”, påpekar han på SKL:s webbplats.

Så det är nog förhastat att ställa in planerade studiebesök i Essunga. Snarare finns där ytterligare en lärdom att dra. Att viljan att tävla och vara bäst får inte bli så stark att man bryter mot reglerna. Oavsett gren är doping aldrig en bra metod för den som vill bli vinnare i längden.

fredag 25 november 2011

Äldreomsorg med utrymme för söndagsparfym

Kontroll är ordet för dagen inom äldreomsorgen. Uppenbarligen har ansvariga inte följt upp att de som utlovats levererats och nu ska det bli bättring. Det är alldeles nödvändigt. Framför allt på beställarnivå när det gäller de stora upphandlingarna. Men risken är att det i stället blir en kontroll på detaljnivå och att det då blir en kontroll som hämmar, snarare än utvecklar.

Piteås äldreomsorschef Gunnar Lindberg, tillsammans med Gunvor Ahlin,
när Piteå hade bästa äldreomsorgen. Ett år senare var bilden en annan.
I veckans nummer av Dagens Samhälle varnar Piteås äldreomsorgschef Gunnar Lindberg för en sådan utveckling:
”Rigorös och standardiserad kontroll riskerar att bromsa nytänkande. Dels strävar alla efter att uppfylla samma krav, dels blir medarbetare rädda för att göra något som sedan kan bli kritiserat” varnar han.

Gunnar Lindberg vet att opinionsvindar kan svänga snabbt och hjälten förvandlas till skurk. Piteås äldreomsorg har varit såväl föredöme som skräckexempel. På Kvalitetsmässan 2009 stod han och undersköterskan Gunvor Ahlin på Göteborgsoperas scen och tog emot Götapriset för det arbete som gjorts på en enhet på Öjagården. Ett år senare var Öjagården skräckbilden av svensk äldreomsorg sedan Uppdrag Granskning visat låsta dörrar på en demensavdelning. Något som senare också kritiserades av Socialstyrelsen.

Gunnar Lindberg varnar för en utveckling där det lätt mätbara prioriteras. Som exempel tar han frågan om det finns olika maträtter att välja på. Men frågan är om det är bättre att kunna välja mellan fiskbullar och blodpudding än att serveras oxfilé? Än svårare att mäta är bemötandet. Hur fångar man i tabeller att det finns personal som ser människan. Som ger den gamla kvinnan hennes söndagsparfym, som hon njuter så av?

Självklart är den inget värd om hon har liggsår eller ligger nedsmetad i avföring. Den basala omvårdnaden måste fungera. Men för att det ska vara en äldreomsorg med kvalitet måste det också finnas utrymme för dessa svårmätbara tecken på omtanke. Det finns anledning att än en gång påminna om poeten Ragnar Thoursies ord från samlingen Sånger från äldreomsorgen:

Vi gamla är föremål för omsorg.
Visst är det underbart!
Bara vi inte blir till föremål
i omsorgen.

tisdag 22 november 2011

Ett större problem än Carema

Dokument Inifråns reportage Florences Karlssons sista resa
visar på en av svensk äldreomsorgs stora brister, vården av
de multisjuka äldre. Foto: SVT
Dokument Inifrån på SVT har de senaste tre söndagarna granskat den svenska äldrevården. Det första programmet har ni alldeles säkert hört talas om. Det hade titeln Vi gav dom vår pappa och beskrev hur människor behandlats av Sveriges största vårdkoncern, Carema. Det var en skrämmande bild av misskötsel och vanvård, som väckt stark vrede och fick regeringen att kalla till en snabb presskonferens med tre ministrar som utlovade åtgärder av olika slag. Ingen vill att man själv eller någon anhörig ska behöva tillbringa sina sista dagar i livet på det sätt som beskrevs i programmet.


Ingen vill hellre ha det som Florence Karlsson.  Det börjar bra. En av Sveriges skickligaste kirurger sätter in en axelprotes i hennes sköra 80-åriga kropp. Högteknologisk vård när den är som bäst, som ges också till den som är gammal och svag. Man skulle kunna känna sig stolt över vården. Problemet är det som händer sedan. Florence tas inte om hand så att hennes nyopererade axel kan börja fungera. I stället skickas hon hem med hemtjänst nio gånger dygn. Plus kärleksfull omvårdnad av anhöriga, som också kämpar hårt för att hon ska få vård och slippa de allt svårare smärtorna.

Det är plågsamt att följa Florences lidande och de anhörigas maktlöshet inför vårdapparaten. En maktlöshet som i och för sig delas av distriktssköterska och andra i vården. Det finns ingen plats för den svårt sjuka och smärtplågade Florence. Och heller inte för andra sköra gamla, som har en kombination av sjukdomar plus ett stort omvårdnadsbehov. Det borde föranleda minst lika mycket ilska som vanvården inom Carema. Men det har varit tyst och inga ministrar har trätt fram.

De multisjuka äldres vård är ett så komplext problem att det inte passar in i den polariserade dagsdebatten. Handlar det om privatiserad vård, kan alla snabbt gå ner i skyttegravarna och inta sina positioner och säga det man brukar. Men när det gäller de multisjuka finns inga enkla lösningar. Frågan är heller inte ny, den har funnits i stort sett lika länge som vi har haft äldreomsorg. Såväl i stort som smått har ansvariga försökt hitta lösningar. Regeringen har tillsatt en äldresamordnare Eva Nilsson Bågenholm. Förhoppningsvis kommer någon form av besked om resultatet av hennes arbete innan jul. Florence Karlssons sista resa visar på behovet.

Det tredje programmet i serien heter Vårdlotteriet. Där beskriver en modig läkare vilka prioriteringar som görs i vardagen. Prioriteringar som gör att de multisjuka, liksom missbrukare och psykiskt sjuka, inte alltid får den mest kvalificerade vården. Alla programmen finns på svtplay.se

torsdag 17 november 2011

Mötesplats för människor och idéer

Kvalitetsmässan är slut för den här gången. Mer än 10 000 personer, nästan alla på något vis verksamma i offentlig sektor är på hemväg från Göteborg. Förhoppningsvis fyllda med nya intryck, kunskaper och inspiration som gör vardagen lättare.

- Jag har valt efter tre spår, ett som handlar om bred samhällsinformation, ett om nytta i jobbet och ett mer privat, sa Thomas Johansson, ekonom i Nora kommun och en av de 10000.

Därmed sammanfattar han rätt väl, det som är mässans styrka: Bredden, även om det samhällsnyttiga hela tiden finns i botten. Här kan man såväl skratta åt Jan Bylunds beskrivningar av besvärliga människor, som lyssna på kvalificerade ekonomers analys av det ekonomiska läget. Och däremellan kan man få ett nytt spännande ekonomisystem demonstrerat för sig hos någon leverantör eller ägna sig åt kändisspotting.

I vimlet har synts såväl Pernilla August och Stina Ekblad som Mona Sahlin och Jimmie Åkesson, dock inte samtidigt. Däremot var debatten mellan SD-ledaren och integrationsminister Erik Ullenhag mycket välbesökt.

Att sammanfatta det hela innehållsmässigt låter sig inte göras, därtill är utbudet alltför omfattande och spretigt. Ska man välja ett ord som beskriver det hela är det mötesplats: för människor, idéer och affärer.

Twittrats har det gjorts även under dessa tre dagar, här är en del av vad besökare delat med sig av den vägen:

@ceciliagarme: Kvalitetsmässan är ett sorts Almedalen för de goda
@evalisakrabbe: mkt om ledarskap. Leda samhällsuppdrag, leda vård (skola) o leda auktoriteter är mer än management.
@lenahorngren: Toppmötesfixering och stupkantspolitik, nyord som sammanfattar läget i ekonomidebatt
@magnussonhampus:Har lyssnat på legenden PG Gyllenhammar. Han konstaterade att Sverige är bättre skött idag än tidigare.
@mariaferm: det såg för övrigt inte kul ut att stå i Caremas monter på #kvalitetsmässan i Göteborg
@evalissiren: En sån kväll med After Shave och Galenskaparna. Och landshövding Lars Bäckströms middagstal väckte jubel!
@misjaderond: Kvalitetsmässan uppfyllde inte mina förväntningar i deltagande. Vi bygger ett samhälle åt alla, inte 50-åriga vita människor.
@onebow: Kvalitetsmässan över mina höga förväntningar. Intressant och inspirerande
@fredriklundgren: Vem säger att det nya är nytt och vem säger att det nya är gammalt? Vad beror det på om man ser det som nytt eller gammalt?

Listan kan göras längre. Om två år är det dags igen, att twittras och mötas kring det viktiga och svårfångade begreppet kvalitet.

torsdag 10 november 2011

Polis har rätt att vara politiker

Grattis landets poliser ni får vara förtroendevalda! Så skulle man, med hänsyftning till en aktuell bok, kunna sammanfatta en igår avkunnad dom i Arbetsdomstolen.
Polisförbundets ordförande Lena Nitz,
har vunnit en viktig seger i AD.

Tvisten gällde polisers rätt att ha kommunala förtroendeuppdrag. De stridande parterna var å ena sidan staten, i form av polismyndigheten i Västerbotten, som menade att tre polisers uppdrag i olika socialnämnder i länet var en bisyssla som kunde skada allmänhetens förtroende och som därmed var otillåten enligt Lagen om offentlig anställning. Å andra sidan Polisförbundet som försvarade sina medlemmars rätt att som alla andra ha demokratiska förtroendeuppdrag.

En rätt så självklar att staten som arbetsgivare inte borde behöva belasta rättssystemet med detta mål. Motivet att 2009 förbjuda de tre poliserna, som alla hade inre tjänst, att ha uppdrag i socialnämnden, var att de där kunde få del av sekretessbelagd information som kan påverka deras bedömningar i tjänsten.

En risk som arbetsdomstolen inte anser vara så stor att den bör påverka deras grundläggande demokratiska rättigheter. AD slår i sin dom fast att förtroendeuppdrag som folkvald företrädare fyller ”en oumbärlig funktion i ett demokratiskt samhälle”. Slutsatsen blir därför att det allmänna intresset av att polismännen åtar sig uppdraget måste anses vara mycket stort.

”Polisers erfarenhet från arbetet vid sociala frågor är till stor nytta för samhället och det politiska arbetet. Inte minst därför är det viktigt att vi nu har fått ett klargörande”, säger Polisförbundets ordförande Lena Nitz i ett pressmeddelande där hon betecknar domen som en seger för demokratin. Det är bara att instämma.

Hela domen finns att läsa på Arbetsdomstolens hemsida.

måndag 7 november 2011

Amelia vill inte ha det som sin mamma

En ny bok tar upp vad som kommer att hända
 när Amelia Adamo och andra 40-talister
behöver hemtjänst.
I takt med att 40-talisterna åldras diskuteras äldreomsorgen allt mer. Debatten har en tendens att bli rätt polariserad. Å ena sidan finns det de som drömmer om en äldreomsorg som mest liknar ett bättre konferenshotell. Ett ställe med utsökt mat och dryck där det bjuds såväl salsakurser som vinprovning. Å andra sidan de som befarar att framtidens äldre hamnar på ett ställe liknande i fattigstugan i Lönneberga, där Kommandoran styrde över de andra halvsvältande hjonen.

Jag tror inte på detta skräckscenario, men räknar heller inte med någon superservice på äldre dar. Men jag vill definitivt inte ha någon kommandora som bestämmer över mig. Vill jag dansa salsa eller prova vin ska jag få göra det. Också om jag är 85 plus, men precis som de som inte fyllt 85 får jag i så fall betala själv.

Däremot finns inga möjligheter att betala själv den dag man är dement eller av andra skäl behöver omsorg dygnet runt. När man varken kan dansa salsa eller dricka vin. Det är den gruppen debatten borde handla om.

Amelia Adamo har kommit att representera de livsnjutande 40-talisterna. De som vill, och har råd, att unna sig livets goda också under den senare halvan av livet. Inte konstigt att hon får vara omslagsflicka till Timbros nya bok om äldreomsorg, som har titeln När Amelia behöver hemtjänst och är skriven av Edvard Unsgaard.

Amelia Adamo har en gammal mamma, så hon har rätt goda insikter i hur dagens äldrevård fungerar. Så vill hon inte ha det, även om hon inte känner någon oro för vanvård. I hemtjänsten finns ”många, varma omtänksamma händer”. Problemet är ensamheten och hon vill därför ha tillbaka de gamla ålderdomshemmen.

Jag tror att ensamheten i hög grad är ett existentiellt problem, som inte löses med byggnader. Som gamle kulturministern Bengt Göransson konstaterar i boken: ”Det är lite tråkigt att bli gammal. Det måste man också inse.”

Det gör att äldreomsorgsdebatten lätt blir tråkig om den inte får handla om salsa och rödvin. Men dessvärre är den nödvändig. 2035 har vid dubbelt så många 85+ som idag.

Texten även publicerad i VLT 8 november 2011.