onsdag 26 december 2012

Angelägen reform som möter motstånd

Texten även publicerad i VLT 24 december 2012

Mats Sjöstrand har gjort ett gediget jobb
med utredningen om den statliga region-
indelningen, men frågan är vad resultatet blir.
Spelar det någon roll för västmanlänningarna om det finns någon landshövding eller inte på Västerås slott? Egentligen inte, även om det är en trevlig tradition. Spelar det någon roll för västmanlänningarna om det finns en effektiv regional statlig förvaltning? I högsta grad, eftersom det handlar om förutsättningarna för samhällsservicen och om att skattemedel används på rätt sätt. Trots det är det mer sannolikt att vi får ha landshövdingen kvar än att staten ser om sitt hus och organiserar sig effektivt på regionalt.
Veckan före jul kommer statliga utredaren Mats Sjöstrand med sitt betänkande Statens regionalaförvaltning – förslag till en angelägen reform. Förslaget har blivit känt för att man vill minska antalet länsstyrelser och därmed antalet landshövdingar från 21 till 11. Men det är inte det viktigaste, framför allt handlar förslagen om hur staten ska bli synlig och tydlig på regional nivå. Det är den inte idag, vilket de flesta, som funderat på saken, håller med om och tycker är ett problem.

Rubriken på Sjöstrands betänkande är helt korrekt. Detta är en angelägen reform, men trots det talar det mesta för att förslagen inte kommer att genomföras. Det förutsätter att det finns en vilja att tänka nytt och att tänka rationellt på regeringsnivå och så tycks inte vara fallet.
Ansvarig minister Stefan Attefall (KD) utstrålade inte direkt handlingskraft när han tog emot förslaget, snarast verkade han besvärad. Det kanske inte är så konstigt eftersom han kommer att möta hårt motstånd inom regeringen. Hans moderata regeringskollegor vill inte ha någon regionreform. Inte när den av Mats Svegfors ledda Ansvarskommittén la fram sitt förslag för några år sedan och inte nu, trots att detta förslag inte är lika långtgående.

Modraterna på riksplanet vill ha bort landstings/regionnivån och vill därför inte ha förändringar som stärker mellannivån. Nu kommer man dessutom ut som länsstyrelsekramare och vill ha det som det är, trots att deras tunga företrädare på lokal och regional nivå tycker annorlunda. 
Ett regeringsskifte skulle kanske leda till en förändring, men frågan lär inte synas i valrörelsen. Man vinner inga val på förvaltningsfrågor, även om de är nog så viktiga för hur samhället fungerar som annat som diskuteras högljutt.

 

onsdag 12 december 2012

Orimligt medieuppbåd för nynazist i fullmäktige

Kommunfullmäktige i Lidköping har efter avhopp fått en ny ledamot. Normalt skulle detta bara föranleda en notis Nya Lidköpings-Tidningen och den nyvalde utan uppmärksamhet ta sin plats i fullmäktigesalen. Men när Curt Linusson i veckan debuterade i den folkvalda församlingen var ett medieuppbåd på plats. Anledningen Curt Linusson betraktas som nynazist. Han är invald på ett Sverigedemokratiskt mandat, men har sagt sig komma att företräda Svenskarnas Parti. Ett parti som SD inte vill ha att göra med, av förklarliga skäl. De ligger långt från den nolltolerans mot rasism som Jimmie Åkesson förespråkat.

Curt Linusson kommer att vara politiskt betydelselös i såväl Lidköpingsfullmäktige som i rikspolitiken. Presidiet kommer att se till att han håller sig till de frågor fullmäktige har att behandla. Något stöd från övriga partier för sina förslag kan han inte räkna med. Ändå har hans inträde i fullmäktige bevakats av riksmedier som om denne enskilde ledamot i en relativt liten kommuns fullmäktige skulle vara ett hot mot demokratin. Han har fått uttala sig om både det ena och det andra och har fått en spridning för sina idéer som han bara kunnat drömma om.

Argumentet är sannolikt att sådana idéer bör lyfta fram i ljuset. Men om idéerna och budbäraren är politiskt betydelselösa kanske de ska få ligga kvar i mörkret. Den rimliga bedömningen av Curt Linusson är att räkna in honom i kategorin kommunala stollar. Sådana finns det ett antal av och de fullmäktige som drabbas får lära sig att hantera dem i enlighet med sunt förnuft och kommunallagen.
En politisk slutsats finns dock att dra av Curt Linusson fullmäktigeplats. Att det är dags att ändra vallagen. Curt Linusson kom in tack vare att ett handfull personer skrivit hans namn på Sverigedemokraternas valsedel i Lidköping. Han tycks ju inte ha något emot att hamna på ett SD-mandat, men det finns andra som plötsligt upptäckt sig vara invalda av ett parti som de inte tillhör och inte vill ha att göra med utan att kunna göra något åt det.

Som Valmyndigheten konstaterade i utvärderingen av valet2010 är det dags att avskaffa den fria nomineringsrätten och införa förhandsregistrering av kandidater. Jag hade önskat att någon journalist ställt frågor om detta till ansvarig minister i stället för att fråga Curt Linusson om vad han tycker om Adolf Hitler.

fredag 7 december 2012

Romerna en dyster del av nutidshistorien

Den dag jag blir fri : en bok om Katarina TaikonTexten även publicerad i VLT 7 december 2012
I år är det 500 år sedan de första romerna kom till Sverige. Ändå är de inte fullt ut accepterade. I oktober avslöjade Sveriges Radios Ekoredaktion att romer nekas att hyra bil. En påminnelse om romernas situation ges i en nyutkommen biografi om Katarina Taikon. Hon som mer än någon annan kommit att symbolisera de svenska romernas kamp för rättvisa och som genom sina 13 Katitziböcker spritt kunskap om hur romerna behandlats.

Biografin heter Den dag jag blir fri och har skrivits av journalisten Lawen Mohtadi, som vill skildra både människan och aktivisten Katarina Taikon.  Porträttet har sina brister, men boken är en bra påminnelse om en dyster och bortglömd del av vår nutidshistoria. När romer fick kämpa för rätten till skola och bostäder. När de tvingades övertyga myndigheter om att de inte av etniska skäl föredrog iskalla husvagnar och analfabetism framför en standard som under 1960-talet blev en självklarhet för de flesta.

Romer har särbehandlats i 500 år och görs så än idag både av myndigheter och av en fördomsfull omgivning. Ibland har detta gjorts i största välvilja. Projekten och satsningarna har varit många under årens lopp, men resultaten är dystra. Arbetslöshet, skolavhopp och andra indikatorer på utanförskap är högre för romer.
Ändå är Sverige rena paradiset jämfört med läget för romerna i Öst- och Centraleuropa. Där är inte bara bostäderna usla och fattigdomen djup. Romer utsätts också för våld och hot. Utsattheten förstärks av att även företrädare för etablerade partier hetsar mot romerna som grupp.

Det är en extremt farlig retorik, konstaterade Dezideriu Gergely, generalsekreterare för The European Roma Rights Centre i Budapest, när han förra veckan tog emot Stockholm Human Rights Award. Den andre pristagaren var Thomas Hammarberg, som på 1960-talet kämpade tillsammans med Katarina Taikon för de svenska romernas rättigheter och sedan dess jobbat för mänskliga rättigheter både i Sverige och internationellt.

Diskrimineringen i kombination med den ekonomiska krisen gör att läget i Europa påminner om 1930-talet, varnade de båda pristagarna. Några enkla lösningar finns förstås inte. Men två saker ansåg de centrala, utbildning och respekt för den romska kulturen. Alltså samma saker som Katarina Taikon en gång kämpade för.