Angelägen reform som möter motstånd

Texten även publicerad i VLT 24 december 2012


Mats Sjöstrand har gjort ett gediget jobb
med utredningen om den statliga region-
indelningen, men frågan är vad resultatet blir.

Spelar det någon roll för västmanlänningarna om det finns någon landshövding eller inte på Västerås slott? Egentligen inte, även om det är en trevlig tradition. Spelar det någon roll för västmanlänningarna om det finns en effektiv regional statlig förvaltning? I högsta grad, eftersom det handlar om förutsättningarna för samhällsservicen och om att skattemedel används på rätt sätt. Trots det är det mer sannolikt att vi får ha landshövdingen kvar än att staten ser om sitt hus och organiserar sig effektivt på regionalt.

Veckan före jul kommer statliga utredaren Mats Sjöstrand med sitt betänkande Statens regionalaförvaltning – förslag till en angelägen reform. Förslaget har blivit känt för att man vill minska antalet länsstyrelser och därmed antalet landshövdingar från 21 till 11. Men det är inte det viktigaste, framför allt handlar förslagen om hur staten ska bli synlig och tydlig på regional nivå. Det är den inte idag, vilket de flesta, som funderat på saken, håller med om och tycker är ett problem.

Rubriken på Sjöstrands betänkande är helt korrekt. Detta är en angelägen reform, men trots det talar det mesta för att förslagen inte kommer att genomföras. Det förutsätter att det finns en vilja att tänka nytt och att tänka rationellt på regeringsnivå och så tycks inte vara fallet.

Ansvarig minister Stefan Attefall (KD) utstrålade inte direkt handlingskraft när han tog emot förslaget, snarast verkade han besvärad. Det kanske inte är så konstigt eftersom han kommer att möta hårt motstånd inom regeringen. Hans moderata regeringskollegor vill inte ha någon regionreform. Inte när den av Mats Svegfors ledda Ansvarskommittén la fram sitt förslag för några år sedan och inte nu, trots att detta förslag inte är lika långtgående.

Modraterna på riksplanet vill ha bort landstings/regionnivån och vill därför inte ha förändringar som stärker mellannivån. Nu kommer man dessutom ut som länsstyrelsekramare och vill ha det som det är, trots att deras tunga företrädare på lokal och regional nivå tycker annorlunda. 

Ett regeringsskifte skulle kanske leda till en förändring, men frågan lär inte synas i valrörelsen. Man vinner inga val på förvaltningsfrågor, även om de är nog så viktiga för hur samhället fungerar som annat som diskuteras högljutt.