tisdag 31 maj 2011

Kaxiga råd från valvinnare i Örebro

Socialdemokraterna i Örebro är kaxiga just nu. Vid omvalet i västra valkretsen den 15 maj gick partiet framåt i alla distrikt och fick 47,2 procent av rösterna. Plus 8 procentenheter jämfört med det underkända valet 2010. På Dagens Samhälles nya debattsajt bjuder kommunalrådet Björn Sundin på en lektion i fem punkter om hur man vinner lokala val.
Björn Sundin (S), glad valvinnare i Öre-
bro som tro på traditionella metoder.
Foto: Ulla-Karin Ekblom

Punkt 1 är att dela ut dialogprogram med frågor som diskuteras i området. Punkt 2 är att knacka dörr för att prata om programmet. Punkt 3 att bjuda in till möten. Punkt 4 att sammanställa de förslag som kommit in i en rapport. Femte och sista punkten är att välja ut de förslag som flest tar upp och skriva ett nytt dialogprogram, som delas ut i alla områden.

Och så börjar det om igen. ” Menar man allvar med dialog är arbetet aldrig över”, konstaterar Björn Sundin.

Detta är inte precis exklusiv socialdemokratisk kunskap. De flesta partier har liknande strategier, dock har inte alla kraft och resurser att fullfölja dem så konsekvent som socialdemokraterna i Örebro gjorde.

Det intressantaste i Björn Sundins artikel är det som inte står. Han nämner varken Internet eller sociala medier. Lena Bastaad, som nu är kommunstyrelsens ordförande, finns inte på Facebook, har inget Twitterkonto och jag hittar henne inte på S-bloggarnas samlingsplats Netroots. Däremot är alliansens första namn i Örebro, moderaten Kent Persson (M) mycket flitig både som bloggare och på Twitter. Men 2011 tycks det alltså snarare vara traditionell skonötartaktik som gör att man vinner val, inte sociala medier. Åtminstone om man ska tro råden från Björn Sundin, som själv är aktiv bloggare.

Förutom sociala medier är det två andra saker som Björn Sundin inte nämner i sin debattartikel. Det är fullt begripligt eftersom det är lite trista fakta, som dock hör till bilden av omvalet i Örebro. Det ena är att trots detta massiva valarbete blev valdeltagandet bara 62,8 procent. Det andra är att det fanns ett parti till som gick framåt, nämligen Sverigedemokraterna, medan alla andra backade.

fredag 27 maj 2011

Bodil Jönsson fångar tidens frågor

Med boken Tio tankar om tid, som kom 1999, fick fysikprofessorn Bodil Jönsson stressade människor att stanna upp för en stund och tänka efter. Plötsligt var ställtid ett ord på allas läppar och vi började fundera över tidstjuvarna i våra liv. Boken har sålts i 650 000 exemplar, vilket väl får ses som ett tidens tecken.

Bodil Jönsson har i sin nya bok fångat
 en  fråga i tiden: åldrandet.

Frågorna i boken är fortfarande aktuella, men Bodil Jönsson har nu gått vidare och hittat en ny fråga i tiden..Hon är numera professor emirata. En av de många 40-talister som tar steget från yrkeslivet till… Ja vad går de till? Vad innebär det att bli pensionär idag? Det är frågor som Bodil Jönsson tar upp i sin nya bok När horisonten flyttar sig. Att bli gammal i en ny tid.

Alla vet att pensionärerna blir många i framtiden. Alla har också sett prognoserna där gapet mellan behov och resurser är ångestframkallande stort. Prognoser som Bodil Jönsson betecknar som patetiska och kanske farliga eftersom de kan bli självuppfyllande profetior.

”Vi som är äldre har en skyldighet att hjälpa till med motbilder, som kan ge inspiration till andra analyser, reflexioner och strategier, kort sagt riktar uppmärksamheten åt andra håll”, skriver hon.

Precis som många efter Tio tankar om tid talade om ställtid tror jag nu många kommer att tala om årsringar. Som barn trodde hon att hon, precis som träden, hade årsringar inom sig. En tanke som nu börjat leva upp hos henne. ”Vad vi visar för varandra vad gäller utseende, beteende och intressen motsvarar visserligen oftast den senaste årsringen, men allt tidigare finns där också. Det är det som ger djupet och bakgrunden”, skriver hon.

Många kommer att leva en tredjedel av sina liv som pensionärer. Det innebär helt andra förutsättningar än tidigare generationer. Det handlar om att bli gammal i en ny tid. En tid där möjligheterna är stora och där de nyblivna pensionärerna är resursstarka på många vis. Även om de kan behöva lära sig att bli gamla. Ett annat uttryck från boken som nog kan få spridning är lärpuckel. Vi har en första i barndomen och en andra i ålderdomen.

”När årsringar börjar blanda sig när man inte längre krampaktigt behöver ägna sig åt att hålla ihop sin senaste årsring utan kan och vågar släppa fram också alla de andra”. Faktiskt får hon åldrandet att låta riktigt spännande.

PS
Som den moderna pensionär Bodil Jönsson är har hon självklart en blogg där hon resonerar vidare om bokens tema. Där finns också en studiehandledning för den som vill läsa systematiskt ihop med andra.

tisdag 24 maj 2011

Äldreomsorgens poesi

De senaste tiden har jag jobbat med en rapport om äldreomsorgen för SKL. Den har arbetsnamnet Från fattigvård till valfrihet. Syftet är att beskriva den utveckling som varit för att ge underlag för debatten om hur det ska bli. För att få en motvikt och ett komplement till öppna jämförelser, SOU av olika årgångar, Socialstyrelserapporter och diverse SKL-dokument har jag också läst två diktsamlingar som anknyter till rapportens ämne, Ragnar Thoursies Sånger från äldreomsorgen och Ingersonetterna av Magnus William-Olsson.


Ragnar Thoursies sista diktsamling Sånger från äldre-
omsorgen är en hyllning till personalen.

Ragnar Thoursie, som avled i fjol 91 år gammal, formulerar med poetisk pregnans sina iakttagelser av äldreomsorgen. Inte minst hyllar han personalen.  ”Hemtjänstens tappra välfärdsarmé” kallar han Raja, Addis, Eva, Mirja, Nasi, Jami och de andra som hjälper Nackas gamla att klara sin vardag. Dikterna karaktäriseras av sorgsen tacksamhet över den hjälp som ges. Men här finns också en stark oro för det folkhem, som Ragnar Thoursie, i egenskap av byråchef på AMS, var med om att bygga upp. I dikten ”Föremål för omsorg” sammanfattar han på fyra rader äldreomsorgens dilemma:

Vi gamla är föremål för omsorg.
Visst är det underbart!
Bara vi inte blir till föremål
i omsorgen.

Magnus William-Olssons formsköna sonetter handlar om förlusten av en älskad mamma. Först försvinner hon in i den alzheimersjukes fördolda värld, sedan slocknar även ”alzheimerblicken”. Alla som levt i sjukdomens närhet vet vad han menar med det ordet. Precis som man kan känna igen sig i denna undran:

Var är du, Inger, när jag tittar på
Ditt ansikte som speglar tomhet bara?
När handen, kinden inte handen svarar
När blicken inte önskar att förstå?
Vad är en människa? Vad är hon då
när intet genomsyrar själva varat

Tyvärr lyckades jag inte få med William-Olsson i den snart färdiga rapporten. Men Thoursie är med, liksom en känd barnboksförfattares beskrivning av ett fattighus i Småland. Plus en hel del från SOU, Socialstyrelsen och diverse SKL-dokument.

.

torsdag 19 maj 2011

Gyllenhammar tror på Sverige men tvivlar på Saab

1973 skrev Pehr G Gyllenhammar boken Jag tror på Sve-
rige, en titel han fortfarande skriver under på.
Pehr G Gyllenhammar tror fortfarande på Sverige. Liksom på Volvo, men när det gäller Saab är han tveksam. Det, och en hel del annat, sa den nygifte Vellingebon när jag intervjuade honom för Kvalitetsmässans nyhetsbrev Kvalitet & Förnyelse, som nyligen gått ut. Han är en av de medverkande vid mässan där han ska prata tillväxt med Britt-Marie Matsson vid ett av de många seminarierna 15-17 november.

På mässan och i nyhetsbrevet finns också  Ann Heberlein, etikforskaren som kom ut ur den akademiska anonymiteten när hon 2008 skrev boken Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Där beskriver hon hur det är att leva med bipolär sjukdom. I intervjun i nyhetsbrevet berättar hon om sin nya bok, som heter Ett gott liv. som går under den ljusa och fräscha ytan och bland annat resonerar kring begreppen sjukt och friskt. "Att vara frisk är en oundgänglig del av ett gott liv", säger hon bland annat.

Nyhetsbrevet presenterar också de fem kommuner som gör upp om priset Sveriges Kvalitetskommun 2011, nämligen Kinda, Kungsbacka, Nacka, Uddevalla och Östersund. Liksom de sju mynidgheter som tävlar om att utses till Sveriges modernaste 2011.

Offentliga innovationer är ett modernt lite luddigt begrepp, som den danska professorn Eva Sörensen och Johnny Paulsson FoU-samordnare på SKL konkretiserar i nyhetsbrevet.

Dessutom kan man läsa en krönika av forskaren och föreläsaren Kjell A Nordström som välkomnar oss till Det Öppna Samhällets Tidsålder.

måndag 16 maj 2011

Alla förlorare när valdeltagandet är lågt

”Jag har redan röstat en gång och jag tycker att det räcker”, sa en ung Lysekilskvinna bestämt i ett Ekoinslag inför valet. Många tycks ha resonerat som hon. 57 procent av väljarna i Västra Götaland valde att inte utnyttja sin rösträtt i omvalet. I Örebro var det inte fullt så illa, där avstod 37 procent. I kommunerna är kopplingen mellan ansvar och uppdrag tydligare än i den stora svårgripbara regionen. Personerna som har ansvaret och uppdraget är också närmare än regionpolitikerna.
Gert-Inge Andersson (S), en valvinnare som måste hitta en
ny partner efter Sjukvårdspartiet

Om man ser valdeltagandet som hela det politiska systemets ansvar så finns det bar förlorare. Men vissa är mer förlorare än andra. Största förloraren är Sjukvårdspartiet i Västra Götaland, som ingick i den styrande majoriteten men nu åkte ut. Eftersom de rödgröna inte får egen majoritet måste man nu hitta ett borgerligt parti att samarbeta med. Tidigare partnern folkpartiet verkar måttligt intresserade av en ny relation.
”Samarbetet mellan C, FP och S fungerade väl i många år. Men på den tiden hade vi en annan socialdemokrati i Västra Götaland än vi har i dag”, säger gruppledaren Jonas Andersson till GP.

Moderate veteranen Johnny Magnusson har kampanjat som en 20-åringen, enligt stolte sonen Hampus, själv biträdande kommunalråd i Göteborg. Men det hjälpte inte. Partiet tappade, i synnerhet utanför Göteborg, enligt Valmyndighetens preliminära siffor. Socialdemokraterna fortsätter att ha problem med storstadsväljarna, I Göteborgs kommun tappade man från 28,2 till 27,7 procent. Desto bättre gick det i övriga regionen och inte minst i gruppledaren Gert-Inge Anderssons hemkommun Trollhättan. Där fick S 55,8 procent, mot 50,7 i valet i fjol. Så det finns nog mer anledning att tala om en Gert-Inge-effekt än en Juholt-effekt. Men självförtroendet har nog växt, både hos Juholt själv, även om han inte verkar ha något större problem på den punkten, men framför allt hos hans partimedlemmar, som ju varit rätt tilltufsade på sistone.

Till sist kan man konstatera att valets andra stora vinnare är Sverigedemokraterna. Liksom i någon mån centern, vars överklagande ledde till omvalet. De tog tillbaka det mandat de förlorade på felräkningen 2010.

lördag 14 maj 2011

Ådalen 31 lever i familjens historia

En av många artiklar som skildrar hän-
delserna i Lunde den 14 maj 1931
Ådalen 31 är en del av min familjehistoria. Morfar och morbror Thure jobbade i Utansjöfabriken och fanns med i ledet. Ju äldre morbror blev desto längre fram hamnade han i sina berättelser. Min mamma var sex år när det hände och berättade hur de som varit där kom gående med tunga steg från båten. Hennes kusin John var fanbärare. Fanstången var splittrad där knoppen och emblemet brutits ur, berättar Birger Norman i sin klassiska berättelse Ådalen 31, som utkom 1968 och nu finns i nyutgåva. John Westling anklagades för att ha använt fanan som tillhygge, något han bestämt förnekade för Birger Norman:

”Jag slogs aldrig med fanan! Jag var inte sådan, jag hade inte en sån uppfostran och inte den läggningen.”

Att fanbäraren på monumentet i Lunde, som restes vid 50-årsjubileet, är mammas kusin John råder inga tvivel om i min släkt.

Under barndomssomrarnas besök hos mormor i Utansjö hörde utflykter länga Höga kusten till programmet. Ofta stannade vi till i Lunde, fick höra historien återupprepas och platserna utpekade för oss. Även trädet där Eira Söderberg stod när hon träffades av rikoschetten. När jag själv fick barn och tog med på utflykter hände det att vi fikade vid Lundemonumentet och berättade att det där är mormors kusin John. När dottern skulle göra specialarbete på gymnasiet valde hon Ådalen 31 som ämne.

Idag är det 80 årsjubileum vid monumentet. Det blir uppläsning av Birger Normans dikter, Stefan Löfven från Metall och Lars Ohly talar. Det senare är jag inte helt säker på att morbror skulle ha gillat.

Själv tror jag att jag ska försöka få tag på Bo Widerbergs film som kom 1969. Mamma tyckte den var bra, förutom på en punkt. Det var högsommargrönt, med fullt utslagna träd. Så är det inte i Lunde i maj, varken 1931 eller 2011.

PS
Läs gärna Göran Greiders skildring i DN av Ådalen 1931 och 2011. Historien lever inte bara i min familj. SVD uppmärksammar årsdagen genom att intervjua akademiker om skotten förändrat Sverige.

tisdag 10 maj 2011

För tidigt döma ut de nya yrkesprogrammen

En av de viktigaste förändringarna i den nya gymnasieskola som införs i höst är en större åtskillnad mellan högskoleförberedande och yrkesprogram. De senare blir mer tydligt yrkesförberedande och ger inte högskolebehörighet. Nu kommer rapporter från intagningsnämnder i hela landet att de nya yrkesprogrammen är mindre lockande än de gamla. Antalet sökande har minskat med mellan 2 och 12 procentenheter i de sju län där Skolverket i gjort en preliminär genomgång.


Mikael Damberg (S) är snabb med
att kritisera den nya gymnasieskolan.
”Niondeklassarna är smartare än regeringen”, utbrister socialdemokraternas utbildningspolitiske talesman Mikael Damberg skadeglatt i en debattartikel i Svenska Dagbladet. Han får mothugg av Umeådocenten Jonas Olofsson, som forskat om de svenska yrkesutbildningarna. Han tycker att Mikael Damberg har större anledning att vara bekymrad än glad.

Det Jonas Olofsson tycker borde bekymra är två tendenser som länge varit tydliga: Sverige har hög ungdomsarbetslöshet och brist på kvalificerade yrkesarbetare inom många områden. Det senare gör att också industriföreträdare oroas över det minskade antalet sökande till yrkesprogrammen. Kanske mest för att man nu riskerar att mista de mer studiemotiverade ungdomarna som vill ha möjlighet att söka till högskolan.
Själv tycker jag att det är tidigt att vara vare sig skadeglad eller alltför bekymrad. Om de ungdomar som nu väljer yrkesprogram fullföljer sin gymnasieutbildning eftersom den passar dem bättre än de gamla programmen är mycket vunnet. Om vi samtidigt fått fler ungdomar som gått högskoleförberedande utbildningar är svårt att se som ett problem. Men för att den optimismen ska bli verklighet krävs att skolorna erbjuder bra praktikplatser. På den punkten är jag däremot orolig, vilket jag gett uttryck för tidigare på denna blogg och i den rapport om ungdomsarbetslöshet jag skrivit för SKL.

Den oron förstärks av uppgifter om att eleverna på dagens lärlingsprogram måste ordna sina egna praktikplatser och att en del elever inte kommer ut på arbetsplatser utan blir kvar på skolan i något som kallas lärlingsliknande utbildningar. Det har man prövat i Danmark och Österrike. Där ses det som ett nödvändigt ont när man inte får tag på riktiga lärlingsplatser. Det är nämligen svårt också i dessa länder där lärlingssystemet sedan länge är etablerat. Här är det en utbildningsform utan traditioner, vilket knappast gör det lättare. Men även om den oron finns är det för tidigt att döma ut GY2011 innan den ens har börjat.

fredag 6 maj 2011

Den farliga tystnaden när alla är överens

En interiörbild från 1920-talet i det ångkraft-
verk som för 400  miljoner ska bli äventyrsbad
i Västerås. Foto: Vattenfall
Jag har stor respekt för kommunpolitiker och brukar vara den förste att försvara dem. De allra flesta drivs av en stark vilja att förvalta skattepengar och förtroende väl samtidigt som man vill åstadkomma förbättringar som gynnar kommunen och dess invånare. Ibland anklagas de för att käbbla. Politiskt pajkasteri för sakens skull gör ingen människa glad, men kommunpolitik blir ofta som sämst när alla är så överens att det blir tyst. I synnerhet om man är överens om något som befinner sig i gränsen för det tillåtna. När man för att åstadkomma de projekt man så gärna vill ha för att hamna på kartan blundar för såväl juridiska komplikationer som ekonomiska förnuftsargument.

Inte sällan sker detta när det gäller sådant som sägs gynna näringslivet och/eller idrotten och besöksnäringen. Peab fick ett lån på 15 miljoner efterskänkt när man köpte Ängelholms flygplats. I Solna blev staden så iblandad i arenabygget att roller förväxlades. I Vimmerby fick inte den högsta budgivaren köpa Astrid Lindgrens värld för att ta några exempel.

I Västerås, där jag bor, finns ett gammalt ångkraftverk. En asbestbemängd tegelhög, enligt vissa. Ett industriminne väl värt att bevara enligt andra. Här har länge funnits planer på att bygga ett äventyrsbad kombinerat med ett Science Center. För fem år sedan skrev kommunen ett samarbetsavtal med Peab. Bolaget skulle bygga, kommunen förband sig att hyra för 15 miljoner plus index i 25 år.
Åren har gått men inget har hänt och kommunen hade därmed möjlighet att dra sig ur det omdiskuterade avtalet. Men nyligen kallade man till presskonferens och meddelade att nu ska äventyrsbadet Kokpunkten bli verklighet. Ett nytt avtal var skrivet, utan debatt, utan politiska beslut och utan upphandling. Villkoret att badet skulle kopplas till de andra delarna var borta. Kommunens 15 miljoner i 25 år var kvar.

I går var Peab inbjudna till kommunfullmäktige. Man visade sina bilder, behövde inte svara på några frågor och tackades med en applåd. Därefter övergick fullmäktige till ärendelistan. Bland annat hade man en utdragen debatt om upphandlingspolicy, där det talades mycket om halalaslakt, men inget om Kokpunkten. När alla är överens blir det tyst. Debatten fortsätter i andra forum än fullmäktige, vilket inte stärker den lokala demokratin eller förbättrar synen på kommunpolitiker.

tisdag 3 maj 2011

Än så länge råder kommunalekonomiskt solsken

Just nu är det inte så illa, men på några års sikt hotar underskott. Så brukar det låta i SKL ekonomirapporter. Så även idag när årets vårrapport presenterades.

2009 och 2010 var två av de resultatmässigt bästa åren någonsin, 2011 blir också mycket bra, sektorns överskott beräknas till 15 miljarder. 2012 och 2013 blir lite sämre, men ändå inte så tokiga, 2014 har överskottet krympt till 2 miljarder och 2015 beräknas ett sammanlagt underskott på 4 miljarder.
Trots ständiga varningar om underskott på några års sikt har kommunerna redovisat överskott under hela 2000-talet. Landstingen hade under de första åren några år med underskott, men på senare år har man samfällt lyckats nå överskott. Även om skillnaderna är stora. Sektorn som helhet har haft överskott sedan 2004.

Man skulle kunna ironisera över SKL-ekonomernas prognoser som aldrig slår in, men det vore orättvist. Sådana här prognoser ska inte slå in. De ska visa på allvaret i situationen och så ska medlemmarna rationalisera och staten höja statsbidraget och så klarar man överskott ett år till.
SKL:s chefsekonom Mats Kinnwall, är ganska nöjd idag.
men orolig för det ekonomiska läget på sikt.
Om man blickar bortom 2015 och tittar på välfärdens finansiering på sikt finns det mer anledning att vara orolig. I ekonomirapporten påminner SKL om fjolårets uppmärksammade rapport Framtidens utmaningar, som räknade fram att skatten behöver höjas med 13 kronor för att klara demografins och de stigande förväntningarnas krav. Den oron är svårare att avfärda än prognoserna om underskott 2015. Olyckskorparna har alltid kraxat, men nu finns stor anledning att ta oron på allvar.

”Diskussionen om hur finansieringen ska se ut kan inte vänta till problemen blir akuta. Det här är en fråga som nu måste få ta större plats i den offentliga debatten”, skriver tjänstemännen i rapporten.
Det har vi hört förut, liksom mycket annat i rapporten. SKL:s ordförande Anders Knape sammanfattade detta vid presskonferensen:
- Inte mycket nytt under solen.
Må så vara, men frågan är hur man får i gång en seriös debatt om molnen borta vid horisonten, som riskerar skymma solen.