måndag 23 februari 2015

Staty vore fel sätt att hylla den svenska tanten

Jag har all respekt för att den 38-åriga växjökvinna, som 1985 blev så förbannad på nynazisterna att hon dängde handväskan i ett av de rakade huvudena. En stundens ingivelse som fångades i Hans Runessons mångfaldigt och välförtjänt prisbelönta nyhetsbild. Låt det stanna därvid. Jag hoppas kulturnämnden i Växjö står fast vid beslutet att inte göra en staty av kvinnan.
 
Beslutet har utlöst en storm av protester. Statyn sägs hylla såväl den svenska tanten som civilkuraget. I egenskap av svensk tant som värnar om mötes- och yttrandefrihet betackar jag mig för en sådan hyllning. Det är inte OK med våld mot oliktänkande varken av tanter eller farbröder, tjejer eller killar.
En handväska är i och för sig ett ganska harmlöst vapen, men när man på, sociala medier ser kommentatorer som hoppas hon hade en tegelsten i väskan inser man att det inte är givet. Våld är alltid ett dåligt sätt att argumentera. Ändamålet hlgar inte medlen.
Svenska tanter är väl värda en hyllning. Det är vi som bär upp kulturlivet och håller bokförlagen vid liv. Vi som håller föreningslivet i gång med kaffe och sekreterarsysslor. Vi som räddar arbetsplatser och familjeliv från kaos genom att ta hand om snoriga och prickiga barnbarn. Reducera oss inte till  handväskdängare!
Fotografen Hans Runesson ogillar själv i idén med en staty av enbart kvinnan. Om hans bild ska bli staty kräver han att nazisten och flaggan också ska vara med. En begriplig uppfattning, som också visar hur omöjlig statyidén är. Utan sitt sammanhang blir kvinnan med handväskan obegriplig för kommande generationer, som inte känner till bilden.  Jag tvivlar dock på att Växjös skattebetalare vill finansiera bronsgjutning av nazist med flagga.  
 
Dags att tänka om och tänka nytt. Jag föreslår att Växjö utlyser en idétävling om en staty som hyllar den svenska tanten i hela sin mångsidighet. Det innebär visserligen definitionsproblem men vill det sig väl leder det till en staty som blir  lika folkkär som BG Broströms hyllning till Västerås arbetarklass genom Aseaströmmen.
Texten även publicerad i VLT den 21 februari 2015
 
PS
 
Det fanns en kvinna bakom tanten med väskan. Hon hette Danuta, skriver Kent Wisti
präst, bildkonstnär och satirtecknare i detta inlägg på Medieormen.
 

 

måndag 2 februari 2015

Vår anonyma äldreminister


Först när han hade passerat insåg jag att den unga småbarnspappan jag just mött i Västerås
Så här ser hon ut vår äldreminister Åsa
Regnér, som ännu inte visat vad hon vill
på sitt tyngsta ansvarsområde.
Foto: Kristian Pohl/ Regeringskansliet
centrum var sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S). Det fick mig att förundras över att de nya makthavarna i Rosenbad är så anonyma. Vem skulle till exempel känna igen barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) om de såg henne utanför den politiska maktens boningar?


Att hennes utseende är okänt spelar egentligen inte så stor roll. Värre är att jag trots ett specialintresse för äldrefrågor inte vet vad hon vill. Ett besök på regeringens hemsida ger få ledtrådar. Under rubriken ”Tal” kan man under Åsa Regnérs namn ta del av fem framträdanden. Inget handlar om de äldre.  Av de 20 pressmeddelanden som lagts ut gäller ett äldreområdet. Det berättar att Åsa Regnér ska inviga Äldreomsorgsdagarna. Ett tal som alltså inte går att ta del av på hemsidan.
Bland de nio debattartiklarna blir det till slut ett napp. Det är en artikel publicerad i Dagens Samhälle med rubriken ”Vår budget ökar tryggheten”. Den innehåller tre huvudpunkter. Åtta miljarder till ökad bemanning, ett första steg till sänkt skatt för pensionärer samt att arbetet med en nationell kvalitetsplan ska inledas. ”Jämlikhet, trygghet, delaktighet och inflytande är viktiga utgångspunkter för detta arbete”, skriver ministern. Inte direkt höjden av konkretion.

Pensionshöjningen och bemanningsmiljarderna försvann när budgeten underkändes, men det skulle inte kosta något för ministern att tala om hur hon ser på de utmaningar äldreomsorgen står inför. Den äldreutredning alliansregeringen tillsatt för komma med förslag om detta stoppade Åsa Regnér bland det första hon gjorde som minister.

På äldreministerns bord vid tillträdet fanns också slutrapporten från den nationella äldresamordnaren. Under fyra år har drygt 4 miljarder satsats på bättre vård för sjuka äldre. Där konstaterats att staten inte får släppa greppet, då är risken att allt återgår till det gamla. Men någon reaktion på detta från Åsa Regnér har jag inte kunnat upptäcka.
Alice Bah Kunke hade inte varit minister många dagar när hon avkrävdes en vision för kulturområdet. Äldreministern har det fridfullare, men nu är det dags att Åsa Regnér visar vad hon vill med det tyngsta av sina ansvarsområden.