fredag 19 oktober 2012

Tidningsekonomi och demokrati hänger ihop

Dalademokraten har varslat två av tre anställda. Nio tjänster försvinner på Norrköpings Tidningars redaktion, lika många på Corren i Linköping. På Dagbladet i Sundsvall halveras personalstyrkan. På Årets Dagstidning, Helsingborgs Dagblad, slutar 19 personer, varav 9 på redaktionen. Av Göteborgspostens 350 anställda har var sjunde accepterat erbjudande av avgångsvederlag.
Detta är de neddragningar på svenska dagstidningar som Medievärlden rapporterat om den senaste månaden. En längre tidsperiod hade gett en längre lista. Få dagstidningar har denna höst undgått sparpaket.

Detta är inte bara ett arbetsmarknadsproblem i en bransch där arbetslösheten redan tidigare är ett stor det är också en utveckling som har demokratiska konsekvenser. Lokala medier har en viktig roll för den lokala demokratin. Där kan medborgarna få veta vilka frågor som är aktuella och vilka beslut som fattas. Där kan beslutsfattare få del av den lokala opinionen. Där finns utrymme för en lokal debatt, både mellan partierna och med medborgarna.
Ledarskribenten Peter Götell hade i en debattartikel i Medievärlden ett exempel på vilken betydelse lokala medier har för det lokala engagemanget. Nyligen genomfördes kommunala folkomröstningar i Sunne och i Tyresö. I Sunne, där omröstningen gällde nedläggning av skolor, röstade mer än i hälften. I Tyresö, där det handlade om taxorna i äldreomsorgen, inte ens var tredje. Dessa två kommuner skiljer sig åt i flera avseenden, men en viktig skillnad är tillgången till lokala medier. Medan Tyresö, liksom andra kommuner i Stockholms närhet, befinner sig i medieskugga, finns det i Sunne flera lokala medier, som alla rapporterat och debatterat inför folkomröstningen.

Risken är stor att medieskuggan, som hittills varit ett storstadsfenomen, brer ut sig i neddragningarnas spår. Lokalredaktörer som med dagliga rundor håller koll på vad som händer i kommunhus och på nämndsammanträden blir allt sällsyntare. På centralredaktionerna blir det allt färre som ska fylla allt fler kanaler. Risken är stor att den relativt resurskrävande lokala samhällsjournalistiken prioriteras ner och att tidningarnas demokratiska betydelse därmed minskar.
Dagstidningens styrka och existensberättigande är blandningen av högt och lågt, att olika röster kommer till tals och den lokala igenkänningen. I denna blandning saknas allt oftare det granskande och resonerande samhällsreportaget. I stället blir det av blåljusnyheter och  personcentrerade nyheter där enskilda får berätta om hur illa de behandlats av olika myndigheter. Artiklar som inte sätter in frågan i något sammanhang eller ger några kunskaper utan bara sprider misstro och missnöje.
För den lokala demokratins skull räcker det allstå inte med att det finns lokala medier, det måste också finnas en vilja från dessa medier att fylla en demokratisk roll. En roll som dessutom kan vara ekonomisk lönsam.  Läsarna är knappast villiga att betala för tidningar som inte ger något av substans som man inte visste förut. Det är bara att instämma i vad Gunnar Nygren, professor i journalistik vid Södertörns högskola, skriver i Medievärlden:

”I längden är satsningar på lokal journalistik dessutom något som läsarna vill ha, visar alla typer av läsarundersökningar. Det är i den lokala journalistiken som medieekonomin och tidningarnas betydelse för demokratin kan mötas.”

onsdag 17 oktober 2012

Bräcklig ekonomi i kommunerna


Texten även publicerad i VLT 17 oktober 2012
Om man låter Google slå larm när kombinationen kommun plus ekonomi dyker upp får man så här i budgettider mycket läsning. I många kommuner är läget bekymmersamt. Andra kan glatt informera medborgare och lokala medier om att ekonomin är i balans.
Ganska många räddas från underskott tack vare återbetalda sjukförsäkringspengar från AFA, som är det försäkringsbolag som har hand om försäkringarna i kollektivavtalen. Eftersom antalet personer som beviljats sjukersättning minskat får arbetsgivarna tillbaka pengar, vilket förstärker kassorna i kommuner och landsting med 11,7 miljarder.
För Västerås stad betyder återbetalningen ett tillskott på 94 miljoner. En ansenlig summa, men dock bara en dryg procent av omsättningen, som i fjol var 7,5 miljarder. Resultatet för 2012 beräknas bli ett överskott på 269 miljoner. Därmed klarar Västerås med marginal de 2 procents överskott som anses som god ekonomisk hushållning för kommuner och landsting.

Landstinget i Västmanland klarar det inte, trots AFA-pengarna, men det är det å andra sidan få landsting som gör. Hög pensionsskuld, stigande kostnader för specialistsjukvården och stora investeringsbehov är några av förklaringarna till att landstingen har ännu kärvare ekonomi än kommunerna.

Det framgår av Sveriges Kommuner och Landstings nyligen publicerade Ekonomirapport. Som helhet beräknas kommuner och landsting redovisa ett överskott på 18 miljarder 2012. Men nästan två tredjedelar av detta beror alltså på AFA. Det känns lite bräckligt att ekonomin är så beroende av sådana tillfälliga pengar. Det är ungefär som om en familjs semester avgörs av om det blir någon skatteåterbäring. Eller om det är riktigt kärvt: om man kan behålla sommarstugan eller inte.
På längre sikt är det än bräckligare. Nästa år är AFA ingen räddare och många måste höja skatten. 2014 får kommunerna hoppas på valgodis i form av extra statsbidrag till vård, skola och omsorg, men sen går det utför. Även om världsekonomin så sakteliga återhämtar sig. Gör den inte det kommer även de kommunala ekonomikurvorna att peka brant neråt.

 

tisdag 9 oktober 2012

Allt kan inte försvaras i satirens namn

Texten även publicerad i VLT 9 oktober 2012
Det är lätt att förstå att kungaparet tycker att den satirbild av Elisabeth Ohlson Wallin som tidskriften Tiden nyligen publicerat är ”kränkande, sårande och illvillig” för att citera riksmarskalken. På bilden ses kungen och ett gäng identifierbara herrar ur hans vänkrets äta pizza från en naken Camilla Henemark. Bredvid står drottningen på knä och försöker sopa ett hakkors under mattan. Det är varken subtilt eller smakfullt. Det är inte Lars Wilks rondellhundar heller men likväl måste de försvaras i yttrandefrihetens namn.
Att någon blir ledsen eller kränkt över ett konstverk är inte skäl för att det ska stoppas. Det är inte Tidens uppgift att se till att kungen är glad, konstaterar ansvarige utgivaren Daniel Suhonen. Han ser bilden som en vass satir, som han genom publiceringen gjort tillgänglig för allmänheten. Den har också gjort att kungadebatten åter blossat upp, vilket kanske är en del av förklaringen till hovets upprördhet.

Kungaparet borde utifrån sin vana vid publicitet ändå kunna rycka på axlarna och låta även denna storm bedarra. En stämning för förtal från hovet eller någon av herrarna skulle bara leda till mer uppmärksamhet. Camilla Henemark är i och för sig varken ovan eller ointresserad av publicitet, men är det någon som har anledning att känna sig kränkt är det hon, som får se sin nakna kropp användas som serveringsbord. En användning som ger associationer till den beramade tårtan i form av en svart kvinna som serverades på Moderna museet till bland annat kulturministern och som kritiserades hårt, inte minst av Elisabeth Ohlson Wallin.

Montagets bild av Camilla Henemark togs för tio år sedan i ett utbildningssammanhang och hon har, enligt vad hon själv uppger i en debattartikel i Expressen, inte godkänt att bilden används så här. Men det är snarare en pressetisk än en juridisk fråga. Pressens opinionsnämnd har flera gånger fällt tidningar som återpublicerat gamla bilder i nya sammanhang. Också när sammanhanget varit betydligt mindre kränkande än det Tiden nu utsatt Camilla Henemark för.

PS
Daniel Suohonen har nu bett Camilla Henemark om ursäkt  på Tidens blogg. "...uppsåtet har varit just feministiskt: att med satiren som redskap granska de män som uppenbart utnyttjat sin ställning mot kvinnor. Men om den kvinna som sätts att gestalta det blir upprörd måste man säga det enda rimliga, nämligen: Förlåt."


 

 

 

tisdag 2 oktober 2012

Pressetiken gäller även prinsessor


Hovauditör är en lika fin som svårbegriplig titel. Det låter som något från sagans värld. ”Då blev konungen upprörd och kallade in sin hovauditör…” skulle man kunna tänka sig som text till en bild av en man i peruk och knäbyxor träder fram inför den kronprydda konungen på hans tron. Men en hovauditör har snarare en välskräddad mörk kostym eftersom det handlar om kungahusets advokat. Idag innehas titeln av Axel Calissendorf, advokat med inriktning på affärsjuridik, delägare i advokatbyrån Roschier, gift med en av Högsta domstolens domare.
Idag har fler än vanligt kommit i kontakt med hans titel. På DN Debatt kräver Axel Calissendorf en ny lagstiftning för att i svensk lag införa regler till skydd för privatlivet. Bakgrunden är de smygtagna bilderna av prins William och prinsessan Catherine på en fransk terrass. Bilder som i Sverige endast publicerats av Se & Hör.

”Det råder ingen tvekan om att bilderna på hertigparet i Se & Hör inte tillgodoser något allmänintresse och att hertigparets rätt till sitt privatliv har kränkts”, skriver Axel Calissendorff.
En åsikt som det är lätt att instämma i. Bilderna är privata och totalt ointressanta, om det inte vore för att det är en prins som smörjer in sin hustru med solkräm. Se & Hör hade gjort svensk yttrandefrihet en tjänst om de avstått från publicering eftersom den leder till sådana krav som Axel Calissendorf nu framför: Att lagstiftningen ska skärpas.

Nyligen har Yttrandefrihetskommittén till branschens lättnad kommit fram till att någon grundlagsändringinte behövs. En slutsats som även tidigare utredningar ställt sig bakom eftersom det vore en inskränkning av yttrandefriheten. För att stoppa kraven på lagstiftning har medierna kommit överens om ett system för självsanering, där Allmänhetens Pressombudsman (PO) och Pressens Opinionsnämnd (PON)  är de centrala beståndsdelarna. Ett system där människor enkelt och utan formkrav kan få sin sak provad om de utsatts för publicitetsskada. Risken är stor att branschens intresse för att upprätthålla detta system skulle svalna om lagen skärps.

I den allmänhet som PO tjänar ingår för övrigt även kungahuset. Det svenska kronprinsessparet, som ju får finna sig i publicitet, tycks ha bestämt sig för att markera mot alltför närgången bevakning. Det senaste året har PO och PON fått ta emot två anmälningar från hovauditören som ombud för paret.  Det första fallet gällde Se & Hör som spekulerade i Prins Daniels vacklande hälsa. I det andra fallet gällde det Hänt Extra, som klandrades för rubriken "Illamående, huvudvärk och yrsel ... KRONPRINSESSAN NÄRA MISSFALL - nu varnar vännerna VICTORIA".
Båda publiceringarna fälldes. Även för en prins hör sjukdom till den privata sfär som i publicistiskt hänseende måste hanteras med stor försiktighet, ansåg nämndens majoritet i fallet med prinsDaniel. I den andra fallet var motivet för fällningen att det inte framgick att det handlade om en annan kronprinsessan. ”Varken kronprinsessan eller någon annan ska behöva acceptera att knytas till integritetskänsliga uppgifter som inte är sanna”, var nämndens bedömning. PON lär knappast behöva ta ställning till bilderna på det solande brittiska prinsparet, men om så vore är det knappast troligt att utslaget skulle bli annat än en fällning.