Tidningsekonomi och demokrati hänger ihop

Dalademokraten har varslat två av tre anställda. Nio tjänster försvinner på Norrköpings Tidningars redaktion, lika många på Corren i Linköping. På Dagbladet i Sundsvall halveras personalstyrkan. På Årets Dagstidning, Helsingborgs Dagblad, slutar 19 personer, varav 9 på redaktionen. Av Göteborgspostens 350 anställda har var sjunde accepterat erbjudande av avgångsvederlag.
Detta är de neddragningar på svenska dagstidningar som Medievärlden rapporterat om den senaste månaden. En längre tidsperiod hade gett en längre lista. Få dagstidningar har denna höst undgått sparpaket.

Detta är inte bara ett arbetsmarknadsproblem i en bransch där arbetslösheten redan tidigare är ett stor det är också en utveckling som har demokratiska konsekvenser. Lokala medier har en viktig roll för den lokala demokratin. Där kan medborgarna få veta vilka frågor som är aktuella och vilka beslut som fattas. Där kan beslutsfattare få del av den lokala opinionen. Där finns utrymme för en lokal debatt, både mellan partierna och med medborgarna.

Ledarskribenten Peter Götell hade i en debattartikel i Medievärlden ett exempel på vilken betydelse lokala medier har för det lokala engagemanget. Nyligen genomfördes kommunala folkomröstningar i Sunne och i Tyresö. I Sunne, där omröstningen gällde nedläggning av skolor, röstade mer än i hälften. I Tyresö, där det handlade om taxorna i äldreomsorgen, inte ens var tredje. Dessa två kommuner skiljer sig åt i flera avseenden, men en viktig skillnad är tillgången till lokala medier. Medan Tyresö, liksom andra kommuner i Stockholms närhet, befinner sig i medieskugga, finns det i Sunne flera lokala medier, som alla rapporterat och debatterat inför folkomröstningen.

Risken är stor att medieskuggan, som hittills varit ett storstadsfenomen, brer ut sig i neddragningarnas spår. Lokalredaktörer som med dagliga rundor håller koll på vad som händer i kommunhus och på nämndsammanträden blir allt sällsyntare. På centralredaktionerna blir det allt färre som ska fylla allt fler kanaler. Risken är stor att den relativt resurskrävande lokala samhällsjournalistiken prioriteras ner och att tidningarnas demokratiska betydelse därmed minskar.

Dagstidningens styrka och existensberättigande är blandningen av högt och lågt, att olika röster kommer till tals och den lokala igenkänningen. I denna blandning saknas allt oftare det granskande och resonerande samhällsreportaget. I stället blir det av blåljusnyheter och  personcentrerade nyheter där enskilda får berätta om hur illa de behandlats av olika myndigheter. Artiklar som inte sätter in frågan i något sammanhang eller ger några kunskaper utan bara sprider misstro och missnöje.

För den lokala demokratins skull räcker det allstå inte med att det finns lokala medier, det måste också finnas en vilja från dessa medier att fylla en demokratisk roll. En roll som dessutom kan vara ekonomisk lönsam.  Läsarna är knappast villiga att betala för tidningar som inte ger något av substans som man inte visste förut. Det är bara att instämma i vad Gunnar Nygren, professor i journalistik vid Södertörns högskola, skriver i Medievärlden:

”I längden är satsningar på lokal journalistik dessutom något som läsarna vill ha, visar alla typer av läsarundersökningar. Det är i den lokala journalistiken som medieekonomin och tidningarnas betydelse för demokratin kan mötas.”