fredag 30 september 2011

Om chefskapets risker och glädjeämnen

Cissi Elwin Frenkel från tidningen Chef berättar om chef-
skapets risker och glädjeämnen.
”Det är som att vara deckare. Varje dag nya dilemman; etiska, moraliska, psykologiska. Utmanande, svårt, roligt, läskigt. Man får använda alla egenskaper man har och trolla med knäna. Man känner att man lever”. Så sammanfattar Cissi Elwin Frenkel, idag tidningen Chefs chefredaktör, chefskapets glädjeämnen. i det senaste numret av Kvalitetsmässans nyhetsbrev Kvalitet & Förnyelse, som nu är ute. I intervjun berättar hon också om hur hon fått känna på chefskapets risker i form av utbrändhet.


I en annan intervju presenteras en nykomling i den kommunala världen. David Lega, den tidigare stjärnföreläsaren som idag är KD-kommunalråd i Göteborg. ” När man talar som föreläsare vill alla förstå vad man har att säga, när man talar som politiker vill hälften missförstå”, sammanfattar han konsekvensen av rollbytet.

Luciano Astudillo var en av de S-riksdagsledamöter som sveptes ut ur riksdagen i det socialdemokratiska raset 2010. Idag jobbar han för de frågor han brinner för på annat sätt. Tillsammans med några av Malmös mest kända företagare han bildat stiftelsen Uppstart Malmö, som stöttar entreprenörer som kan bidra till att skapa jobb i kommunen. ” Vi har fått stark uppslutning kring vår idé om att motverka segregation genom att fler kommer i arbete”, säger han.

Kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth är glad över att vara en av de få kulturministrar i Europa som inte behöver dra ner kraftigt inom sitt ansvarsområde. I intervjun efterlyser hon också större frimodighet bland kulturarbetarna. Inte minst för att de ska våga samarbeta över genregränserna.

Utöver detta finns i nyhetsbrevet också artiklar om två frågor som jag skrivit om tidigare här på bloggen, nämligen danska Mindlabs stöd till nytänkande inom offentlig förvaltning samt regionfrågan där den statliga utredaren Mats Sjöstrand och SKL:s projektledare BoPer Larsson intervjuas.

torsdag 29 september 2011

Växande lokal irritation i regionfrågan

Lennart Holmlund (S) i Umeå en av många
lokala politiker som tycker att regeringen
borde ta mer ansvar för regionfrågan.
Alla vet att en deadline stressar, vilket innebär både risker och möjligheter. Å ena sidan att man skärper sig och lägger tjafsandet åt sidan eftersom alla vet att nu gäller det att med gemensamma krafter fixa det som ska göras. Å andra sidan risken för att irritationen ökar så att energin går åt till annat än den egentliga uppgiften. Vilket det blir beror ofta på ledarskapet. Med ett tydligt uppdrag och rimliga avstämningar går det betydligt bättre än om de som har ansvaret sitter på åskådarbänken.

I regionfrågan närmar sig nu deadline. Men risken för att det hela kraschar är uppenbar eftersom regeringen sitter på åskådarbänken. Det är svårt att tänka sig någon fråga som är mer central, och som därför måste avgöras på central nivå, än rikets indelning. Men regeringen har överlåtit den till lokala och regionala politiker utan kriterier för vad som ska skapa en region och utan nationell samordning. Irritationen växer nu lokalt och regionalt.

”Jag och många med mig till och med i alliansen tycker att frågan håller på att tappas bort”, skriver till exempel Umeås ks-ordförande Lennart Holmlund (S) på sin blogg.

Tre tunga socialdemokratiska landstingspolitiker, Marie Louise Forsberg Fransson, Örebro, Helene Hellmark-Knutsson, Stockholm och Peter Olofsson, Västerbotten kritiserade i ett debattinlägg på Dagens Samhälle nyligen regeringen för att abdikera i regionfrågan:

”Sverige har blivit det enda land där regeringen inte bryr sig om hur landet organsieras”, skrev de.

SKL:s VD Håkan Sörman formulerar sektorns kritik så här i dagens SvD:

”Staten måste bli mer aktiv i den här frågan om det ska bli något, det måste samordnas bättre”.

Men någon statlig aktivitet tycks inte vara att vänta. Ansvarig minister Stefan Attefall gör i samma artikel klart att staten inte tänker ”tvinga fram” någon ny indelningskarta för Sverige. I stället uppmanar han lokala politiker att utöva ledarskap.

”Man kan inte hålla på och tvista om var gränserna ska dras”, säger han.

Ansökningarna om att få bilda nya regioner inte vara inne förrän i januari, men eftersom det här är beslut som måste fattas i demokratisk och laga ordning måste  de avgörande stegen i praktiken tas under oktober. Det är inte omöjligt, men risken är stor att uppgiften känns övermäktig att hinna med i tid och att allt fler ger upp. Då blir det ingen regionreform den här gången heller. Alla kommer inte att vara ledsna för det och några av dem är allra minst ledsna finns i regeringskansliet,

PS
Vi som inte hade möjlighet att vara med på SKL:s  regionkonferens i Stockholm igår kan se den i efterhand på SVT Forum på måndag den 3 oktober.

tisdag 20 september 2011

Optimistiskt lärande på danska

På Mindlabs kontor i centrala Köpenhamn har man skapat
en miljö som ska uppmuntra till  optimistiskt lärande.
Innovation är ett i dessa tider flitigt använt ord som kan betyda nästan vad som helst och ingenting. Inte minst talas det mycket om innovation i offentlig sektor. I alla fall på konferenser och bland högre chefer. Jag är inte lika säker på att det är lika populärt bland dem som är närmast brukarna. ”Vad har de nu hittat på”, är en sannolik reaktion när innovationsstrategierna sipprat ner genom organisationen.

En begriplig reaktion som ställer chefer inför stora utmaningar. Oavsett om man kallar det innovation, förnyelse eller förändring är det en nödvändig del i verksamheten, som man måste ha de anställda med på. Ekonomi, demografi och konkurrens från andra utförare gör att det sällan går att fortsätta göra som man alltid har gjort.

I Danmark har man jobbat längre med detta. Där finns sedan 2002 Mindlab, en utvecklingsenhet, som drivs gemensamt av tre tunga departement. Där har man inte bara intressanta idéer utan också en spännande miljö. Mest spektakulärt är ett äggformat rum som fungerar som idéverkstad.

Enligt chefen Christian Bason, som jag intervjuade för det kommande numret av nyhetsbrevet Kvalitet & Förnyelse, är tanken  att skapa en miljö för ”optimistiskt lärande”. En miljö som ger inspiration så att idéer föds. Idéer som leder till förändringar som gör skillnad för brukarna.

Det är brukarna och deras behov som är i centrum på Mindlab, inte förvaltningarnas eller personalens. ”Brukarna är experter på sitt eget liv”, konstaterar Christian Bason. Därför bör de som jobbar i offentlig verksamhet försöka förstå deras verklighet och hur de uppfattar de tjänster som samhället erbjuder. Man måste också ha modet att ta till sig den information man får och agera, vilket kan vara tungt. Även om man vill väl är det inte säkert att de blir rätt för de man är till för. Christian Bason tog som exempel en ungdomsmottagning som kom fram till att deras arbete var destruktivt för ungdomarna.

I direktiven för regeringens nyinrättade Nationella råd för innovation och kvalitet i offentlig sektor nämns Mindlab som en tänkbar inspirationskälla. Det skulle inte skada med lite mer av ”optimistiskt lärande” här också.

tisdag 13 september 2011

Är Surahammar näst bäst eller bland de sämsta?

Har Surahammar Sveriges näst bästa företagsklimat eller hör man till den sämsta tiondelen? Svaret beror på vem som frågar. I Svenskt Näringslivs ranking av företagsklimat kom Surahammar på plats 264 bland Sveriges 290 kommuner. När Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) nyligen mätte blev det en silvermedalj.

Förklaringen är olika sätt att mäta och att man delvis mäter olika saker. SKL-mätningen bygger helt på enkätsvar från företagare som haft kontakt med kommunen om bygglov, markupplåtelse, brandtillsyn, miljö- och hälsoskydd eller serveringstillstånd. Även i Svenskt Näringslivs mätning är företagarnas bedömningar en viktig del, men här ingår också andra faktorer som kommunalskatt, konkurrensutsättning och andel i arbete. Faktorer som inte ger en liten S-styrd kommun som Surahammar några höga poäng.

Näringslivsfrågor har hög prioritet i kommunerna, oavsett politiskt styre. Svenskt Näringslivs ranking har hittills varit det vedertagna sättet att mäta om man lyckats. Men det har också muttrats om att mätningen är politiserad och att det trots intensivt arbete inte går att förbättra sin placering eftersom strukturella faktorer väger tungt.

Muttrandet har fått SKL att göra en egen mätning. Tanken är att den ska vara mer användbar som arbetsredskap eftersom den mäter sådant som kommunerna direkt kan påverka. I hög grad handlar det om bemötande och tillgänglighet, ”Vi är smidiga, det är en liten kommuns fördel”, är kommunalrådet Britt-Inger Fröbergs förklaring i tidningen Dagens Samhälle till Suras topplacering.

Smidighet är bra. God personkännedom, som är en annan av fördelarna med en liten kommun, är också bra. Men det gäller att inte bli alltför följsam och inte alltför mycket kompis. En kommun måste ibland även säga nej, med risk för att det innebär att man halkar ner några pinnhål i nästa års ranking.
Fotnot. Övriga Västmanlandskommuners placeringar i SKL:s respektive Svenskt näringslivs ranking: Köping 7/192, Västerås 42/29, Norberg 66/258, Hallstahammar 67/140, Fagersta 104/228, Arboga 158/176. I topp hamnade Salem respektive Solna.

Texten även publicerad i VLT den 13 september 2011

fredag 9 september 2011

Offentlignormativiteten väcker känslor

Jag lärde mig ett nytt ord i veckan: offentlignormativ. Det är samhällsdebattens motsvarighet till genusdebattens heteronormativ. Där är det den heterosexualiteten som är norm. I samhällsdebatten är det den offentliga utföraren som i kraft av sin storlek blir den som allt jämförs med.

Ordet lanserades av Praktikertjänsts VD Carola Lemne på det SNS-seminarium där den omdiskuterade rapporten Konkurrensens konsekvenser presenterades. Carola Lemne har varit ordförande i den referensgrupp som varit knuten till rapportarbetet. Hon instämde i det som är rapportens huvudslutsats: Att det finns så lite  kunskaper om konsekvenserna av det systemskifte som skett i Sverige de senaste 20 åren i och med att de offentliga monopolen brutits upp och privata utförare kommit in.

Bristen på kunskap är, enligt Carola Lemne, extra beklaglig eftersom det finns så mycket känslor och åsikter kring frågan. Något som den senaste tidens debatt  visat. Sällan har en rapport, från det vanligtvis näringslivsvänliga SNS, blivit så hyllad av vänsterdebattörer, medan Svenskt Näringslivs VD Urban Bäckström dömt ut den som ”undermålig”. Forskningschefen Laura Hartman har också tvingats till en pinsam rättelse av sammanfattningen när det gäller friskolors rätt att välja elever.

Det som gör vänsterfolket glada och upprör näringslivet är forskningschefen Laura Hartmans slutsats  att det inte gått att hitta några vinster av konkurrensutsättning. Kritiken, bland annat framförd av borgerliga politiker i Stockholms läns landsting, gäller framför allt att hon bortser från att valfriheten i sig är en vinst. En åsikt som med kraft framfördes vid seminariet av Kunskapsskolans grundare Peje Emilsson. Han hyllade den svenska modellen med gemensam finansiering, som gör att alla har möjlighet att välja i kraft av sin skol- eller vårdpeng.

En återgång till offentliga monopol är varken möjlig eller önskvärd. Detta är en ny svensk modell, som behöver förbättras för att försäkra oss om att skattepengar används rätt. Det handlar bland annat om bättre regelverk som stoppar dem som missbrukar systemet, om att hitta former för jämförelser som gör att val kan fattas på god grund och att hitta ersättningssystem som belönar den som levererar kvalitet på ett effektivt sätt. Det förutsätter bättre kunskap än vi har idag, kanske också att offentlignormativiteten försvagas.

tisdag 6 september 2011

Med kvaliteten i fokus

Drygt två månader återstår tills Kvalitetsmässan invigs den 15 november. En mässa som för folk i offentlig sektor är vad Bokmässan är för bokbranschen och Medicinska riksstämman för läkarna. Dock inte lika medialt uppmärksammad Att förbättra offentlig verksamhet anses ju inte lika spännande som författande eller vita rockar.

Intresset hos målgruppen är dock stort. Anmälningarna är vid den här tidpunkten 2009, så mässgeneralen Sven Wiberg, som varit med på alla tolv mässorna, tror på nytt rekord. Vid förra mässan hade man 3 800 seminariedeltagare och 7 200 mässbesökare, som tillsammans drack över 17000 koppar kaffe under tre dagar, för att ta några siffror ur statistiken.

Till mässan hör också nyhetsbrevet Kvalitet & Förnyelse, som jag är redaktör för. I det senaste numret uppmärksammas bland annat det nya Nationella rådet för innovation och kvalitet i offentlig verksamhet. Rådet ska, under ledning av Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson, komma med förslag på lösningar på problem kring styrning och kvalitet som alla är medvetna om men ingen lyckats lösa. En av ledamöterna i rådet är SKL:s VD Håkan Sörman, som nu får chansen att komma med kommunala tips till staten. En inte alltför vild gissning är att han kommer att tala om fördelarna med öppna jämförelser.

I nyhetsbrevet ger några välkända ekonomer sina rätt dystra bedömningar av det ekonomiska läget. Ökande arbetslöshet, som leder till lägre skatteintäkter, är det stora orosmomentet för kommuner och landsting inför slutspurten av budgetarbetet.

Här finns också intervjuer med två intressanta kvinnor, Stockholms länspolismästare Carin Götblad, som ger ledarskapstips, och den professionella äventyraren Renata Chlumska, som nu förbereder sig för ett nytt spännande projekt, som ska föra henne högra än Mount Everests topp.

Finalisterna till Götapriset är nu klara. Glada Hudikteatern, Bålstapolarna, skolförbättringsprogrammet Ida i Västerås och det mobila akutteamet för äldre i Växjö gör upp om årets pris. Glada Hudikteatern får ses som favorit i kraft av att vara mest välkänt. Men det är inte säkert att det är det som väger tyngst för juryn. Glada Hudikteatern står på scen under Kvalitetsmässans invigning, om de också får kliva fram som vinnare vid kvällens gala återstår att se.

torsdag 1 september 2011

Centraliserad cancervård räddade liv

Öppna jämförelserna av cancervården
visar på stora skillnader i landet.
Minns ni proteststormarna när landstinget skulle lägga ner kirurgklinikerna på sjukhusen i Fagersta, Köping och Sala 1997? Nu finns det svart på vitt vad konsekvensen av beslutet blev. Ett antal västmanlänningar har fått leva längre efter sin canceroperation tack vare centraliseringen till Västerås lasarett. Nu dör praktiskt taget ingen på grund av komplikationer direkt vid tarmcanceroperation, tidigare var andelen 8 procent. Fem år efter operationen, lever nu 75 mot tidigare 55 procent.

Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) presenterade igår den första öppna jämförelsen av cancervårdens effektivitet och kvalitet. Det goda exemplet vid presskonferensen var Västmanland. Med förhoppning att andra landsting ska lära och ta efter. Här får alla kvinnor med bröstcancer sin sjukdom bedömd av olika specialister. När det gäller tarmcancer ligger Västmanland i topp för alla indikatorer som ingår i jämförelsen.

"En direkt följd av centraliseringen", menar Kenneth Smedh, överläkare på kirurgklinikens tarmsektion. Förr kunde en cancersjuk bli opererad av en läkare som gjorde en tarmcanceroperation per år. Nu görs ingreppet av specialiserade kirurger. Andra skäl för den remarkabla förbättringen är att man nu har bättre kontroll över hela vårdkedjan och att man bedriver klinisk forskning.

Tryggheten i det nära sjukhuset är i hög grad en chimär. Åtminstone när det gäller svåra sjukdomar och kirurgiska ingrepp, som kräver avancerad teknik. Västmanland var tidigt med att centralisera specialistvården. I län där de smärtsamma besluten återstår lär länets resultat ge nya, starka argument för centralisering.

Vi som bor i länet bör för dagen tillåta oss att vara glada över framsynta beslut och duktiga doktorer, som inneburit att fler cancersjuka överlevt. Att den medicintekniska utvecklingen och uppbyggnaden av regionala cancercentra innebär att det kommer en dag när även Västerås lasarett är en för liten enhet kan vi för dagen bortse från. Men räkna med nya centraliseringsdiskussioner så småningom.

Texten även publicerad i VLT den 1 september 2011