Moroten heter i det
här sammanhanget prestationsbaserad ersättning och var en viktig del i deras arbete
att förändra såväl äldreomsorg som hälso- och sjukvård. 5,8 miljarder har
satsats på 14 olika överenskommelser med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL)
för att göra vården och omsorgen bättre och mer tillgänglig. Det är nte särskilt väl
använda pengar att döma av en nyligen publicerad granskning från
Riksrevisionen.
”Man kan fråga sig om regeringen tillämpat detta styrmedel
på ett ansvarsfullt sätt och utifrån en samlad helhetssyn”, skriver revisionen
bland annat.
Allvarligast är kanske kritiken att pengar efter prestation
står i strid med målet om likvärdig vård i hela landet. Kömiljarden är den
kanske mest kända ersättningen. Förra året fick alla landsting del av pengarna,
men pengaregnet föll ojämnt.
Västmanland hade lyckats hyggligt med att få ner
väntetiderna och fick 21,5 miljoner. Att jämföra med de ganska jämnstora
Dalarna, som fick 1,1 miljoner och Kalmar läns landsting som fick 95,5 extra
miljoner. Visserligen har landstingen mångmiljardbudgetar men det är definitivt
mer än felräkningspengar.
En annan risk med morotsersättningar i vården är att
landstingen koncentrerar sig på det som lönar sig och annan vård trängs undan.
Eftersom pengarna är tillfälliga skapar det en ryckighet i landstingens
planering. Kraven för att få del av pengarna är också så detaljerade att de
underminerar landstingens självstyre.
I synnerhet S-märkta, landstingsråd, nickar säkert
instämmande till Riksrevisionens synpunkter. Detta har de sagt många gånger
under årens lopp. Nu blir det den nya regeringen som får dra slutsatserna av
granskningen. Vad den vill återstår att se. Sjukvårdsfrågorna var näst intill
osynliga under valrörelsen och den nya ministern, västeråsaren Gabriel Wikström
(S), är orutinerad på sjukvårdsfrågor.
Ingen vill hålla i piskan så antagligen
försöker man hitta någon ny och bättre morotssort. Utökade statsbidrag utan
öronmärkning kan nog landstingen inte hoppas på.
Texten även publicerad i VLT den 4 oktober 2014
Texten även publicerad i VLT den 4 oktober 2014