fredag 25 februari 2011

Politikerblogg blev motståndarnas slagträ

Stefan Hanna (C) har fått uppleva hur
hans blogg blivit ett slagträ mot honom
Många kommunpolitiker bloggar, men få når utanför den närmste kretsen. Men så plötsligt lyfts ett blogginlägg upp och lever ett eget liv. Så var det för Stefan Hanna, som fram till i januari varit ett rätt okänt nyblivet centerpartistiskt kommunalråd i Uppsala. Då skrev han från sin Thailandssemester ett inlägg om övervikt eftersom det problemet blir mer synligt i värmen. Ett inlägg som sannolikt kommer att göra honom för evigt förknippad ordet tjockisskatt, trots han själv aldrig använt det. Så här skrev Stefan Hanna:

”En annan väg kan vara att de som väljer att inte vårda sig själva får betala högre skatt än de som gör det. Ar inte det senare rimligt med tanke på att de senare utsätter det gemensamma systemet for mycket större påfrestningar an en som äter och dricker normalt och som tränar regelbundet?”
Mediestormen förde Stefan Hanna ända till TV4:s morgonsoffa. Han har bett om ursäkt för sina formuleringar, men står för att övervikt är ett problem som bör diskuteras. Stefan Hanna är nu borta från det riksmediala rampljuset, men i Uppsala är uppmärksamheten fortsatt stor. Han är en omstridd person. Inte minst internt inom centerpartiet. Vid helgens årsmöte hölls förtroendeomröstning, som han vann med knappa 76-70. Men striden går vidare, omröstningen har överklagats. Under tiden fortsätter Stefan Hanna som kommunalråd och som bloggare. Han har dock blivit försiktigare med ordvalet och skämtar inte längre i sina inlägg, säger han när jag intervjuar honom för den kommande boken Grattis du är förtroendevald.
En blogg gör en lokalpolitiker synligare. Inte bara för sympatisörer utan också för motståndare, inom och utom partiet. I synnerhet om man, som Stefan Hanna, redan tidigare är kontroversiell.
Ett av skälen till att omröstningsresultatet från årsmötet överklagades var att en del av mötesdeltagarna blev medlemmar samma dag. Idag fick centerpartiet i Uppsala ytterligare en ny medlem. Hans Dahlgren, flitig debattör i valfrihetsfrågor och tidigare chef för den socialdemokratiska riksdagsgruppen, meddelar i en debattartikel i UNT att han lämnar socialdemokratin.
” Vilken politisk kraft i Sverige kommer att ta människans komplexitet och djup på fullt allvar? (...) Jag tror för egen del efter en del funderande att svaret är Centerpartiet, där civila gemenskaper, individen och underifrånlösningar står i centrum. I socialdemokratin ser jag lokalt och nationellt ett parti som är inåtvänt, som drömmer mycket om tiden som varit och som inte är i takt med sin tid, motiverar han sitt val.

tisdag 22 februari 2011

Hur stora olikheter klarar kommunerna?

Det som gör det så intressant med kommuner är att de är så olika. Trots att de har ett gemensamt uppdrag och hyggligt lika förutsättningar tack vare skatteutjämningssystemet som jämnar ut skillnader mellan intäkter och kostnader. Egentligen är ju själva vitsen med kommuner att de ska vara olika. Att var och en ska ha rätt att hitta de bästa lösningarna för den egna befolkningen inom de ramar som den nationella lagstiftningen ger.

SEB:s välfärdsekonom Jens Magnusson
vill få igång diskussion om kommunernas
allt tyngre försörjningsbörda.
Frågan är dock hur mycket olikhet systemet kan hantera. SEB:s välfärdsekonom Jens Magnusson visade på DN Debatt igår hur olika försörjningsbörda landets kommuner kommer att ha fram till år 2040. Solna och Sundbyberg har då som nu en försörjningsbörda på 2,0, vilket innebär att varje arbetande ska försörja sig själv och ytterligare en person.

Snittet för hela landet är 2,3, men redan idag finns det avfolkningskommuner som ligger på 2,5. Om 20 år kommer även idag välmående kommuner som Danderyd, Vellinge och Helsingborg ligga på den nivån. Tolv kommuner kommer att ha en försörjningsbörda på 3,0, vilket innebär att man har mindre än tre av tio i arbete. Orsaken till skillnaderna är att varken de äldre eller jobben är jämt fördelade över landet.

Detta är sannerligen inte första gången som konsekvenserna av den ökade andelen äldre för välfärdens finansiering påpekas. I fjol kom SKL:suppmärksammade rapport Framtidens utmaning och den tvärpolitiska Timbro/Arena-rapporten Vi har råd med framtiden. Det nya är att siffrorna brutits ner på kommunnivå. Men detta är inget som kan lösas på kommunnivå. Det krävs ett nationellt samlat grepp. Det krävs debatt och det krävs nytänkande. Framför allt krävs politiska initiativ för att hitta långsiktiga lösningar som överlever ett eller flera regeringsskiften.

Länge sas det när den här frågan kom upp att ”det börjar bli bråttom”. Det stadiet är förbi. Nu är det bråttom. Det politiska läget är dock inte direkt sådant att det finns förutsättningar för att träffa långsiktiga överenskommelser. Det är bekymmersamt.

fredag 18 februari 2011

Avhoppen inget demokratiproblem

400 ledamöter som i september valdes till kommunfullmäktige har redan lämnat sina uppdrag, rapporterade Ekot förra veckan. Om trenden från förra mandatperioden håller i sig kommer nästan var sjätte att ha hoppat av innan nästa val. Eftersom det är de som går med dunder och brak som märks beskrivs detta ofta som ett demokratiproblem orsakat av gubbvälde, toppstyre och bristande interndemokrati i partierna.


Omslaget är klart, arbetet med texten
pågår
Det är en missvisande verklighetsbild. Oftast är det privata skäl, som flytt och jobb som gör att förtroendevalda hoppar av, skriver forskarna Gissur Ó Erlingsson och Richard Öhrvall vid Centrum för kommunstrategiska studier vid Linköpings universitet på bloggen Emils tankar. Fyra av fem avhoppare tycker att tiden i kommunpolitiken var positiv. Hälften kan tänka sig att återvända till politiken.

Men även om avhoppen inte är ett tecken på att demokratins hälsotillstånd sviktar tycker de ändå att det är viktigt att minimera avhoppen. Ett skäl är att det är svårt att värva folk till politiska uppdrag idag. Partierna måste därför värna om de man lyckats rekrytera. Ett annat skäl ar att avhoppen är störst i de grupper som redan är underrepresenterade, det vill säga unga, kvinnor och utrikes födda.

Deras slutsats är att det politiska arbetet måste anpassas bättre till människors verklighet. Inte minst gäller det mötesformerna, där de tycker att man borde kunna ta ny teknik till hjälp. De tycker också att den positiva bilden av vad det innebär att jobba politiskt borde lyftas fram.

Jag håller med. Att lyfta fram den delen av det politiska arbetet är ett syftena med boken Grattis du är förtroendevald som jag jobbar med just nu. Om allt går vägen finns den att köpa i maj.

tisdag 15 februari 2011

Spännande med omval

En ny valrörelse stundar. Samtidigt som partierna sårslickande och omprövningar efter det förra valet inte är avslutade. Fel har begåtts som kan ha påverkat valresultatet. Valprövningsnämnden har beslutat att valen i Västra Götaland och i ett valdistrikt i Örebro ska göras om.

De brister i valsystemet detta visar på är en skam för den svenska demokratin och måste, som Örebros fullmäktigeordförande Staffan Werme (FP) påpekar på DN Debatt, åtgärdas innan valet 2014. När detta är sagt måste jag också tillstå att det är spännande med en valrörelse i det politiska läge som är just nu.
Staffan Werme (FP) i Örebro vill ha översyn
av vallagen och rustar för omval
Ett så stort omval har aldrig tidigare skett, 1,2 miljoner väljare ska åter lockas till valurnorna i vår. Det blir som Jonas Sjöstedt (V) skriver på sin blogg lite som ett tyskt delstatsval. En mätare av den politiska temperaturen och sannolikt en kraftfull mobilisering av riksdagspartierna. Nu får de en chans att visa sin styrka och  ta revansch för ett dåligt val 2010. Inte minst blir det en rivstart för den nya s-ledaren, vem det nu kan bli.

Valet blir också ett verklighetstest av skilda valdagar. En av svensk politiks stora formfrågor, som det varit tyst om länge eftersom majoriteten av riksdagspartierna numera är emot. Argumentet för att skilja valdagarna åt är att kommun-och landstingsfrågorna nu kommer i skymundan av rikspolitiken. Argumentet mot är att valdeltagandet blir lågt om de lokala och regionala valen inte får draghjälp av rikspolitiken.

I valet till regionfullmäktige var valdeltagandet i Västra Götaland 80,6 procent, lite under rikssnittet som var 81,05. I Örebros nordöstra valkrets röstade 83,4 procent, men skillnaden var stor mellan olika stadsdelar, som lägst 62,8, högst 91,3 procent.

Många har tagit för givet att valdeltagandet kommer att sjunka vid ett omval. Men det behöver inte nödvändigtvis bli så. I det senaste omvalet i Orsa var valdeltagandet faktiskt högre i omvalet, 79,7 mot 75,5 i ordinarie val. Jämna lägen bidrar till ökat valdeltagande, påpekar valanalytikern Richard Öhrvall. Jämt var det i både Örebro och Västra Götaland. Spännande blir det.

fredag 11 februari 2011

Politiker ska inte vara jurister

Efterlyses: Bättre politiker, skrev Dagens Arenas chefredaktör Erik Sundström i veckan. Med bättre politiker menade han sådana som var mer kunniga om upphandling. Politiker som förmår ställa krav och som använder upphandling som ett verktyg för att nå sociala mål.

Ardalan Shekarabi, kriskommissionär och
forskare om offentlig upphandling.
Foto: Lena Dahlström
En färsk rapport från Konkurrensverket visar att staten, kommunerna och landstingen köper varor, tjänster och entreprenader för omkring 500 miljarder kronor per år. De som ogillar detta har på senare tid haft en hel del dåliga exempel att peka på. Sjukhusmaten i Stockholm som blivit dyr och illasmakande. En friskola med en rektor som dömts för pedofili. Förskolor som inte uppfyller kraven vare sig när det gäller lokaler eller pedagogik.

Exempel som visar på systemet har oacceptabla brister, men som knappast kommer att stoppa utvecklingen. Den ökade andelen privata utförare, har som Erik Sundström påpekar också haft positiva effekter i form av bättre kvalitet och utbud, höjd effektivitet och nöjda medarbetare. Upphandling har kommit för att stanna, konstaterar han.

En uppfattning som delas av ordföranden i den socialdemokratiska kriskommissionen Ardalan Shekarabi, som efter valförlusten återvänt till Uppsala universitet juridiska institution för att forska om offentlig upphandling. Han vill se hårdare krav på de privata utförare och att de förtroendevalda ska ha bättre juridiska kunskaper.

Jag håller med honom om den första punkten. Jag har aldrig förstått hur de som förespråkar fler privata utförare har kunnat släppa ifrån sig pengar och verksamhet med så dålig kontroll som det i många fall visat sig vara. Men däremot ska det inte ställas krav på att förtroendevalda att de har kunskaper i upphandlingsjuridik. Deras uppgift är att formulera kraven och se till att det finns professionella inköpare som behärskar avtalsskrivandets svåra konst.

Den ökade andelen upphandling förändrar inte kärnan i politikerrollen att vara medborgarföreträdare och se till att skattepengar används rätt. Men förutsättningarna är annorlunda i Täby där nästan hälften av verksamheten sköts av privata utförare och i Högsby och Skinnskatteberg där drygt 99 procent görs i egen regi, enligt en nyligen publicerad sammanställning från Svenskt Näringsliv

tisdag 8 februari 2011

Sveriges modigaste lärare

Stavros Loucas en av superpedagogerna i Klass 9A.Foto: SVT
Sveriges just nu modigaste lärare är Johnny och Malin som undervisar i matte respektive NO på Mikaelskolan i Örebro. De har öppnat dörrarna till sina klassrum och släppt in såväl tv-kameror som tre superpedagoger. Aldrig att jag som ung nyutbildad journalist hade vågat låta en superjournalist analysera min intervjuteknik i tv. Däremot skulle jag gärna inta Gunilla Hammars roll som klok gumma om någon kom på idén att göra motsvarande serie i redaktionsmiljö…

Jag är övertygad om att det kommer att gå bra för Malin och Johnny, liksom för eleverna i Klass 9A. Att det i sista avsnittet skulle vara lika stökigt som i inledningsavsnittet strider mot tv-dramaturgin. Det som oroar mig är alla andra unga, osäkra lärare som inte blir coachade av superpedagoger. De som är offer för en usel lärarutbildning och en svajig skolpolitik. Resultatet syns i klassrummen, i betygsstatistiken och internationella mätningar som senast PISA-undersökningen. En synnerligen dyster läsning.

Politiker, både nationellt och lokalt, har självklart sin del av ansvaret. Men lärarkåren kan inte bara skylla på politikerna, Om lärarna envisas med att vägra ta sin del av ansvaret kan den svenska skolan aldrig bli tillräckligt bra, skriver Malin Siwe i Fokus som en kraftfull reaktion på ett inlägg av Metta Fjelkner på Newsmill, där hon hävdade att det var fel att skuldbelägga lärarna för skolans problem.

På Newsmill ger för övrigt 9A-läraren Johnny sin syn på sin undervisning och den verklighet han lever i. Bland annat påpekar han att han under inspelningstiden tidvis hade 22 lektioner i veckan. Kanske inte så konstigt att han inte orkar göra lektionerna till show som den karismatiske Stavros Louca.

Det ska bli spännande att följa fortsättningen av Klass 9A. Att den skulle leda till en skoldebatt som inte bara kör i gamla hjulspår vågar man väl inte hoppas på.

fredag 4 februari 2011

Gör inte patienter av friska män

Idag är det Världscancerdagen. Prostatacancer är den vanligaste cancerformen. Varje år får 10 000 svenska män beskedet att de har sjukdomen. Ett omtumlande och ångestskapande besked, men i de flesta fall handlar det om en godartad form, som man kan leva med tills man dör av något annat. Men 2500 män dör årligen av sin prostatacancer.

Professor Jan-Erik Damber värnar
om de svårast sjuka.
Det kan vara en mycket plågsam död, konstaterade en av dem som vet mer än de flesta om denna sjukdom, Jan-Erik Damber, som är professor i urologi på Sahlgrenska, vid den debatt om prostatacancer som jag i veckan ledde i Göteborg. Behandlingsmetoder och läkemedel har utvecklats snabbt, men när det gäller vården i livets slutskede behöver mycket mer göras.

Det är en patientgrupp som inte orkar göra sin röst hörd i debatten. Desto mer hörs emellanåt kraven på PSA-screening, det vill säga att alla män ska erbjudas det blodprov som visar om man har förhöjda värden som tyder på prostatacancer. Hittills har de kraven avvisats eftersom det inte finns tillräckligt säkra metoder. Risken för besked som skapar onödig oro och för överbehandling bedöms vara alltför stor.

Hälsokontroller känns så betryggande. Inte minst har företagshälsovården länge levt högt på att ge fullt friska papper på att det är friska. Men om metoderna inte är säkra och överlevnadsvinsterna bevisade, som när det gäller bröstcancer, innebär screening sjukvårdens resurser ägnas åt de friska i stället för åt de svårt sjuka, som Jan-Erik Damber värnar om. ”Gör inte patienter av friska män”, som Cancerfondens generalsekreterare Ursula Tengelin uttryckte det under debatten.

Så här på Världscancerdagen finns det också anledning att påpeka en annan av cancervårdens brister, de oacceptabla skillnaderna i  i olika delar av landet  Öppna jämförelserna visar att en 70-åring med prostatacancer har 92,3 procents chans att behandlas i botande syfte på Gotland, men bara 37,5 procents chans att få samma behandling i Jönköpings län. En orättvisa som  socialutskottets vice ordförande Lena Hallengren (S) kritiserar i en debattartikel i SvD.

tisdag 1 februari 2011

Risk för en ny flumskola

Lockropen har blivit allt mer förföriska. ”Vill du bli artist, stylist eller reseledare? I så fall är vi gymnasiet för dig”, försäkrar ett nyetablerat Västeråsgymnasium. Andra lockar med hundar och hästar, dans och innebandy.

Det är inte lätt för de elever och föräldrar som innan den 1 mars ska ha gjort sitt val. Förutom den svårighet det i sig innebär att välja mellan de 32 olika alternativ som finns i Västerås gäller valet en ännu oprövad skolform. I höst startar det nya gymnasiet GY2011 med 18 program och 60 inriktningar.

Den stora förändringen är uppdelningen mellan högskoleförberedande och yrkesinriktade program. Jag är försiktigt optimistisk inför GY2011. Det måste vara bättre erbjuda dem som är inriktade på att jobba alternativ som gör dem bättre förberedda för yrkeslivet. Förutsatt det senare går att komplettera till högskolebehörighet om man kommer på att det är det man vill.

Denna optimism kombineras dock av en gnagande oro att skolorna ger ungdomarna falska förhoppningar. ”Välj efter intresse. Det val du gör måste kännas rätt för dig”, är rådet på Västerås stads hemsida. Visst är det så, men jag saknar ett tillägg till det rådet. Ta också reda på var de framtida jobben kommer att finnas. Det är ju knappast troligt att den västmanländska arbetsmarknaden om tre år står och väntar på ett gäng nyutbildade artister och stylister.

Den bild många skolor ger i marknadsföringen är väldigt hobbybetonad. Det är ungdomar som spelar i band, fixar med hår och smink och gör något obestämbart vid en dator. Vore inte uttrycket flumskola så slitet skulle det ligga nära till hand.

En annan oro gäller att skolan inte får fram tillräckligt med bra praktik- och lärlingsplatser. Det är inte lätt, kan man se i de EU-länder som redan har den här inriktningen på gymnasieskolan. Praktiken måste på ett tydligt sätt vara en del av utbildningen. Skolan kan inte bara släppa iväg eleverna och låta dem vara företagens ansvar. Idag brister det enligt Skolinspektionen när det gäller uppföljning, kontakt och betygssättning. Denna brist får inte följa med till det nya gymnasiet.

Texten även publicerad i VLT 1 februari 2010