Gör inte patienter av friska män

Idag är det Världscancerdagen. Prostatacancer är den vanligaste cancerformen. Varje år får 10 000 svenska män beskedet att de har sjukdomen. Ett omtumlande och ångestskapande besked, men i de flesta fall handlar det om en godartad form, som man kan leva med tills man dör av något annat. Men 2500 män dör årligen av sin prostatacancer.

Professor Jan-Erik Damber värnar
om de svårast sjuka.

Det kan vara en mycket plågsam död, konstaterade en av dem som vet mer än de flesta om denna sjukdom, Jan-Erik Damber, som är professor i urologi på Sahlgrenska, vid den debatt om prostatacancer som jag i veckan ledde i Göteborg. Behandlingsmetoder och läkemedel har utvecklats snabbt, men när det gäller vården i livets slutskede behöver mycket mer göras.

Det är en patientgrupp som inte orkar göra sin röst hörd i debatten. Desto mer hörs emellanåt kraven på PSA-screening, det vill säga att alla män ska erbjudas det blodprov som visar om man har förhöjda värden som tyder på prostatacancer. Hittills har de kraven avvisats eftersom det inte finns tillräckligt säkra metoder. Risken för besked som skapar onödig oro och för överbehandling bedöms vara alltför stor.

Hälsokontroller känns så betryggande. Inte minst har företagshälsovården länge levt högt på att ge fullt friska papper på att det är friska. Men om metoderna inte är säkra och överlevnadsvinsterna bevisade, som när det gäller bröstcancer, innebär screening sjukvårdens resurser ägnas åt de friska i stället för åt de svårt sjuka, som Jan-Erik Damber värnar om. ”Gör inte patienter av friska män”, som Cancerfondens generalsekreterare Ursula Tengelin uttryckte det under debatten.

Så här på Världscancerdagen finns det också anledning att påpeka en annan av cancervårdens brister, de oacceptabla skillnaderna i  i olika delar av landet  Öppna jämförelserna visar att en 70-åring med prostatacancer har 92,3 procents chans att behandlas i botande syfte på Gotland, men bara 37,5 procents chans att få samma behandling i Jönköpings län. En orättvisa som  socialutskottets vice ordförande Lena Hallengren (S) kritiserar i en debattartikel i SvD.