Det här är en vardagssituation som visar vilket svårt jobb demensvårdens personal har. Jag såg mycket av det under de nästan tre år jag regelbundet besökte min mamma på ett demensboende i Stockholm. Jag såg också mycket av omtanke och av insatser långt över vad man kan förvänta sig. Visst fanns där ibland också nonchalans och slarvig städning, men jag tycker på det hela taget att hon blev väl omhändertagen sina sista år.
Därför gör det mig bedrövad å personalens vägnar när jag ser
att demensvården beskriv som ett träsk av vanvård i en serie artiklar i
Aftonbladet. En del i serien var en lista över de 271 Lex Sarah-anmälningar som
gjordes 2013. En av dessa gällde Västerås. Eftersom det här finns ungefär 500
platser i särskilt boende för dementa är det kanske inte så alarmerande. I all
verksamhet där människor inblandade sker misstag. Lex Sarah är ett sätt att
göra sådana misstag kända så att de inte upprepas. Därför är det viktigt att
personal och chefer inte drar sig för att rapportera av rädsla för att bli
uthängda.
Två av tre svenskar
känner sig otrygga med att åldras i Sverige enligt en undersökning som SVT låtit Sifo göra. Jag tillhör för det mesta den trygga tredjedelen. När jag
oroas är det inte av braskande rubriker om enskilda misstag utan av faktatyngda
lågmälda texter om systemfel . Förra veckan kom ytterligare en på DN Debatt.
Där visar TCO hur illa rustat samhället är att möta de demografiska
utmaningarna när befolkningen åldras. Alltså den oundvikliga fråga som borde
dominera valrörelsen, men som ingen vågar ta i för att den är för svår.Texten även publicerad i VLT den 31 januari 2014
PS
Facket driver på debatten om välfärdens finansiering. Den 31 januari kritiserade Sacos samhällspolitiske chef Robert Boije på DN Debatt politikerna för dölja problemet och inte tala klarspråk om att det behövs mer egenfinansiering. Han fick mothugg av Kommunals Kristina Mårtensson och Torbjörn Dalin, som menade att välfärden måste skattefinansieras även i framtiden.