Reaktionen kom inte bara från de som bodde på Södermalm eller i Vasastan utan även från de som hade nästan lika lång resväg som jag till jobbet. Västerås var för dem något lantligt, fjärran medan man som boende i Åkersberga kunde se sig som tillhörande en urban elit med de privilegier det innebär. Till exempel att med SL-kortet kunna åka till jobbet för 790 kronor, medan västeråspendlarna idag får betala 3 090 kronor i månaden.
Slussen är en fråga som engagerar stockholmarna men inte många andra, till deras förvåning. |
Stockholm är också journalisttätast, vilket gör att
huvudstadens bekymmer ofta framstår som hela landets problem. Utformningen av
Slussen i Stockholm till exempel. Varför ska vi engagera oss i era lokala
planfrågor, ni bryr er ju inte om våra, undrade jag när någon i en
middagskonversation förundrades över att hela landet inte protesterade.
Det var väl mest sagt som en provokation. Sådant kan man kosta
på sig när man har förmånen att röra sig både bland storstadsbor och i det
provinsiella Västerås men det finns allvarliga tecken på att storstad och
landsbygd, dit Västerås nog får räknas i det här sammanhanget glider isär. Man
vet allt mindre om varandra och bryr sig därför mindre. Nedmonteringen av lokaljournalistiken bidrar till detta. Om det inte finns någon regelbunden bevakning i riksmedia utan bara journalister som rycker ut vid behov blir bilden skev eftersom den riskerar att domineras av extrema brott, till exempel en dagispedofil i Högsby, eller lantliga idyller. Vardagen av oss som bor utanför storstäderna blir osynlig för beslutsfattare och opinionsbildare. Risken finns att det får politiska konsekvenser i form av minskat valdeltagande eller fler röster på partierna i politikens ytterkanter.