Björn Sundin (S), glad valvinnare i Öre- bro som tro på traditionella metoder. Foto: Ulla-Karin Ekblom |
Punkt 1 är att dela ut dialogprogram med frågor som diskuteras i området. Punkt 2 är att knacka dörr för att prata om programmet. Punkt 3 att bjuda in till möten. Punkt 4 att sammanställa de förslag som kommit in i en rapport. Femte och sista punkten är att välja ut de förslag som flest tar upp och skriva ett nytt dialogprogram, som delas ut i alla områden.
Och så börjar det om igen. ” Menar man allvar med dialog är arbetet aldrig över”, konstaterar Björn Sundin.
Detta är inte precis exklusiv socialdemokratisk kunskap. De flesta partier har liknande strategier, dock har inte alla kraft och resurser att fullfölja dem så konsekvent som socialdemokraterna i Örebro gjorde.
Det intressantaste i Björn Sundins artikel är det som inte står. Han nämner varken Internet eller sociala medier. Lena Bastaad, som nu är kommunstyrelsens ordförande, finns inte på Facebook, har inget Twitterkonto och jag hittar henne inte på S-bloggarnas samlingsplats Netroots. Däremot är alliansens första namn i Örebro, moderaten Kent Persson (M) mycket flitig både som bloggare och på Twitter. Men 2011 tycks det alltså snarare vara traditionell skonötartaktik som gör att man vinner val, inte sociala medier. Åtminstone om man ska tro råden från Björn Sundin, som själv är aktiv bloggare.
Förutom sociala medier är det två andra saker som Björn Sundin inte nämner i sin debattartikel. Det är fullt begripligt eftersom det är lite trista fakta, som dock hör till bilden av omvalet i Örebro. Det ena är att trots detta massiva valarbete blev valdeltagandet bara 62,8 procent. Det andra är att det fanns ett parti till som gick framåt, nämligen Sverigedemokraterna, medan alla andra backade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar