För tidigt döma ut de nya yrkesprogrammen

En av de viktigaste förändringarna i den nya gymnasieskola som införs i höst är en större åtskillnad mellan högskoleförberedande och yrkesprogram. De senare blir mer tydligt yrkesförberedande och ger inte högskolebehörighet. Nu kommer rapporter från intagningsnämnder i hela landet att de nya yrkesprogrammen är mindre lockande än de gamla. Antalet sökande har minskat med mellan 2 och 12 procentenheter i de sju län där Skolverket i gjort en preliminär genomgång.

Mikael Damberg (S) är snabb med
att kritisera den nya gymnasieskolan.

”Niondeklassarna är smartare än regeringen”, utbrister socialdemokraternas utbildningspolitiske talesman Mikael Damberg skadeglatt i en debattartikel i Svenska Dagbladet. Han får mothugg av Umeådocenten Jonas Olofsson, som forskat om de svenska yrkesutbildningarna. Han tycker att Mikael Damberg har större anledning att vara bekymrad än glad.

Det Jonas Olofsson tycker borde bekymra är två tendenser som länge varit tydliga: Sverige har hög ungdomsarbetslöshet och brist på kvalificerade yrkesarbetare inom många områden. Det senare gör att också industriföreträdare oroas över det minskade antalet sökande till yrkesprogrammen. Kanske mest för att man nu riskerar att mista de mer studiemotiverade ungdomarna som vill ha möjlighet att söka till högskolan.
Själv tycker jag att det är tidigt att vara vare sig skadeglad eller alltför bekymrad. Om de ungdomar som nu väljer yrkesprogram fullföljer sin gymnasieutbildning eftersom den passar dem bättre än de gamla programmen är mycket vunnet. Om vi samtidigt fått fler ungdomar som gått högskoleförberedande utbildningar är svårt att se som ett problem. Men för att den optimismen ska bli verklighet krävs att skolorna erbjuder bra praktikplatser. På den punkten är jag däremot orolig, vilket jag gett uttryck för tidigare på denna blogg och i den rapport om ungdomsarbetslöshet jag skrivit för SKL.

Den oron förstärks av uppgifter om att eleverna på dagens lärlingsprogram måste ordna sina egna praktikplatser och att en del elever inte kommer ut på arbetsplatser utan blir kvar på skolan i något som kallas lärlingsliknande utbildningar. Det har man prövat i Danmark och Österrike. Där ses det som ett nödvändigt ont när man inte får tag på riktiga lärlingsplatser. Det är nämligen svårt också i dessa länder där lärlingssystemet sedan länge är etablerat. Här är det en utbildningsform utan traditioner, vilket knappast gör det lättare. Men även om den oron finns är det för tidigt att döma ut GY2011 innan den ens har börjat.