Ordstrid om kömiljarden

Moroten är bättre än piskan. Det är den enkla filosofin bakom regeringens kömiljard, som ger landsting som lyckas kapa vårdköerna mer pengar än de där patienter får vänta längre. En framgång, aldrig förr har så många fått vård i tid, menar socialminister Göran Hägglund (KD). Ordföranden i SKL:s sjukvårdsdelgation Henrik Hammar (M) är stolt över det arbete som gjorts i landstingen.

Ilija Batljan går till storms
mot kömiljarden

Men oppositionrådeti Stockholms läns landsting Ilija Batljan dömer i en debattartikel i Svenska Dagbladet ut kömiljarden. Den har inte förbättrat sjukvården utan har bara varit sätt för uppfinningsrika landstingsbyråkrater att tillskansa sig mer pengar genom att skyffla runt patienterna, menar han. Ett inlägg som varit mer motiverat om det kommit i våras. Den brist han pekar på att landstingen kunde få köerna att verka kortare genom att föra över vissa patienter till en kö av frivilligt väntande är numera borta. Numera räknas alla, även de som hellre väntar än blir opererade på ett sjukhus en bit bort, vilket herrar Hammar och Hägglund givetvis påpekar i sitt svar på Batljans kritik.

Vårdköer är en dålig svensk tradition, som delvis hänger samman med gamla felaktiga principer för fördelning inom landstingen. Den klinik som kunde visa på de längsta vårdköer fick mest pengar för att jobba bort köerna, medan de som snabbt och effektivt betade av sina köer kunde få sänkta anslag. Kömiljarden är ett tydligt steg bort från det tänkesättet, som nog bidrar till bättre logistik och effektivitet i vården.

Däremot ser jag en annan anledning att oroa sig för det här enkla belöningssystemet. Det är att landstingen i allt för hög grad prioriterar enkla snabba åtgärder, som syns i statistiken, medan de mest vårdbehövande multisjuka hamnar utanför. Om risker och fördelar med målbaserade ersättningssystem i vården kan man läsa i ESO-rapport som kom i höstas och som refererades i förra numret av nyhetsbrevet Kvalitet & Förnyelse. Inte lika kul som ett inlägg av en sluggerdebattör som Ilija Batljan, men klart tänkvärt.