Den kosmetiska demokratin

Den kommunala demokratin bärs traditionellt upp av partierna. Men i takt med att deras medlemmar blir allt färre, allt äldre och allt mindre representativa måste det till andra former för medborgardialog. Mycket funderande ägnas åt detta i kommuner och landsting. Idéer saknas inte. Bland annat kom SKL:s demokrati och självstyrelseberedning häromåret med en rad förslag, som det hänt väldigt lite med. Vad som ofta saknas är en verklig vilja till förändring. I en god strävan att värna den representativa demokratin låter man det mesta vara som vanligt trots att förutsättningarna förändrats.

Medie- och kommunikationsvetaren Marja Åkerström har granskat hur nya former för medborgardialogen fungerat i Sjöbo och Ystad. Avhandlingen, som läggs fram vid Lunds universitet på fredag, har titeln ”Den kosmetiska demokratin”. Hennes slutsats är att det nya mest haft kosmetisk effekt och inte förändrat något i grunden.
”Formen är viktigare än innehållet. Politikerna använder tystnaden som maktteknik och medborgarna får vänta alldeles för länge med svar på sina frågor, särskilt när det rör sig om kontroversiella ämnen. I stället för en bra dialog blir politikernas svar ofta högtravande och lite mästrande”, menar Marja Åkerström.
Hon påpekar också att dialog tar tid, vilket man bör tänka på innan man drar i gång. Om inte finns risk för att högt ställda förväntningar på dialog som bara blir monolog leder till politikerförakt.
Det var enklare när medborgardialogen vara en intern partifråga, inte kommunal ledningsfråga. Även om det säkert tog tid då också.