Sista tiden vår granne bodde hemma fick vi ofta milt, men bestämt leda henne tillbaka till hennes trötte man. Hon var en rymmare, vilket i längden blev ohållbart och hon fick flytta till gruppboende för dementa. Sorgligt, men också en lättnad. Inte minst för maken som nu visste var hon fanns och att hon inte skulle kunna ge sig i väg och göra sig illa.
Om detta hade hänt nu, hade han inte kunnat känna sig lika trygg. Sedan förra veckan har Socialstyrelsen upphävt de föreskrifter om tvångs- och skyddsåtgärder som rått för personer med åldersdemens i särskilda boendeformer. Av goda principiella skäl, grundlagen medger inte att människor hålls inlåsta mot sin vilja. Men med risk för förödande praktiska konsekvenser. Oron är stor bland dem som jobbar med dementa för hur man nu ska klara de boendes trygghet och säkerhet.
Man får försöka hitta lösningar, sa Anders Printz på Socialstyrelsen i radions Studio 1. Till exempel att någon i personalen följer med en gammal som vill ut och gå mitt i natten. Men den demente som vill ut längtar sällan efter en promenad. Det man letar efter är livet som det var en gång och som man inte förstår vart det har tagit vägen.
Socialstyrelsens beslut visar att det behövs en ny lagstiftning som med respekt för grundlagen gör det möjligt att ge dementa den tillsyn de behöver. Och det snarast, innan någon allvarlig oycka inträffar.
För övrigt...
..tycks ett yrkesliv som socialchef skapa bättre talare än ett liv som kung. Olle Westling tog hem titeln som bäst talande pappa vid lördagens bröllop. Men båda fick se sig besegrade av brudgummen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar