En söndagkväll på akuten

Arbetsförhållandena på landets akutmottagningar ska granskas av Arbetsmiljöverket under hösten. Själv gjorde jag ett oanmält besök på akutmottagningen i Västerås på söndagskvällen. Jag har svårt att tänka mig en besvärligare arbetsmiljö oavsett om man är arbetstagare eller arbetsgivare. Hur dimensionera för det oplanerade? Hur klara att hantera sin egen stress när man möter människor i de mest stressade livssituationer

Väntrummet var överfyllt. För vissa var det uppenbart varför de var där. Flickan med den skadade armen hade fortfarande såväl knäskydd som matchdräkten på. Andra hade skadade fötter eller mer obestämt ont. Men hos många visade inte väntrumsbeteendet varför de behövda akut vård. En man var påtagligt berusad, men på ett mer kontaktsökande än hotfullt sätt.

Stämningen var lätt uppgiven. Ingen bråkade. Ingen klagade trots att till och med den första bedömningen dröjde länge. Många hade suttit i timmar. Personalen var påtagligt osynlig. Deras jobb utfördes ju innanför den dörr som vi alla i väntrummet snart hoppades komma innanför.

Vi kom aldrig innanför den dörren, eftersom vi inte skulle sitta där vi satt en timme med vår nummerlapp. Vi hänvisades till slut till barnakuten där behandlades barnbarnets allergi direkt. Personalen upprördes över att ingen skickat dit oss på en gång. Men allt löste sig till det bästa. Tillgängligheten är svensk vårds stora problem, när man väl kommer rätt och kommer fram är såväl kvalitet som bemötande bra.