Sluta tugga om S-krisen!

Det var nästan som julafton i lördags. Åtminstone i den meningen att det kändes omistligt att sitta vid TV:n klockan tre på eftermiddagen. Håkan Juholt hade kallat till presskonferens i Öskarshamn och fast man ju visste att budskapet bara kunde vara ett ville man se det direkt. Att vi sedan missade Ögonblicket eftersom SVT schabblade är en annan historia.

Precis som inför ett större idrottsevenemang satt det tyckare i soffan och analyserade det som skulle hända redan innan det skett. Sedan fortsatte analyserandet och tyckandet i direktsändning hela eftermiddagen, även om man kan gissa att det efter hand tunnades ut framför TV-apparaterna. Direktsändningarna har nu upphört, men tyckandet pågår i olika nyhetsprogram i samma spår. Snabb eller öppen process? Vilka är de tänkbara namnen? Varför säger alla tunga namn nej? Kan  Margot Wallström ändra sig?

Det räcker nu! Så länge inget nytt händer eller någon hittar en jätteintressant vinkel på ämnet tycker jag att den socialdemokratiska processen ska hamna långt ner på nyhetslistorna. Jag tycker också att man ska lämna Håkan Juholt i fred. Låt forskningen bedöma hans gärning, som han själv sa i sitt avskedstal. Att han thailunchar i Linköping och reafyndar på Coop i Fittja är inget som behöver rapporteras.

Kanske borde media ägna mer uppmärksamhet åt ett annat parti med ledarkris. Förvisso betydligt mindre än Socialdemokraterna, men KD är faktiskt ett regeringsparti. På lördag avgörs om Göran Hägglund eller Mats Odell ska leda partiet. Förvänta er inga röjda TV-tablåer eller statsvetarprofessorer i direktsändning, men det är ett för svensk dagspolitik nog så viktigt beslut som ska fattas i Västerås.

En vinkel, som jag inte har hört någon panel debattera eller läst, som har sin giltighet på såväl S- som KD-krisen är vilken betydelse det som nu sker har för synen på politiker och det politiska uppdraget. Om man är ung och samhällsengagerad lockas man att ge sig in i en verksamhet där man ägnar all sin energi åt form- och personfrågor? Vill man gå med i organisationer där man hugger knivar i ryggen på varandra och stundtals handskas varslöst med sanningen för att rädda sitt skinn eller komma åt motståndaren? Jag tvivlar på det och befarar att dessa två partiers kris fördjupar den kris som partierna befinner sig i och kan bidra till att demokratin försvagas. Det borde någon ta upp i en panel eller soffa!