 |
| Glada Hudik-teaterns grundare Pär Johansson ska själv- klart granskas, men i Uppdrag Granskning liknade det alltför mycket karaktärsmord. Foto: SVT |
Nästa dag mötte jag dåvarande ordföranden i kommunstyrelsen i Hudiksvall, Sven-Åke Thoresen, som var påtagligt nöjd över att min entusiasm svallade över till att gälla hela kommunen. ”Hur ska ni klara att hålla Pär Johansson kvar”, undrade jag. Minns jag rätt, så här några år senare, var svaret att han hade frihet att göra saker utanför sin ordinarie tjänst, vilket föreföll mig rimligt. Ska man behålla specialbegåvningar, krävs speciallösningar.
Jag har fortsatt att känna stark sympati för Glada Hudik och har noterat deras framgångar. Även om jag varken har sett Elvis-föreställningen eller filmen. Jag har också noterat att i min lokala ICA-butik jobbar numera Gustav, som vid en hastig blick är väldigt lik reklamfilmernas Jerry. Igår såg jag Uppdrag Gransknings program om Glada Hudik och trots den kritik som framfördes kvarstår i huvudsak min sympati.
Glada Hudik-teatern är en del av den dagliga LSS-verksamheten i Hudiksvalls kommun. Jag är övertygad om att de som under åren deltagit i denna dagliga verksamhet har haft det bettydligt roligare och utvecklats mer än de flesta andra i samma situation. Även om de som inte stått på scen utan varit med i bakgrunden.
Jag kan inte se att de får det sämre för att Pär Johansson är ute och föreläser och liksom andra duktiga föreläsare tar rejält betalt för detta. Det ser jag som en fråga mellan honom och hans arbetsgivare, som verkar nöjd. Däremot borde kommunen ha haft tydligare regler och kollat upp att de följs. Även om förvaltningschefen inte tror det så är Pär Johansson en vanlig människa, med de risker för slarv och genvägar det innebär.
Förutom dubbelfaktureringen var en av huvudpunkterna att de funktionsstörda hade för dåligt betalt. Det ligger något i det, även om nivån kan diskuteras. De är duktiga och har bidragit till framgångarna, men är inga proffs. Den professionella inramningen är en förutsättning för att det ska bli bra och njutbart även för andra än de närmast anhöriga. De anhörigas och de funktionsstördas egna röster saknades för övrigt i programmet.
Uppdrag Granskning är inte ensamma om att ha granskat Glada Hudik-teatern. Det har även Hudiksvalls Tidning gjort och låtit fler röster komma till tals. Några skandaler hittade tidningen inte, konstaterar chefredaktören Mats Åmvall, och fortsätter:
”Däremot fann vi en verksamhet som börjat leva sitt eget liv utan att någon egentligen förmått se vart det skulle ta vägen. Vi såg en verksamhet som växt långt ut över de kommunala ramarna, men ändå styrs som en vanlig kommunal omsorgsverksamhet. Eller inte styrs. Vi fann människor som utvecklats med och i glädje. Och andra som lämnats utanför. Vi fann konsulter som sett en möjlighet till ren affär och stora sponsorföretag som ser en chans att bli förknippade med detta goda. Och vi upptäckte en blandning av skattemedel, privata pengar, bolagsbildningar och avtal i ett bygge som få har insyn i eller en helhetsbild av.”
Det låter som väldigt bra lokal samhällsjournalistik. I Uppdrag Granskning-dramturgin var däremot ett karaktärsmord på Pär Johansson, som jag inte tycker att han är förtjänt av. Hans egen version går att läsa på Glada Hudiks hemsida.
