Under mina 40 år som anställd journalist, 1970-2010, hade jag bara två arbetsgivare. Först 30 år på Vestmanlands Läns Tidning, som ägdes av familjen Pers, därefter 10 år som chefredaktör på KommunAktuellt som blev Dagens Samhälle när ägaren bytte identitet från Svenska Kommunförbundet till Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), som numera är Sveriges Kommuner och Regioner (SKR).
Det är två publikationer med uppenbara olikheter vad gäller uppdrag, periodicitet och läsartilltal men också med vissa likheter. Både VLT och KommunAktuellt/Dagens Samhälle var på den här tiden starka varumärken med god ekonomi, gott självförtroende och välbemannade redaktioner. Nu ett antal sparpaket och ägarskiften samt en teknikrevolution senare är de lika på ett nytt oväntat sätt. Båda är Bonniertidningar. VLT ingår Bonnier News Local och Dagens Samhälle i Bonnier News Buisness. Från att ha varit stolta solitärer är båda tidningarna nu små enheter i ett stort resursrikt sammanhang med 4000 anställda och över 8 miljarder i omsätttning.
Historien om Dagens Samhälles förvandling från organisationstidning till buisnessmedia blir kanske aldrig skriven men VLT:s krokiga väg till Bonniers är en del i Anders Malmstens nyutkomna bok Presstopp, där han söker svar på underrubrikens fråga: Landsortspressen regererade i 100 år men havererade på 7 år. Vad var det som hände? Intressant läsning för alla som bryr sig om tidningar. I synnerhet för den som värnar om lokaljournalistik och har ett hjärta som slår lite extra för VLT.
När jag kom till VLT som praktikant 1970 hade man fortfarande 50 000-festen i minnet och såg fram emot det än större kalaset när upplagan passerade 60 000 exemplar. Men det blev aldrig någon sådan fest. Upplagan var som högst 1976 då VLT noterades för 59200 ex. Nu är den, enligt Malmstens bok, 23 300.
”Jämförbara tidningar med andra ägare har lyckats hålla sina upplagor betydligt bättre”, konstaterar Anders Malmsten.
Den ägarmässigt närstående och närliggande Nerikes Allehanda har exempelvis en upplaga på 37700, UNT lika mycket. Norrköpings Tidningar 29 600 för att ta några exempel. Dagens VLT-ledning brukar framhålla att man har en räckvidd på över 100 000 läsare per dag. Men fortfarande ger papperstidningen större intäkter än digitala prenumerationer så VLT:s kraftiga upplagetapp är inte betydelselöst.
Anders Malmsten beskriver utförligt den omvandling av Tidningssverige som inleddes 2005 med att Centern sålde sina tidningar och blev världens rikaste politiska parti. Från början fanns åtta budgivare. Till slut vann det konsortium som leddes av Stampen och Mittmedia och där även VLT ingick. För att vinna krävdes att man sprängde 1,8 miljarders-gränsen, 1 815 000 000 kronor var slutbudet.
Idén bakom köpet var att vara först och starkast i den omstrukturering som skulle följa i digitaliseringens spår. En annan ambition var att bygga upp en stor, stark liberal tidningsgrupp som kunde stå upp mot stockholmsdominansen i medievärlden. Inte så dumt tänkt utifrån vad man visste då. Vad ingen kunde ana var att några år senare skulle dagspressens annonsintäkter inte längre hamna i Västerås , Örebro och Sundsvall utan rinna iväg till Kalifornien, till Google och Facebook.
Därefter följde några turbulenta år där tidningar och miljarder bytte ägare. Där satsningar gjordes och stora risker togs. Där skuldbergen blev höga och där redaktioner krymptes till oigenkännlighet men ändå kämpade på för att ge läsarna nyheter digitalt och på papper. De många turerna är väl beskrivna i boken. Ett imponerande jobb, även om man kunde ha önskat lite mer skvaller bland alla siffrorna.
Här finns i alla fall en anekdot med VLT-anknytning om huvudredaktören Anders H Pers.
”Känd för att kunna agera både udda och egensinnigt”, för att citera Anders Malmsten.
Under en av släkt- och ägarfejderna på VLT lät Anders H Pers resolut transportera bort en oönskad, nytillsatt redaktionell chefs skrivbord. En historia som med vällust bekräftades vid Västmanlands journalistseniorers senaste möte av några som bevittnade bortforslandet och de inblandades stigande ansiktsfärg.
En liten kuriositet i det stora spelet om svensk dagspress. Ett spel som våren 2019 slutade med att storstadstidningskoncernen Bonnier köpte Mittmedia och blev ägare till 32 dagstidningar, däribland VLT. Idag delar tre ägargrupper på dagstidningsmarknaden. Bonnier/Gota tillsammans med norska Amedia är överlägset störst genom köpet av Mittmedia. Norrköpings Tidningar Media (NMT) äger 17 tidningar däribland UNT. Den tredje gruppen är mer löst sammansatt och består av NWT-gruppen Västerbottens Kuriren och Schibsted som tillsammans äger Stampen, där bland annat Göteborgsposten ingår. Endast en tidning står utanför de stora ägargrupperna, Haparandabladet, en tvådagarstidning med 2 800 i upplaga.
Men, för att återgå till bokens undertitel, vad var det egentligen som hände? Tidningrnas hundraåriga affärsmodell rasade när tre fjärdedelar av annonsintäkterna försvann. Detta påverkade alla men de som lånat stora belopp för att köpa andra tidningar drabbades hårdast och de mest skuldsatta förlorade sina tidningar. Andra vill sälja innan de hamnade i samma läge. De som fortfarande hade pengar, som Bonniers, kunde köpa billigt och hoppas på samordningsvinster genom sina förvärv.
Sammanfattningsvis konstaterar Anders Malmsten, lite hoppigivande, att trots alla stormar och alla affärer, har ingen förstatidning lagts ner under de här åren. Han tror att de kommer att bestå in i kommande decennium, men det beror i så fall inte på det nya mediestöd, som Mats Svegfors utrett.
”Jag är övertygad om att nyckeln till en lönsam framtid – utan stöd från skattebetalarna – ligger i att de digitala tidningarna utvecklas journalistiskt”, skriver Anders Malmsten bokens slutord.
Lättare sagt än gjort men låt oss hoppas att han har rätt. Dagstidningar är inte bara affärsföretag utan har ju också ett demokratiskt uppdrag i lokalsamhället, som andra aktörer skulle ha svårt att klara.
Avslutningsvis en fundering om ett branschfenomen som Anders Malmsten inte tar upp: den kompakta mansdominansen På bilderna från olika affärer ser man diverse Lennart. Anders, Tomas, Bengt med flera i olika konstellationer men inga kvinnor. Personförteckningen innehåller 115 namn varav 5 branschkvinnor och 3 kvinnliga politiker. Vilken betydelse detta haft på förloppet kan ingen veta men kanske hade de mest våghalsiga affärerna inte blivit av om fler kvinnor funnits med runt styrelseborden. Idag finns betydligt fler kvinnor på landsortstidningarnas vd- och chefredaktörsposter. Det är bra på många sätt.
VLT:s redaktion samlad till konferens i Kolbäck januari 1978. Längst fram i mitten redaktionschef Lasse Rosén, jag på vänsterkanten i ljus kappa och gravidmage. I mängden syns också bland andra Anders Lif, Börje Strömberg, Anders Hallgren, Micko Strandberg, Torsten Källberg, Kalle Karlsson, Lars Höglund Kersti Bergold Eva Kvarnström
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar