 |
| Glada Hudik-teaterns grundare Pär Johansson ska själv- klart granskas, men i Uppdrag Granskning liknade det alltför mycket karaktärsmord. Foto: SVT |
Nästa dag mötte jag dåvarande ordföranden i kommunstyrelsen i Hudiksvall, Sven-Åke Thoresen, som var påtagligt nöjd över att min entusiasm svallade över till att gälla hela kommunen. ”Hur ska ni klara att hålla Pär Johansson kvar”, undrade jag. Minns jag rätt, så här några år senare, var svaret att han hade frihet att göra saker utanför sin ordinarie tjänst, vilket föreföll mig rimligt. Ska man behålla specialbegåvningar, krävs speciallösningar.
Jag har fortsatt att känna stark sympati för Glada Hudik och har noterat deras framgångar. Även om jag varken har sett Elvis-föreställningen eller filmen. Jag har också noterat att i min lokala ICA-butik jobbar numera Gustav, som vid en hastig blick är väldigt lik reklamfilmernas Jerry. Igår såg jag Uppdrag Gransknings program om Glada Hudik och trots den kritik som framfördes kvarstår i huvudsak min sympati.
Glada Hudik-teatern är en del av den dagliga LSS-verksamheten i Hudiksvalls kommun. Jag är övertygad om att de som under åren deltagit i denna dagliga verksamhet har haft det bettydligt roligare och utvecklats mer än de flesta andra i samma situation. Även om de som inte stått på scen utan varit med i bakgrunden.
Jag kan inte se att de får det sämre för att Pär Johansson är ute och föreläser och liksom andra duktiga föreläsare tar rejält betalt för detta. Det ser jag som en fråga mellan honom och hans arbetsgivare, som verkar nöjd. Däremot borde kommunen ha haft tydligare regler och kollat upp att de följs. Även om förvaltningschefen inte tror det så är Pär Johansson en vanlig människa, med de risker för slarv och genvägar det innebär.
Förutom dubbelfaktureringen var en av huvudpunkterna att de funktionsstörda hade för dåligt betalt. Det ligger något i det, även om nivån kan diskuteras. De är duktiga och har bidragit till framgångarna, men är inga proffs. Den professionella inramningen är en förutsättning för att det ska bli bra och njutbart även för andra än de närmast anhöriga. De anhörigas och de funktionsstördas egna röster saknades för övrigt i programmet.
Uppdrag Granskning är inte ensamma om att ha granskat Glada Hudik-teatern. Det har även Hudiksvalls Tidning gjort och låtit fler röster komma till tals. Några skandaler hittade tidningen inte, konstaterar chefredaktören Mats Åmvall, och fortsätter:
”Däremot fann vi en verksamhet som börjat leva sitt eget liv utan att någon egentligen förmått se vart det skulle ta vägen. Vi såg en verksamhet som växt långt ut över de kommunala ramarna, men ändå styrs som en vanlig kommunal omsorgsverksamhet. Eller inte styrs. Vi fann människor som utvecklats med och i glädje. Och andra som lämnats utanför. Vi fann konsulter som sett en möjlighet till ren affär och stora sponsorföretag som ser en chans att bli förknippade med detta goda. Och vi upptäckte en blandning av skattemedel, privata pengar, bolagsbildningar och avtal i ett bygge som få har insyn i eller en helhetsbild av.”
Det låter som väldigt bra lokal samhällsjournalistik. I Uppdrag Granskning-dramturgin var däremot ett karaktärsmord på Pär Johansson, som jag inte tycker att han är förtjänt av. Hans egen version går att läsa på Glada Hudiks hemsida.
Fint skrivet! Reagerade också starkt på UGs granskning. Bra med granskningar av organisationer, oavsett vad dom sysslar med, men man bör tänka över att UG inte bara har en roll som grävande fristående journalister utan även har en strävan efter att vara ett program som ska vara kommersiellt gångbart och locka tittare.
SvaraRaderaGjorde den här granskningen nån nytta? På ett sätt gjorde den kanske det för Hudiksvalls kommun då man säkert insåg att rutiner bör kollas upp kring reseersättning m.m. Däremot tycker jag att detta var en väldigt vag grund för att sända det inslag som de gjorde. Dom gjorde den klassiska hönan av en fjäder. Detta har både skadat synen på Pär som person och tyvärr kanske även fått folk att känna misstro mot hans vilja att få folk att konfrontera sina fördomar.
Jag är för högre löner för folk inom kultursektorn. Kanske ska både de utvecklingstördas och de normalstördas löner höjas inom Glada Hudikteatern? Däremot, som jag har förstått det, så tjänar alla skådespelare (förutom Pär som har skrivit manus,spelar otaliga roller, regisserar, engagerar, agerar allt-i-allo m.m.) ungefär samma summa (normalstörda amatörskådespelarna får 815:-/dygn, utvecklingsstörda amatörskådespelarna får 920:-/föreställning). Skillnaden är att de normalstörda amatörskådespelana under turnéer fungerar som ledsagare/PA och för detta får man 650:- extra/dygn. Läs mer här: http://www.hudiksvall.se/upload/Pär%20Johanssons%20kommentar%20till%20UGs%20reportage.pdf
Jämförelsen i UG, där man säger att de utvecklingsstörda skådespelarna inte får lika mycket betalt som de normalstörda, tar alltså inte hänsyn till detta vilket ger en skev bild av verkligheten. Jag har även funderat på uttalanden om att skådespelarna inte är amatörskådespelare (det var väl Stockholms teaterchef som sa detta i UGs program?). Jag tycker att hela syftet med att ha benämningar som "amatör" och "professionell" handlar om att den professionelle har genomgått en utbildning på x antal år som i de flesta fall har genererat i studieskulder på x antal kronor. Detta måste ju också räknas i resonemanget om vad som bör räknas som professionell artist och varför betalningen ska vara olika. Men som sagt, inget fel i om lönerna höjs generellt för artisterna, utvecklingsstörning eller normalstörning till trots. Tråkigt bara att Pär målades upp som en girig jävel som utnyttjar Glada Hudikteaterns ensemble. Det finns andra personer som gör mycket värre saker än att dubbelfakturera resor till Boden, där ett behov av en hårdare granskning är större. Men dessa (host host, Bildt host host) lyckas på något vis alltid gå emellan regndropparna. Mitt förtroende för Pär och den fantastiska verksamhet han bedriver är oförändrat. Och jag är inte en del av "sekten" i Hudiksvall, som Teppas så fint uttryckte det.