![]() |
Utvecklingsledare Per Hanning från Landstinget Värmland gläds åt Götapriset, |
Ibland målas upp en falsk motsättning mellan empati och teknik. Datorer kan inte klappa en gammal människa på kinden, brukar det heta. Det stämmer, men datorerna kan göra mycket annat så att resurser frigörs.
Det finns gott om tidstjuvar i vården. Ta en normal sjukhusentré till exempel. Patienterna tar sin kölapp, sitter ner och väntar på sin tur, kallas fram, betalar, får en stämpel på frikortet. Vill det sig illa för de bakomvarande ska ett frikort skrivas ut och då tar det ytterligare en stund. Det här slipper värmlänningarna. Där finns självbetjäningsautomater i sjukhusentrén där man checkar in med hjälp av sitt personnummer.
Snabbt och smidigt för den som vill. Receptionisterna finns kvar för de som behöver och kan ägna dem mer tid. Om hälften av landet sjukhusbesök genomfördes med självbetjäning skulle 1 500 heltidstjänster per år frigöras för annat arbete, till exempel journalskirvande så att läkarna fick mer tid för patienter.
Värmland fick för detta arbete Götapriset som delas ut på Kvalitetsmässan till bästa utvecklingsprojekt inom offentlig sektor. Men egentligen är det ingen revolutionerande uppfinning. Man har helt enkelt använt teknologi som finns överallt annars till att förbättra sjukvården, vilket alltså är så ovanligt att det ger pris.
Grundregeln i alla landsting borde vara att allt som maskiner kan göra ska maskiner göra. Bara då kan människor få ägna sig sådant som bara människor kan göra, klappa en gammal kind till exempel.
Texten även publicerad i VLT den 13 december 2013