Ta debatten till vardags!

Taxichauffören, som enligt legitimation i fönstret, heter Börje retar upp sig på några småstökiga tonårskillar som passerar för nära hans bil. Han är snabb i sitt fördömande, som inte beror så mycket på vad killarna gjort som på vilka de är och varifrån han tror deras föräldrar kommer. Jag är trött och mumlar något vagt om att ”ungdomar är ungdomar” och hoppas att han tolkar det som att jag kraftfullt tar avstånd. Det gör han självklart inte och efteråt skäms jag. Jag borde ha tagit debatten.
Debatten har debatterats flitigt den senaste tiden. Ger man legitimitet åt rasistiska åsikter genom att släppa fram dem på debattsidor och i tv-program? Eller är det snarare så att rasismen växer om åsikterna tystas ner i stället för att bemötas i debatt? Jag är beredd att svara ja på båda dessa frågor.
Om det inte finns starka publicistiska skäl finns det ingen anledning att ge utrymme åt rasistiska åsikter i tv-soffor eller på debattsidor. I detta ligger ingen diskriminering och det innebär ingen censur. Man får tycka vad man vill men man har ingen rätt att få sina åsikter publicerade. Om man inte startar sin egen publikation och blir sin egen utgivare förstås, det står var och en fritt.

Däremot tycker jag att vi alla borde var modigare än jag i taxin och ta debatten mot fördomar i vardagen. Säga emot eller begära fakta om någon framför svepande generaliseringar. Protestera när det påstås att ett eller annat inte får sägas i det här landet. Det mesta får sägas och det ska vi vara stolta över. Men yttrandefrihet innebär ingen rätt att slippa bli motsagd.

Sociala medier bidrar till att tonen i det offentliga samtalet blir allt mer oförsonlig. Det är lätt att leverera en verbal smocka men svårt att vara nyanserad på de 140 tecken som twitter erbjuder. Det här smittar av sig och leder till ett allt mer polariserat samtalsklimat. Vi etiketterar oss själva och vår omgivning och hör inte vad den andre faktiskt säger utan bara vad vi förväntar oss att han ska säga.

Möjligen är det lika naivt att citera Martin Luther King som att sjunga We shall overcome, men jag tror i alla fall att de goda människornas tystnad är farligare än de onda människornas brutalitet. Vi har alla ett ansvar.

Texten även publicerad i VLT 22 april 2013