Reepalu lät mild men var vass som stål

Ilmar Reepalu vill inte själv se sig som en stark
man, men får nog finna sig i det epitet. Foto: SKL

Jag vet få politiker som kan låta så milda och vänliga som Ilmar Reepalu. Men hans ord kan också vara vassa som stål. Då behöver ingen tvivla på att det är makten som talar. Om man då ska säga emot gäller det att känna att man har en annan maktposition att hämta kraft från annars är man körd från början.
Mina möten med Ilmar Reepalu har varit i egenskap av chefredaktör för KommunAktuellt och Dagens Samhälle. Dessa möten präglats av vänlig respekt för mig och mitt uppdrag. Men några gånger har jag skymtat det vassa stålet.

I mitt uppdrag ingick att komma till arbetsutskottet i först Svenska Kommunförbundet och sedan Sveriges Kommuner och Landsting för att rapportera om tidningen. Eftersom ekonomin var bra och läsarna var nöjda var det i huvudsak rätt vänliga tillställningar trots att upplagan gick åt fel håll. Men om Reepalu var på plats kunde det bli debatt, som gjorde chefredaktören lite svettig.

Dock talade han i dessa sammanhang inte alltid som en ägarrepresentant utan mera som en kommunstyrelseordförande med synpunkter på bevakningen av sin kommun. Sådana har jag mött många, men Reepalu var vassast av dem alla. Det var han nog i än högre grad i andra sammanhang där större värden stod på spel. Ilmar Reepalu var alltid  och med skärpa i första hand företrädare för Malmöborna.

Nu har han tillkännagett att han ska lämna sin post den 1 juli. Typiskt nog sker det utan journalistiska mellanhänder i en debattartikel i Sydsvenskan. Ingen är egentligen överraskad, han fyller snart 70 och har suttit i nästan 20 år. Men det säger ändå en del om Reepalus position att detta blir en riksnyhet. En avgångsartikel av Sten Nordin, moderat borgarråd i Stockholm, skulle inte få samma uppmärksamhet.

I debattartikeln framhåller Ilmar Reepalu den omdaning Malmö genomgått under de 20 år han haft makten. Alla som hört honom välkomna landets kommunekonomer till Kommekmässa , känner igen beskrivningen av hur Malmö gått från industristad i förfall till en plats där folk vill bo och leva. Han passar i artikeln också på att ge Göran Persson lite betalt för gammal ost, medan nuvarande statsminister inte nämns. Anklagelserna om antisemitsm glider han förbi och talar om de framtida utmaningarna, som nu andra får ta ansvar för.

Men det blir knappast en ny stark man av Reepalus typ  som tar över. Deras tid är förbi. Han ville heller inte se sig som en sådan. När jag på en mässutfrågning undrade hur han upplevde rollen svarade han med sin milda röst att Malmö inte trodde på starka män. Där var det laget som gällde. Publiken fnittrade  roat över beskrivningen.

Framtiden får utvisa om Ilmar Reepalu varit en god ledare som sett till att det finns bra efterträdare. Till dess är det bara att önska lycka till med det nya livet, som ska ge tid för böcker och barnbarn. Livets dessert väntar.

 Mer läsning om Ilmar Reepalu:
Expressens Malmöbaserade reporter Niklas Orrenius skriver väl om arvet efter Reepalu i en krönika.

Fokus skrev i januari om tänkbara efterträdare, kopplat till debatt om vinster i välfärden.

Även Sydvenskans politiska redaktör Heidi Avellan funderar över hur Reepalu förberett efterträdarfrågan