Har Socialstyrelsen gått för långt?

Har Socialstyrelsen överskridit sina befogenheter genom sitt förslag till föreskrifter och allmänna råd om ansvar för personer med demenssjukdom? Två remissinstanser med så olika utgångspunkter som Domstolsverket och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) ifrågasätter i sina remissvar Socialstyrelsens rätt att komma med så långtgående förslag.

Domstolsverket konstaterar att förslaget innebär betydande förändringar jämfört med hur socialtjänstlagen tillämpas idag. ”En fråga som då uppkommer är om förslagen kan anses falla inom ramen för gällande bestämmelser, och därmed också föreskriftsrätten, eller om ändringarna är av sådan omfattning att de behöver regleras i lag”, skriver Domstolsverket, som tycker att detta behöver utredas vidare.

SKL är mer polemiskt i tonen i sitt remissvar. ”Sammantaget anser förbundet att de föreslagna föreskrifter och allmänna råden har så omfattande brister av juridisk karaktär att de inte kan träda i kraft”, skriver SKL.

Juridiken är inte SKL:s enda skäl att anse att förslaget bör stoppas. Socialstyrelsens förslag berör två andra av förbundets hjärtefrågor, självstyret och finansieringsprincipen. Här är för mycket av statlig detaljstyrning, dessutom innebär förslaget merkostnader på mellan 4 och 13 miljarder, som SKL anser att kommunerna måste kompenseras för om förslaget genomförs.

SKL är inte ensamt om att vara kritiskt mot förslaget, även om  utgångspunkterna skiljer sig. Många välkomnar åtgärder för att förbättra för de demenssjuka men är tveksamma till om detta är rätt metod. Framför allt är många kritiska till den kraftigt utökade byråkrati som förslaget kommer att innebära.

Till de kritiska hör Demensförbundet, som hade velat se ett förslag om minimibemanning.

”Det slutliga omdömet är att utredningen är en ren skrivbordsprodukt. Istället för att lägga pengar på det som verkligen behövs – vårdpersonal närmast patienten och närvarande chefer, vill Socialstyrelsen lägga pengarna på en klumpig administrativ, byråkratisk apparat”, skriver förbundet genom sin ordförande Stina-Clara Hjulström.

Andra ifrågasättanden gäller vilka konsekvenserna blir för övrig äldreomsorg och annan kommunal verksamhet. Ganska många befarar också gränsdragningsproblem. Plus att kostnaderna oroar. I synnerhet om staten inte tillskjuter några nya pengar, vilket enligt Socialstyrelsen inte är meningen. Till de bekymrade på den punkten hör Föreningen Sveriges Socialchefer:

”I vår verklighet är, inte bara kommunernas, utan även statens resurser ändliga, och skall dessa föreskrifter och allmänna råd genomföras måste resurserna tas från andra verksamheter exempelvis skola, barnomsorg eller funktionshindrade”, skriver föreningen.

Trots kort remisstiden har ett 50-tal svar kommit in från kommuner, organisationer, företag inom vård- och omsorgsområdet samt från några enskilda personer. Efter en genomläsning är det svårt att komma till någon annan slutsats än att Socialstyrelsens förslag inte är särskilt väl genomtänkt och genomarbetat. Här finns så många allvarliga invändningar när det gäller såväl juridik och ekonomi som det praktiska genomförandet att man tvivlar på att förslaget är genomförbart. Åtminstone inte till kommande årsskifte, vilket är Socialstyrelsens plan och en av de punkter där remissvarens budskap är tydligt: Det går inte.