fredag 11 maj 2012

När viljan att göra rätt leder fel

En ängslighetens kultur sprider sig inom vård, skola och omsorg. Om man ständigt är ifrågasatt blir man till slut så rädd för att göra fel att detta blir en felkälla i sig. Denna kultur är sannolikt baksidan av den ökade medvetenheten om kvalitetens betydelse. Tidigare fick medborgarna ta vad som bjöds dem och vara tacksamma för vad de fick, vilket de inte sällan var. Nu har människor lärt sig att ställa krav och har fått möjlighet att välja bort. Det gör dem starkare och utförarna i bästa fall kvalitetsmedvetna, i sämsta fall skrämda till formalism. Till ängslan bidrar också det nya medielandskapet. Twitter, bloggar och Facebook ger alla ett forum för att ge röst åt sitt missnöje. Eller för all del också sin belåtenhet, men det är inte lika problematiskt.

I en sådan kultur blir det viktigt för de ansvariga att kunna visa vad gjorts om man får kritik. Arbetet riskerar att bli allt mer formaliserat och registrering och rapportering blir en allt större del av jobbet. Det tar tid ifrån elever, patienter och brukare. Det som är arbetets innehåll och som gör det meningsfullt. Lärare kritiserade i en nyligen publicerad undersökning från Lärarförbundet den ökade administrationen.

”Nu ska allt dokumenteras och bedömas. Så var det inte när jag började jobba 1995 (…) Man kan jobba dygnet runt om man vill, det skapar en enorm stress.”, berättade en lärare i SvD tidigare i år.

Lärarna har nyligen fått stöd från utbildningsministr Jan Björklund (FP) som lovat en översyn. "Sammantaget har det blivit för mycket av byråkratiskt arbete för lärarna, medgav han i en intervju i Rapport nyligen.

I sjukvården finns en rad olika kvalitetsregister, men också ett motstånd mot den tid detta tar.

”Man upplever att man slits från vårdtagarna, som behöver hjälp till andra måsten. Det läggs på så mycket andra sysslor, som inte är vårdande… och kanske framför allt - datorn. All dokumentation som ska göras, man ska mäta saker, det ska kvalitetssäkras. När då vårdarna inte upplever att det här ger bättre vård, då det stressigt och dåligt samvete”, beskriver Gunilla Strandberg, tidigare sjuksköterska men nu professor i omvårdnad läget i P1- programmet ”Att aldrig räcka till”, som sändes i Tendens i P1 den 25 januari 2012.

I Socialstyrelsens förslag till nya föreskrifter för bemanningen av demensvården kommer också ett nytt uppdrag som ökar administrationen. Den som driver ett boende ska regelbundet redovisar hur boendet är bemannat i förhållande till det totala behovet av hemtjänstinsatser, något som oroar Föreningen Sveriges Socialchefer:

”Här skapas ett administrativt arbetsmoment som inte tillför vården och kvaliteten av vården någonting! Snarare blir effekten den motsatta, nämligen ett behov av ytterligare personal som ska administrera istället för att använda resurserna i den direkta vården”, skriver de i sitt remissyttrande till förslaget.

Kvalitetsuppföljningar är viktiga men får inte bli ett hot mot kvaliteten genom att de tar mer än det tillför från det egentliga uppdraget. För den som befinner sig en bit ifrån är det alltid lätt att kräva en utvärdering eller en uppföljning. Det gäller också att fråga sig till vad nytta, till vilket pris och med vilket verktyg. Till stressen och tidsåtgångn bidrar också att it-systemen inte alltid underlättar utan blir ett stressmoment i sig. På det området ropar verksamheternas folk på kvalitetsuppföljningar.


3 kommentarer:

  1. Det är ett viktigt problem du sätter fingret på. Men kanske bottnar den här dokumentationshysterin i mer än rnbart rädsla att göra fel?

    Andra orsaker tror jag till exempel kan vara en strävan att "industrialisera" allt fler sysslor i tjänstemannasektorn. Delvis i tron att det ökar effektiviteten, men också som ett försök att skapa system som fungerar oavsett medarbetarnas kompetens (vilket också gör dem utbytbara).

    Sedan tror jag också att det handlar om chefer som vill märkas. Inför en ny dokumentationsrutin som ingen tidigare har tänkt på, och du har gjort något som säkert kommer att uppskattas av dina överordnade. Risken att ställas till svars för att de underordnade tvingas försumma annat arbete är obefintlig.

    Man kan också notera att det här fenomenet inte bara förekommer inom den granskningsbara, offentliga sektorn. Det finns privata företag i min omedelbara närhet som går samma väg och numera avsätter ansenliga resurser till dokumentaton, mätningar och utredningar, utan att nyttan är uppenbar.

    SvaraRadera
  2. Tack Johan för att du vidgade perspektivet!

    SvaraRadera
  3. Karin Wetterborg12 maj 2012 11:38

    Jag oroar mig för elevernas rättssäkerhet. Vad skriver man om eleverna ute i skolorna, och hur hanteras dokumenten? De frågorna har knappast belysts alls vad jag förstår.

    SvaraRadera