torsdag 3 maj 2012

Bilden av demensvården



Ingen glömmer bilderna från Uppdrag Granskning i september 2010. Bilderna av Gunnar som virrar runt ensam i korridorerna på Öjagården i Piteå med hängande blöja är bilderna av den äldreomsorg vi fruktar mest. Att leva i sin egen förvirring utan någon till hands som kan leda en till rätta. Frågan är om det är en rättvis. Tveklöst är det en bild som haft stor betydelse.


Idag såg jag programmet på nytt, det finns på Youtube. Syftet var att få bakgrund till Socialstyrelsens förslag till föreskrifter och allmänna råd för personer med demenssjukdom och bemanning i särskilda boenden, som nu är ute på remiss. Förslaget, som är resultatet av ett regeringsuppdrag, har i hög grad sitt ursprung i Uppdrag Gransknings program som hade titeln De inlåsta.

Medieuppmärksamheten ledde till att Socialstyrelsen kort efteråt, i november 2010, gjorde en tillsyn, eller om man vill vara mer dramatisk, en nattlig raid på 100 boenden i 48 kommuner. Den visade att på 60 procent av boendena var obemannade kortare eller längre tid om nätterna. I fjol gjordes en ny tillsyn på 169 demensboenden. Resultatet blir inte offentligt förrän 31 maj. Dock konstaterar Socialstyrelsen redan nu att det är bemanningen och inte de äldres vanor och dygnsrytm som styr vardagen.

För att komma åt problemen på demensboendena föreslår man inte, som en del hoppats och andra fruktat, en fast grundbemanning. I stället ska bemanningen styras utifrån de boendes individuella behov. Vid inflyttning ska ett biståndsbeslut fattas om vilken hjälp som ska ges. Sedan ska detta följas upp varje månad. I föreskrifterna slås också fast att bemanningen ska vara sådan att de boende ”omedelbart” ska få stöd och hjälp dygnet runt.

Förslaget har fått kritik men med helt olika argument. Kommunala företrädare som exempelvis Staffan Werme (FP), ordförande i SKL:s beredning för primärvård och äldreomsorg, anser det vara för detaljstyrande och leda till likriktning. Andra, som exempelvis Demensförbundet och undersköterskan Elisabeth Marklund, som rikskändis efter reportaget om Öjagården, menar att det styr för lite. ”Ludd, ludd”, är Elisabeth Marklunds bedömning enligt Piteå Tidningen.
Den kommunala oron gäller också kostnaderna. Socialstyrelsens bedömning är att förslaget kostar mellan 4 och 13 miljarder. SKL:s beräkning hamnar i närheten av Socialstyrelsens högre siffra. Ingen vet säkert trots att förslaget ska börja gälla från 1 januari nästa år och alltså får effekt på de budgetar som nu håller på att utarbetas. Synpunkterna lär bli många även om tiden att tycka är extremt kort. Förslaget presenterades 2 april, 16 maj går remisstiden ut. Det lär finnas anledning att återkomma i frågan.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar