Om jag någon gång tvivlar på att jag lever i ett samhälle med anständiga människor där det ordning och reda tar jag en tur till Återbruket. Det diffusa begreppet civilsamhället blir här tydligt. Man gör något av fri vilja för att göra något gott.
Hit kommer människor med fyllda bakluckor och släpkärror med allt det som blivit över. Ikeakartonger, soffor, trädgårdsavfall, hård och mjuk plast, gamla hushållsmaskiner, uttjänta toalettstolar. Här finns en plats för allt. Vad som händer med det sedan har vi diffusa begrepp om, men eftersom vi lever i ett samhälle med hög tillit räknar vi med att systemet fungerar. Fusk i återvinningsbranschen är något vi förknippar med Sopranos inte med svensk verklighet.
Hit kommer människor med fyllda bakluckor och släpkärror med allt det som blivit över. Ikeakartonger, soffor, trädgårdsavfall, hård och mjuk plast, gamla hushållsmaskiner, uttjänta toalettstolar. Här finns en plats för allt. Vad som händer med det sedan har vi diffusa begrepp om, men eftersom vi lever i ett samhälle med hög tillit räknar vi med att systemet fungerar. Fusk i återvinningsbranschen är något vi förknippar med Sopranos inte med svensk verklighet.
Tvivlar man finns det människor som kan ge tydliga besked. Själv stod jag där idag med en avlagd mobiltelefon, som jag inte visste var den skulle få sluta sina dagar. En vänlig anställd dirigerade mig till containern för elavfall. Att den höga barnstolen skulle till behållaren för trä rådde ingen tvekan om. Däremot tvekade vi i det längsta om att slänga den eftersom den varit med så länge och tjänat så många barn. Men nu var den så rank att den fick gå med en vemodig suck.
Annars är det mest lättnad man känner över att på ett anständigt sätt bli av det som inte längre fyller en funktion. Leve Återbruket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar