Det stormar kring Nya Karolinska sjukhuset. Den största blåsningen någonsin, enligt Ilija Batljan (S). En god affär för skattebetalarna, enligt Catharina Elmsäter-Svärd (M). Landstinget har valt en OPS-lösning, som innebär ett privat konsortium bygger och förvaltar sjukhuset, som landstinget sedan hyr. Själv är jag i grunden väldigt skeptisk till OPS (offentlig privat samverkan) efter som det stör mitt ekonomiska bondförnuft, som jag haft stor nytta av, inte bara privatekonomiskt utan också som företagsledare och i olika styrelser. En viktig beståndsdel i detta är att man ska vara försiktig med att inteckna framtiden genom att binda upp sig med kostnader man inte kan påverka. I synnerhet om det handlar om sådant som är kul att ha, men inte är alldeles nödvändigt. Dit räknar jag i kommunala sammanhang evenemangshallar och idrottsarenor, som är populära i OPS-objekt.
Jag blir också misstänksam för att jag anar oheliga allianser. Politiker vill visa på resultat. Byggare vill bygga. Konsulter vill hitta lösningar. Advokater vill skriva och tolka avtal. Banker vill låna ut pengar till låg risk. Var för sig är detta helt legitima intressen, men om de samverkar riskerar det att bli dyrt. Notan hamnar till slut hos skattebetalarna.
Stockholm behöver ett nytt sjukhus, men det borde inte kräva några nya finansieringslösningar. Landstinget har en kreditvärdighet som gör att man kan låna pengar på egen hand. Kompetens att hålla koll på byggarna så att de blir klara i tid går att köpa.
Om det är juridiskt möjligt borde landstingsledningen backa bandet och sätta sig ner med oppositionen för att hitta en lösning som är långsiktigt hållbar och billigare för skattebetalarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar