Konkurrens, kvalitet och ekonomi i fokus

I dessa dagar myllrar författare, journalister och förlagsfolk på Svenska Mässan i Göteborg. Det är bokmässa och för dem som är där och hör till kretsen känns det som om ALLA är där. Så är det givetvis inte. Det är till exempel knappast några kommunchefer,. kommunstyrelseordföranden eller ekonomichefer på plats. De kommer till Göteborg 19-21 november nästa år. Då är ALLA i deras krets i Göteborg för Kvalitetsmässan.
Förberedelserna för mässan är redan i gång. Inte minst arbetet med de priser som ska delas ut, Sveriges Kvalitetskommun, Götapriset,Sveapriset, Sveriges IT-kommun och Sveriges Modernaste myndighet. En annan del i föreberedelserna är nyhetsbrevet Kvalitet & Förnyelse, som jag är redaktör och skribent för. I veckan har ett nytt nummer distribuerats till 30 000 personer är intresserade av kvalitets- och utvecklingsfrågor inom offentlig sektor. I det nya numret kan man läsa:

• Varför Britt-Marie Mattsson, som bevakat varje amerikansk valrörelse sedan 1976, tror att Barack Obama, trots att glansen falnat, ändå vinner.
• Annelie Nordström, Kommunal, Stig Orustfjord, Svenskt Näringsliv, Stefan Stern, Magnora och Håkan Sörman, SKL ger sin syn på det svårfångade begreppet kvalitet när det gäller välfärdstjänster.
• Fyra projekt var nominerade till Götapriset 2011. Vinnaren, Skolprojektet IDA i Västerås, och övriga nominerade berättar om vad priset betytt.
• Konkurrensverkets generaldirektör Dan Sjöblom ger sin syn på effekterna av den skärpta lagstiftningen sin gällt för offentliga aktörer sedan 2010.
• Riksgäldsdirektör Bo Lundgren förutspår den ekonomiska utvecklingen i Europa de kommande åren.
• Sveriges senaste kvalitetskommun, Kungsbacka berättar om hur man jobbat vidare med att utveckla kvalitetsarbetet.

Begriplig besvikelse över förnuftigt beslut

LR:s ordförande Metta Fjelkner får det
tufft att försvara avtalet för besvikna med-
lemmar. Foto: Elisabeth Olsson Wallin

Det blev ingen lärarstrejk, vilket det finns all anledning att vara glad över även om man tycker att lärare borde ha högre löner. Men det är knappast glädje som präglar stämningen i lärarrummen idag även om de får mer än andra i år. 4,2 i stället för 2,6 procent, som var märket i årets förhandlingar. Lärarna hade ju hoppats på mer. Missnöjet är nog störst där majoriteten tillhör Lärarnas Riksförbund, det mer stridslystna och högljudda av lärarförbunden.

Strejken var mycket nära. Sex av femton ledamöter i LR:s förbundsstyrelse röstade emot avtalet. Svekdebatten har också genast dragits igång.  I en debattartikel i Svenska Dagbladet varnar tre medlemmar för massavhopp från facket och kräver ordföranden Metta Fjelkners avgång.

”Ledningen i LR får göra sig beredde på att gå sin tuffaste rond hittills – mot sina egna medlemmar”, skriver de bland annat.

Läraren Magnus Blixt, som bloggar på LR:s hemsida, sammanfattar känslorna för avtalet så här:

”Jag önskar att budet varit sämre. Då hade jag utan tvekan kunnat säga NEJ. Jag vill inte säga JA, men jag kan inte heller säga NEJ med de fakta och alternativ som de facto ligger på bordet.”

Medlarna ler säkert nöjt om de läser detta. Det är ju det deras uppdrag går ut på. Att hitta ett bud som ingen av parterna kan säga nej till. Säkert finns det också inom SKL de som är missnöjda med avtalet, eftersom det blir dyrt. Men på den sidan är man nog mest nöjd med att det inte blev konflikt med de konsekvenser det skulle få för skolorna.

Magnus Blixt beskriver avtalstecknandet som en konflikt mellan förnuft och känsla. Förnuftet säger att det är så här långt man kan nå. Känslan att man borde få och hade förväntat sig mera. Hos medlemmarna dominerar känslan, men i förbundsledningen måste också förnuft råda, vilket gör det svårt att vara facklig ledare. Svekdebatten ör oundviklig eftersom man agiterat med känsla för att få medlemmarna med sig.

Jag har själv varit med om detta i egenskap av ledamot av Journalistförbundet styrelse under 1987-1995 då SJF hade flera strejker. Framför allt handlade det om högre löner, men också om upphovsrätt. Under förhandlingarna och när strejken var ett faktum var kraven oeftergivliga. När avtalet var undertecknat skulle man tillbaka och förklara varför det blev som det blev. Jag minns medlemsmöten som var som presskonferenser. Jag minns spänningen i rummet när det stod och vägde mellan ja och nej. Mellan förnuft och känsla.

I dessa diskussioner tillhörde jag dem som mera använde förnufts- än känsloargument. Därför tror  jag också att det var klokt av lärarförbunden att säga ja till budet. I dagens läge är opinionsbildning nog en bättre väg för höjda lärarlöner än konflikt. Inte minst lokalt, där ju utfallet för den individuella läraren avgörs. Kommunpolitikerna behöver bli bättre arbetsgivare för att få tyst på den eviga, och fruktlösa, debatten om att återförstatliga skolan.

Även en farmor kan vara utsatt för våld



Alfons Åbergs farmor är rund, rar och bulldoftande med förklädet stadigt om magen och gott om tid att spela kort med barnbarnen. Hon påminner mer om min barndoms far- och mormödrar än om mig och mina medsystrar som skapar barndomsminnen för dagens barn. Kvinnor som fortfarande älskar sitt jobb och inte har tid att hämta barnbarnen. De som prioriterar golf framför bullbak. Som inte har tid att krama barnbarnen eftersom de har en ny kärlek att krama. Även om det självklart finns de duktiga flickorna som klarar allt detta och lite till fast de nu snarare är tanter. Liksom det finns de som inte orkar med barnbarnen för att de har nog med sina egna bekymmer.

De sista ljuva åren blir inte alltid så ljuva, som man hoppats på. Har man haft det besvärligt tidigare tar det inte slut för att man kallas pensionär eller farmor. Om detta påminns man i en ny rapport som Äldrecentrum gjort på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholm. Den har titeln Det slutar inte vid 65 och handlar om äldre våldsutsatta kvinnor.

I rapporten utvärderas den utbildning som Länsstyrelsen genomfört och där 500 anställda inom äldreomsorgen i Stockholm deltagit. Slutsatsen är att problemet med våldsutsatta kvinnor är större än man trott. Äldre kvinnor är mycket sårbara och har svårt att värja sig. De drar sig också för att söka hjälp av rädsla för förövaren. Det är ofta make eller sambo, men kan också vara barn, grannar på äldreboendet eller personal.

– Vi visste att problemet fanns men inte att det var så stort. Kanske borde vi ha förstått, våldet slutar såklart inte bara att offer eller förövare uppnår en viss ålder, säger Birgitta Vigil, projektledare för utbildningen i ett pressmeddelande.

De åtgärder som föreslås handlar om utbildning för personal så att problemet upptäcks, ökad uppmärksamhet på riskfaktorer, kommunala handlingsplaner och psykosocialt stöd. Ansvaret blir äldreomsorgens, som får ytterligare en tung uppgift.

 PS 5 november 2012
Svenska Dagbladet uppmärksammar idag problemet med våld mot äldre kvinnor. I artikeln berättar Inga Svensson, 81 om ett liv med "mycket elände".

Den svårfångade kvaliteten

Texten även publicerad i VLT 11 september 2012

Vinstförbud är en av de stora politiska frågorna just nu. Mest påtagligt för socialdemokraterna där ett nytt rosornas krig mellan höger och vänster tycks vara under uppsegling. Men frågan är inte helt lätthanterlig för de borgerliga heller. Oavsett partifärg ogillar väljare att företag som finansieras med skattemedel får ta ut vinst, men väljare gillar valfrihet och de gillar oftast de skolor, äldreboenden och vårdcentraler som de vinstdrivande företagen driver. Utan möjlighet till vinst lär få företag vara villiga att fortsätta. Skolnedläggningar är inget man vinner val på, det vet glesbygdspolitiker. Den storstadspolitiker som inför ett vinstförbud som gör att populära skolor försvinner lär få erfara samma sak.

Lösningen på detta dilemma är att kräva kvalitet. Alla älskar kvalitet. Näst fred på jorden är nog kvalitet på välfärdstjänster det alla allra mest önskar sig. Problemet är att det inte finns någon enighet om vad kvalitet är eller hur det ska mätas.

Inte så att det saknas kvalitetsindikatorer eller att det inte mäts och dokumenteras inom vård, skola och omsorg. Tvärtom, massor av tid ägnas åt att mäta och rapportera. Så mycket att många tycker att det är svårt att hinna med den egentliga uppgiften. Problemet är att det många gånger mäts och rapporteras för att tillgodose behov hos tillsynsmyndigheter och att resultatet inte kommer brukarna till del. Socialstyrelsens nyligen antagna föreskrifter för demensbemanning är det senaste, men knappast sista, exemplet.

Det kommer också motreaktioner och försök att få struktur på kvalitetsarbetet. Svensk Näringsliv,  tillsammans med Vårdföretagarna och Friskolornas riksförbund, håller på att få fram de  sju-åtta viktigaste kvalitetsindikatorerna som kan fungera som branschstandard. Resultatet för skolans del kommer om några veckor. Äldreomsorgen börjar en försöksverksamhet efter nyår. Ett arbete som nog kan kombineras med den etiska kod förvälfärdsföretag, som en grupp socialdemokrater jobbar med för att stoppa kraven på vinstförbud. En ny svensk modell kanske är på väg.

 

 

För mycket kontroll är också en risk

Kommunala revisorer är en viktig men förbisedd del av den lokala demokratin. De ska inte i första hand granska kvitton och siffror, utan på medborgarnas uppdrag se till att de förtroendevalda gör det de ska. Att mål uppfylls och att planer blir verklighet så att våra skattepengar används på rätt sätt. I morgon och på onsdag samlas 200 revisorer från landets större kommuner i Västerås till den årliga revisionskonferensen för att lära mer av externa föreläsare och av varandra.

Den fråga som intresserar denna grupp mest just nu, att döma av valet av seminarier, är risken för korruption inom kommuner och landsting. Johan Sörensson och Johan Mörck från Statskontoret kommer att ha många åhörare när de presenterar rapporten Köpta relationer, som publicerades på försommaren. Intresset borde glädja rapportförfattarna eftersom en av slutsatserna i rapporten är att kunskaperna och medvetenheten behöver öka.

Antalet anmälda korruptionsbrott är få och har inte ökat. Men jämfört med 2008 är det fler som säger att de utsatts för erbjudanden av olämpligt slag. Riskerna ökar också i och med att bolagiseringen ökat och att allt mer kommunal verksamhet upphandlas. Huruvida detta också lett till att korruptionen faktiskt har ökat vet vi dock inte, påpekar statsvetaren Gissur Erlingsson, som forskar om detta, på sin blogg.

Det reflexmässiga svaret på en risk är ökad kontroll och tillsyn. Men även det har sina risker, påpekar Gissur Erlingsson, mot bakgrund av en aktuell bok. ”Ju noggrannare kontrollsystem vi designar, desto trögare kan genomförandeledet bli, och så finns förstås också en risk för att tjänstemän i slutändan blir alltför rädda för att fatta självständiga beslut, varpå systemeffektiviteten förstås drabbas negativt.”.

Denna balans mellan kontroll och tillit är något för revisorerna att diskutera när de träffas. Men även regeringen bör ägna frågan en tanke. Tillsyn och kontroll är en växande bransch. Nu kommer snart den nya inspektionsmyndigheten för vård, omsorg och socialtjänst. ” Vi närmar oss raskt inrättandet av en inspektionsinspektion som ska övervaka alla redan tillsatta inspektioner” skriver Maria Ludvigsson i SvD:s huvudledare idag.

PS
SKL har i dagarna kommit ut med en ny version av skriften "Om mutor och jäv. En vägledning för anställda i kommuner, landsting och regioner", där man kan läsa vilka regler som gäller och om aktuella rättsfall.

Oetiskt av Rapport om flickmord

I helgen mördades en 13-årig flicka i Täby. En 32-årig granne är anhållen på sannolika skäl misstänkt för mord. Åklagaren är förtegen  så vi vet väldigt lite  om vad som hänt och varför. Dock vet man att detta  är en extremt ovanlig typ av brott. Sammanlagt har färre än fem 13-åriga flickor mördats de senaste 20 åren.

– Det är så ovanligt att det inte ens finns något mönster, säger Mikael Rying, kriminolog på Rikspolisstyrelsen till Svenska Dagbladet. Barn under 15 år blir i 90 procent av fallen mördade av sina föräldrar. Gärningsmän utanför den närmaste familjen är ovanliga. Bland de flickor som är över 15 år är det i stället vanligare att gärningsmannen är en pojkvän eller annan nära manlig bekant

Men även om det är ovanligt har det nu likväl hänt. Det inträffade är en ofattbar tragedi, som naturligtvis drabbar flickans familj hårdast, men likt ringar på vattnet också andra som känt henne eller som bor i samma område. Till de drabbade hör hennes vänner och skolkamrater. Barn som fått sin trygghet skakad och behöver hjälp av kloka och insiktsfulla vuxna att hantera den skräck och oro en händelse som denna väcker. Känslor som sannolikt förstärks av att det av allt att döma är någon i flickans nära omgivning som begått mordet.

Vad dessa barn inte behöver  är ett TV-team som kommer och sticker en mikrofon i ansiktet på dem och undrar hur det känns. Men SvT:s Rapport hade igår det dåliga omdömet att åka ut till flickans skola och ställa den frågan till hennes kamrater. Självklart var de ledsna, självklart tyckte de att det var otäckt. Även om reportern var hänsynsfull i sitt frågande borde de inte lockas att visa sin sorg och oro i TV. En TV-kamera på en skolgård och chansen att få vara i TV är en lockelse för barn, som inte förstår konsekvenserna av att ställa upp och svara på frågor.

I avsnittet om  yrkesregler i Spelreglerna för press, radio och TV  står att man vid anskaffning av material ska visa särskild hänsyn mot ovana intervjuobjekt och vid bildanskaffning i samband med olyckor och brott.

Enligt min bedömning har Rapport med detta inslag brutit mot båda dessa regler, vilket är extra allvarligt eftersom det handlar om barn. Att samma fråga ställdes till flickans grannar upprör mig inte lika mycket. Men jag tycker att även det är en journalistik som inget tillför utan bara utnyttjar en tragedi till att skapa ett meningslöst inslag.