Samordnare får ta hand om de svåra frågorna

”Det snabbast växande jobbet inom statsförvaltningen”, har det sagts om uppdraget som nationell samordnare. Det får ses som ett uttryck för byråkratiskt skämtlynne, men faktum är att de nationella samordnarna blir allt fler. När Statskontoret gjorde en genomgång i början av 2014 konstaterades att regeringen sedan 2006 tillsatt 32 nationella samordnare. 

Regeringsskiftet har inte inneburit något trendbrott. Den senaste månaden har nationella samordnare varit en viktig del i regeringens åtgärder inom två tunga och svårlösta områden: unga som varken arbetar eller studerar och den psykiska ohälsan.

Nationell samordnare låter handlingskraftigt. Men tittar man lite närmare så är de snarare ett uttryck för handfallenhet. Det handlar om frågor som är så komplexa att regeringen inte vet riktigt hur de ska hanteras och behöver någon som tar över.

Statskontoret fann att det fanns tre olika typer av nationella samordnare: förhandlare, utredare och pådrivare.. Förhandlarna ska få fram en lösning på en konkret fråga, till exempel infrastrukturen i Stockholmsområdet. Utredande nationella samordnare ska vara mer utåtriktade men skiljer sig inte så mycket från övriga statliga utredare.

Den nyaste och snabbast växande kategorin är pådrivarna. De ska debattera och skapa intresse för en fråga. Till den kategorin hör den synligaste av de nationella samordnarna, Mona Sahlin, vars erfarenhet och engagemang har tagits väl till vara i arbetet mot våldsbejakande extremism. Carin Götblad, som jobbade med våld i nära relationer och Björn Eriksson, som sysslade med idrottsrelaterat våld är andra exempel på nationella samordnare som märktes

”Den egna personen är det viktigaste verktyget”, konstaterar Statskontoret. Det gäller att  kunna hantera såväl media och som kommunfolk. Om det ska bli något resultat av samordnarens arbete är det avgörande om det sker något i kommuner och landsting.

Eftersom samhällsbygget blir allt mer komplext blir de nationella samordnarna sannolikt fler. När flyktingkrisens blir mindre akut lär det finnas en hel del som regeringen vill lämna över. Fast varken forskare eller Statskontoret, vet hur effektiv denna styrform är. Eller ens hur man ska mäta effektiviteten.
Fortsätter utvecklingen så här kan man fråga sig när vi får en samordnare av de nationella samordnarna.

Texten även publicerad i VLT den 30 december 2015.

 

 

För mycket kontroll är också en risk

Kommunala revisorer är en viktig men förbisedd del av den lokala demokratin. De ska inte i första hand granska kvitton och siffror, utan på medborgarnas uppdrag se till att de förtroendevalda gör det de ska. Att mål uppfylls och att planer blir verklighet så att våra skattepengar används på rätt sätt. I morgon och på onsdag samlas 200 revisorer från landets större kommuner i Västerås till den årliga revisionskonferensen för att lära mer av externa föreläsare och av varandra.

Den fråga som intresserar denna grupp mest just nu, att döma av valet av seminarier, är risken för korruption inom kommuner och landsting. Johan Sörensson och Johan Mörck från Statskontoret kommer att ha många åhörare när de presenterar rapporten Köpta relationer, som publicerades på försommaren. Intresset borde glädja rapportförfattarna eftersom en av slutsatserna i rapporten är att kunskaperna och medvetenheten behöver öka.

Antalet anmälda korruptionsbrott är få och har inte ökat. Men jämfört med 2008 är det fler som säger att de utsatts för erbjudanden av olämpligt slag. Riskerna ökar också i och med att bolagiseringen ökat och att allt mer kommunal verksamhet upphandlas. Huruvida detta också lett till att korruptionen faktiskt har ökat vet vi dock inte, påpekar statsvetaren Gissur Erlingsson, som forskar om detta, på sin blogg.

Det reflexmässiga svaret på en risk är ökad kontroll och tillsyn. Men även det har sina risker, påpekar Gissur Erlingsson, mot bakgrund av en aktuell bok. ”Ju noggrannare kontrollsystem vi designar, desto trögare kan genomförandeledet bli, och så finns förstås också en risk för att tjänstemän i slutändan blir alltför rädda för att fatta självständiga beslut, varpå systemeffektiviteten förstås drabbas negativt.”.

Denna balans mellan kontroll och tillit är något för revisorerna att diskutera när de träffas. Men även regeringen bör ägna frågan en tanke. Tillsyn och kontroll är en växande bransch. Nu kommer snart den nya inspektionsmyndigheten för vård, omsorg och socialtjänst. ” Vi närmar oss raskt inrättandet av en inspektionsinspektion som ska övervaka alla redan tillsatta inspektioner” skriver Maria Ludvigsson i SvD:s huvudledare idag.

PS
SKL har i dagarna kommit ut med en ny version av skriften "Om mutor och jäv. En vägledning för anställda i kommuner, landsting och regioner", där man kan läsa vilka regler som gäller och om aktuella rättsfall.