Alfons Åbergs farmor är rund, rar och bulldoftande med
förklädet stadigt om magen och gott om tid att spela kort med barnbarnen. Hon påminner mer
om min barndoms far- och mormödrar än om mig och mina medsystrar som skapar barndomsminnen
för dagens barn. Kvinnor som fortfarande älskar sitt jobb och inte har tid att
hämta barnbarnen. De som prioriterar golf framför bullbak. Som inte har tid att
krama barnbarnen eftersom de har en ny kärlek att krama. Även om det självklart
finns de duktiga flickorna som klarar allt detta och lite till fast de nu
snarare är tanter. Liksom det finns de som inte orkar med barnbarnen för att de har nog med sina egna bekymmer.
De sista ljuva åren blir inte alltid så ljuva, som man
hoppats på. Har man haft det besvärligt tidigare tar det inte slut för att man
kallas pensionär eller farmor. Om detta påminns man i en ny rapport som
Äldrecentrum gjort på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholm. Den har titeln Det slutar inte vid 65 och handlar om äldre våldsutsatta kvinnor.
I rapporten utvärderas den utbildning som Länsstyrelsen
genomfört och där 500 anställda inom äldreomsorgen i Stockholm deltagit. Slutsatsen
är att problemet med våldsutsatta kvinnor är större än man trott. Äldre kvinnor
är mycket sårbara och har svårt att värja sig. De drar sig också för att söka
hjälp av rädsla för förövaren. Det är ofta make eller sambo, men kan också vara
barn, grannar på äldreboendet eller personal.
– Vi visste att problemet fanns men inte att det
var så stort. Kanske borde vi ha förstått, våldet slutar såklart inte bara att
offer eller förövare uppnår en viss ålder, säger Birgitta Vigil, projektledare
för utbildningen i ett pressmeddelande.
De åtgärder som föreslås handlar om utbildning för personal
så att problemet upptäcks, ökad uppmärksamhet på riskfaktorer, kommunala
handlingsplaner och psykosocialt stöd. Ansvaret blir äldreomsorgens, som får ytterligare
en tung uppgift.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar