Får man kalla Lambertz gubbsnygg?

Gubbsnygg… Bland alla orden i gårdagens flöde på de sociala medierna var det ordet jag fastnade för. Det användes av en klok och omdömesgill ung kvinna som förlorat förtroendet för Göran Lambertz på grund av hans agerande i Thomas Quick-debatten. Men eftersom han var gubbsnygg skulle hon ha teven på utan ljud nästa gång han var med. Min första tanke var att skriva en kommentar om att det inte var någon konst att framstå som gubbsnygg om man var med i samma sändning som Leif G W Persson.

Men vid närmare eftertanke bestämde jag mig för att avstå. Varför anser vi kvinnor att vi har rätt att kommentera mäns utseende på ett sätt som vi inte accepterar att män gör med kvinnor?

Jag skulle bli genuint upprörd om en betydligt yngre man kommenterat ett inslag med Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg i någon aktuell juridisk fråga med att hon var gumsnygg. Ett ord som jag heller inte skulle gilla om det användes på mig själv. Däremot inbillade jag mig att Göran Lambertz, som är ungefär jämngammal med mig och Anne Ramberg, skulle vara rätt smickrad över epitetet gubbsnygg.

Vid närmare eftertanke kom jag fram till att det som vanligt i könssammanhang handlar om makt. Kvinnor kommenterar män ur ett underläge och tillåter sig en ton och ett ordval som annars inte skulle accepteras. Byt ut ordet man mot jude i en Ulla Skogh-sketch och många skulle lämna lokalen.

Men givetvis handlar det också om könsroller. Män med makt behåller sin attraktionskraft även om de blir lite till åren. De unga kvinnorna har en makt över männen tack vare sin ungdom. Attraktionskraften är inte lika självklar när det gäller unga män och äldre kvinnor på maktpositioner. De löper större risk att bli betraktade som morsor än sexobjekt. Men det kanske ändrar sig i takt med att de äldre kvinnorna blir fler och snyggare.

Oavsett kön följer med makt ett ansvar för orden. Jag minns hur jag efteråt skämdes när jag som VD en gång skämtsamt kallat min helt manliga, och mycket professionella, ledningsgrupp för ”pojkarna”. Det var lika oacceptabelt som när en manlig chef talar om sina kvinnliga underlydande som ”flickorna”.