Demokratins basarbetare



Politiskt basarbete i Västerås under valrörelsen.

Krönika publicerad i VLT 7 december 2010

När vi andra ägnar fritiden åt innebandy, körsång, språkkurser, tv-serier eller vad vi nu annars tycker är kul finns det de som i stället går på möten, läser handlingar och funderar över hur samhället kan fungera bättre. De kallas politiker. 98 procent är fritidspolitiker som har sitt uppdrag vid sidan om jobb eller studier.  I den nyutkomna boken Politik på hemmaplan av de göteborgska statsvetarna Mikael Gilljam, David Karlsson och Anders Sundell kan man lära mer om den här gruppen. Boken bygger på den största politikerundersökningen i världen. 10 000 fullmäktigeledamöter har gett sin syn på politiken och dess spelregler. Några av resultaten:

• Män, medelålders, svenskfödda, högutbildade tjänstemän och offentliganställda är vanligare i en fullmäktigeförsamling än i samhället i övrigt.
• Kommunstyrelsens ordförande anses ha mest inflytanden över kommunpolitiken, medborgarna minst. Tjänstemännen, statliga myndigheter och journalister borde ha mindre inflytande om fullmäktigeledamöterna fick bestämma.
• Kommunpolitiker är lite extrema. De rödgröna ligger åsiktsmässigt lite till vänster om sina partikamrater i riksdagen, moderater till höger.

• Hos dessa företrädare för den representativa demokratin är skepsisen stor mot folkomröstningar, medborgarinitiativ och annan deltagardemokrati. De stora partierna är mest negativa, SD och MP mest positiva.

• Kommunpolitiken har blivit mindre samförståndsinriktad. Rikspolitikens motsättningar märks allt mer. Friskolor, vårdnadsbidrag och privata entreprenörer skapar konflikter.

• Nästan var tionde ledamot har utsatts för våld och hot. I en del fall handlar om livsfarliga hot, som också riktar sig mot familjen.

Priset kan alltså vara högt för den som ger sig in i politiken. Även om uppdraget självfallet också ger utbyte. Inte så mycket ekonomiskt, även om många tror det, utan i form av inflytande, personlig utveckling och av att kunna påverka sådant man tycker är viktigt. Tack eller beröm får de sällan, trots att utan dem skulle demokratin inte fungera.