Kommunstyrelsens ordförande Eva Nypelius (C) i samspråk med Gotlands matambassadör Patrik von Corswant vid Almedalsveckans invigning.
Visby dallrar. Inte bara av värmen, utan också av förväntan. Kanske är det nu den här första kvällen som Almedalsveckan är som bäst. När alla 1400 programpunkterna är potentiella succéer. När kläderna ännu är nystrukna och fräscha. När det fortfarande känns kul att erbjudas flugsmällor och karameller. När man träffar människor för första gången och tycker att det är roligt att ses. Mot slutet av veckan brukar tröttheten breda ut sig.
Söndagen är i år moderaternas dag. När detta skrivs återstår en kvart till Fredrik Reinfeldts tal. Redan två timmar före start var området runt Almedalsscenen välfyllt med ungdmoderater i orangea tröjor och gammelmoderater i medförda brassestolar. Då passerade de inbjudna förbi på väg till Gotlands kommuns invigning på det idag tropiskt heta Kallbadhuset. Där fick man ett smakprov på gotländska delikatesser och tillfälle till det som är Almedalsveckans kärna, minglandet.
De partier som inte sitter i riksdagen får inte tillgång till Almedalsscenen utan får nöja sig med gatumark vid Donners plats. Nationaldemokraterna, som varken hade någon kändis eller skicklig talare, fick inte många åhörare förutom de utkommenderade poliserna. Men när Gudrun Schyman tog över gatuscenen med sedvanlig skicklig retorik stannade många till för att höra henne ironiska kommentarer till manssamhället. Men de flesta gick när andra FI-medlemmar tog över mikrofonen.
I morgon måndag är den tyngsta seminariedagen. Första frukostseminariet, som har rubriken ”Har Göteborg tappat andan” börjar 7.30. Klockan 9 drar 22 parallella seminarier i gång samtidigt. Så håller det på till klockan 22 när dagen avslutas med Nikodemussamtal om livet, politiken och tron i Domkyrkan. Eller ännu senare för den som diskuterar dessa eller andra frågor i oorganiserade formen på stadens många vattenhål.
Visby dallrar. Inte bara av värmen, utan också av förväntan. Kanske är det nu den här första kvällen som Almedalsveckan är som bäst. När alla 1400 programpunkterna är potentiella succéer. När kläderna ännu är nystrukna och fräscha. När det fortfarande känns kul att erbjudas flugsmällor och karameller. När man träffar människor för första gången och tycker att det är roligt att ses. Mot slutet av veckan brukar tröttheten breda ut sig.
Söndagen är i år moderaternas dag. När detta skrivs återstår en kvart till Fredrik Reinfeldts tal. Redan två timmar före start var området runt Almedalsscenen välfyllt med ungdmoderater i orangea tröjor och gammelmoderater i medförda brassestolar. Då passerade de inbjudna förbi på väg till Gotlands kommuns invigning på det idag tropiskt heta Kallbadhuset. Där fick man ett smakprov på gotländska delikatesser och tillfälle till det som är Almedalsveckans kärna, minglandet.
De partier som inte sitter i riksdagen får inte tillgång till Almedalsscenen utan får nöja sig med gatumark vid Donners plats. Nationaldemokraterna, som varken hade någon kändis eller skicklig talare, fick inte många åhörare förutom de utkommenderade poliserna. Men när Gudrun Schyman tog över gatuscenen med sedvanlig skicklig retorik stannade många till för att höra henne ironiska kommentarer till manssamhället. Men de flesta gick när andra FI-medlemmar tog över mikrofonen.
I morgon måndag är den tyngsta seminariedagen. Första frukostseminariet, som har rubriken ”Har Göteborg tappat andan” börjar 7.30. Klockan 9 drar 22 parallella seminarier i gång samtidigt. Så håller det på till klockan 22 när dagen avslutas med Nikodemussamtal om livet, politiken och tron i Domkyrkan. Eller ännu senare för den som diskuterar dessa eller andra frågor i oorganiserade formen på stadens många vattenhål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar