Mediala drev är en klassisk pressetisk fråga. Visst kan jag vara med och diskutera det i Visby domkyrka under Almedalsveckan, svarade jag när jag i våras fick frågan från Kyrkans Tidnings chefredaktör Anders Ahlberg. Inte kunde vi ana hur aktuell frågan skulle komma att vara denna onsdag. På morgonen hade vi i TV kunnat se arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin tala om att han avgår och att skälet bland annat är den mediabevakning han och hans barn utsatts för.
”Gränsen för vad som i det mediala Sverige är personligt och vad som är privat har under de senaste åren suddats ut på ett sätt som gör att jag själv inte orkar, men också gör tycker jag att man kan vara allvarligt oroad för möjligheten att rekrytera människor till framtida politiska förtroendeuppdrag, sa han bland annat vid presskonferensen.
Samtalet i Domkyrkan där även Correns chefredaktör Ola Sigvardsson deltog, kom i hög grad att handla om gränsen mellan det grundläggande publicistiska uppdraget att publicera det som är sant och relevant samtidigt som man aldrig får glömma att det handlar om människor. Vissa saker måste berättas även om det innebär att människor känner sig orättvist utsatta. Jag anser till exempel att Dagens Samhälles artiklar om Solnas stadsdirektör Sune Reinhold hör till den kategorin eftersom det handlar om sådant han gjort i tjänsten. Om det däremot handlar om vårdnadstvister och andra privata förhållanden blir bedömningarna annorlunda.
För Sven-Otto Littorin har gränsen för vad han anser uppdraget vara värt uppenbarligen passerats. Politiken och positionen är inte allt. Han bör ha och fick sympati både från partivänner och motståndare. I dag rullar den politiska karusellen vidare i Almedalen. Nu utan Sven-Otto Littorin och utan särskilt mycket tid för eftertanke. Idag är det Mona Sahlin, som ju har haft sin beskärda del av mediebevakning av sin person, som står i fokus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar