Vi har utbildningspolitik, socialpolitik, flyktingpolitik, miljöpolitik och en hel del andra politikområden. Sedan några år har vi också, sent omsider, en spåkpolitik.
"Om man har mer än ett språk behöver man en språkpolitik", konstaterade professorn i Nordiska språk Olle Josephson, som i går kväll talade mycket underhållande om detta på Västerås stadsbibliotek.
Sverige har fem officiella språk utöver svenskan och si så där 180 andra språk. Exakt hur många är det ingen som vet, någon språkstatistik har vi inte.
Enligt språklagen, som infördes i fjol, ska det offentliga språket vara vårdat, enkelt och begripligt, vilket ju låter självklart. Men det är det inte. Det är ett protestantiskt synsätt på språket och inte helt okontroversiellt i EU-sammanhang. De sydligare medlemsländerna tycker att det offentliga språket ska vara mer sirligt och högtidligt. Kanske kommer det också in en del av det synsättet genom dokument som översätts.
På den punkten tycker jag att vi ska hålla på vårt lutherska arv och ta strid för begripligheten. "Bäst det språk som lättast gives lättast förstås" uttryckte Esaias Tegnér d.y saken. Olle Josephsons modernt funktionalisitska formulering var: Det som fungerar bra är bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar