Om en rumpklapp och medialt medberoende



Klappen som vållade tittarstorm. Foto. SVT

Det är inte acceptabelt att bli klappad i rumpan på jobbet. Detta gäller oavsett jobb, alltså även för programledare i Melodifestivalen. Thorsten Flinck överskred en gräns i direktsändning i lördags. Fullt medvetet och med lycklig min, vilket sannolikt hade mindre med klappen i sig att göra och mer med de rubriker han kalkylerade med.

En kalkyl som visade sig helt riktig. Thorsten Flinck lever idag mindre på sitt artisteri och mer på sitt gränsöverskridande. Det var inte i första hand för att höra honom sjunga att han reser sig igen som även de som normalt är ointresserade av schlagerjippot satt framför TV:n i lördags. Vi satt där i spänd förväntan på att se om han skulle falla i direktsändning eller vad han annars skulle hitta på.

” Media har vant sig vid leverans och tittar skuldmedvetet bort efter det att de lustiga citaten har levererats”, skrev Jenny Strömstedt i Expressen innan lördagens sändning och konstaterar att det finns sådant kring Thorsten Flinck som inte går att skriva om:

”Sådant som gör ont och värker genom livet hos andra människor. Sådant som i perspektiv får skrattet att fastna i halsen”.

Den sekundsnabba beröringen av Gina Dirawis bakdel var det som förde Thorsten Flinck till löpsedlarna den här gången. Upprördheten har varit stor, fördömandena hårda. Gina Darawi själv tycks mera irriterad på medierna än på Thorsten Flinck.

”Skriv om de tunga bidragen istället,” skrev hon på Twitter i går. En önskan som inte hade effekt. Historien lever vidare ytterligare en dag. Enligt Aftonbladet ställer Gina Darawis pappa SVT mot väggen. ”Det är inte okej”, säger han, enligt tidningen, men enligt Ginas twitter har han inte velat kommentera saken. ”Vilken fantasi”, skriver hon.

Hon lär få vänja sig vid mer , när Melodifestivalen rullar vidare ytterligare fem veckor. ”Medialt medberoende”, kallar Jenny Strömstedt relationen mellan Thorsten Flinck och medierna. Samma sak gäller mellan Melodifestivalen och medierna. Där det ju numera inte är vad som händer på scen utan på efterfesterna som dominerar rapporteringen. Av enda anledning att det finns en efterfrågan. Webbstatistiken ger omedelbara besked om vad som blir läst och då levereras mer av samma.

Men några mer rumpklappar lär det inte bli. Det är inte det värsta som hänt i TV-historien, men det är ett sundhetstecken att så många reagerar. Det är inte okej i något sammanhang. Punkt slut, för att citera feministen Stefan Löfven.