Hur länge ska man egentligen jobba?

65-årsdagen har varit arbetslivets målsnöre för min generation. Liksom i så många andra sammanhang gäller här att krafterna räcker vägen ut, men inte längre. Många kör inte för fullt mot slutet utan går i mål avstannande. För att orken eller ambitionerna inte räcker Eller för att omgivningen har tappat intresse för vad de presterar. För en del blir detta ointresse ett skäl att kliva av i förtid. Har man tur kan det göras med goda villkor eftersom arbetsgivaren är beredd att betala för att kunna sätta in en yngre förmåga. För andra beror avhoppet på att kroppen eller, allt oftare, själen säger ifrån . Numera är det inte benbrott utan psykiska sammanbrott som är orsak till de flesta förtidspensioneringarna. Oavsett vilket blir det ekonomiskt kännbart att sluta i förtid.

Pensionsåldersutredare Ingemar Eriksson tror att ekono-
miska incitament får fler att vilja jobba längre.
Foto: Martina Huber/Regeringskansliet

De som har varit lyckligt lottade tidigare i arbetslivet struntar ofta i målsnöret och jobbar glatt vidare. Även om det på det nytryckta visitkortet ofta står konsult i stället för den gamla yrkestiteln. Men det spelar inte så stor roll. Jobbar gör de, så länge deras tjänster är efterfrågade.

Fler borde jobba bortom 65 om pengarna ska räcka när vi lever längre, har varit budskapet för dagen idag. Arbetslivet kan sträcka sig till 75 år och man måste vara beredd att byta karriär mitt i arbetslivet, var budskapet från Fredrik Reinfeldt i en intervju  i Dagens Nyheter. Ett budskap som inte ger några omedelbara popularitetspoäng, men det är ändå välgörande att statsministern börjar tala om den fråga som centrala politiker länge skyggat för: Hur ska pengarna räcka till pensioner och välfärd när allt färre ska försörja allt fler.

Det enda sättet är att antingen tidigarelägga inträdet i arbetslivet radikalt eller senarelägga uttåget. Eftersom det knappast är realistiskt att ungdomar börjar jobba när de är 15-16 är det nödvändigt att höja pensionsåldern, var budskapet från Lena Lundkvist på SCB som var en av talarna på det frukostseminarium med rubriken Bortom 65, som regeringens Framtidskommission ordnade idag.

Frågan är hur det ska gå till. Ingemar Eriksson, som har regeringens uppdrag att utreda pensionsåldern, deklarerade sin tro på ekonomiska incitament. Om man ser att det lönar sig att jobba längre, kommer man att fortsätta ett tag till. Men frågan är om det räcker. Det behövs också en attitydförändring. Från de blivande pensionärerna, som behöver vara beredda att byta arbetsuppgifter och jobba längre. Från arbetsgivarna, som behöver anpassa arbetsuppgifter och arbetsmiljö till en annan åldersstruktur.

Målsnöret kommer alltså sannolikt att flyttas fram, vilket många nog är beredda på. ”Det har skett en tillnyktring i förväntningarna”, konstaterade professor Joakim Palme. Men till 75 år det nog inte många som kan tänka sig att fortsätta, men det trodde nog inte statsministern heller. Men med sitt utspel har han förberett marken för de förslag som kommer från pensionsålderutredningen. Förslag som för trovärdighetens skull bör föregås av ändrade regler för riksdagsmännens pensioner. De kan idag tacka för sig när de är 50 år om de suttit i tolv år. Om medborgarna förväntas jobba längre eller byta arbetsuppgifter, bör deras valda ombud göra det också.