Tre SD-mandat som har getts orimlig makt

Västerås är ett av Sverigedemokraternas starkaste maktfästen. När Dagens Samhälle tidigare i höstas rankade vilka kommuner SD hade mest inflytande kom Västerås, där partiet har tre mandat, på en nionde plats. ”Att SD trots allt kan avgöra frågor i Sveriges sjätte största stad måste ses om ett genombrott för partiet”, skrev tidningen.

Aldrig mer, är den slutsats Eslövs kom-
munstyrelseordförande Cecilia Lindh
 drar av åren med SD som vågmästare.

Vid förra veckans stormiga möte i Västerås kommunfullmäktige satt SD på åskådarbänken, men striden har sitt ursprung i partiets maktposition som vågmästare. En position som de etablerade partierna har gett nykomlingen. I 40 kommuner gav valresultatet 2010 Sverigedemokraterna en möjlig vågmästarroll. I 25 valde man, enligt Dagens Samhälle, blocköverskridande uppgörelser för att undvika att ge SD inflytande. I övriga 15 fick, liksom i Västerås, blockpolitiken råda.

Decembertumultet i fullmäktige väcker frågor om hur den fortsatta mandatperioden kommer att utvecklas. SD:s makt blir synlig när partiet kan avgöra frågor i fullmäktige, men deras verkliga inflytande är mer svårgripbart. För att undvika omröstningar kommer blocken överens innan frågorna kommer till fullmäktige.

Kommunpolitiken präglas av tradition av samförstånd, vilket inte demokratiskt riskfritt. Även om medborgarna säger sig ogilla politiskt käbbel vinner demokratin på att det finns en stark opposition tydliga alternativ att ta ställning till.

Erfarenheterna från andra kommuner där SD varit vågmästare visar att det blir svårare ju närmare valet man kommer. I Eslöv tyckte kommunstyrelsens ordförande Cecilia Lind (S), att det sista året med vågmästarpolitik var förfärligt. Därför valde man att dela makten med ärkefienden moderaterna.

Just i dessa dagar känns en överenskommelse över blockgränserna inte särskilt sannolik i Västerås, men det havererade fullmäktigemötet ger båda sidor anledning till eftertanke och till överläggningar om arbetsformerna. Även om ansvaret vilar tungt på ordföranden är det inte ens fel när två träter och medborgarnas förtroende för sina politiker växer knappast när möten urartar till kaos.

Risken är att de som utöver sin makt från åskådarbänken i det läget framstår som ett ganska bra alternativ.

Texten även publicerad i VLT den 6 december 2011.