Hellere konsensus än cirkus

I går rådde tumult i den annars så fridulla fullmäktigesalen
i Västerås ståadshus.

Kommunpolitik brukar kritiseras för att vara alltför konsensusinriktad. Att spänningen och engagemanget försvinner när partierna är så överens att väljarna inte kan se skillnaden. Forskarna hävdar att det inte längre stämmer. Rikspolitikens stridsfrågor, som valfrihet och vårdnadsbidrag, har höjt den politiska temperaturen lokalt. Igår bevisade Västerås kommunfullmäktige att lokalpolitik kan vara strid och kamp och heta känslor. Den som vill ha en beskrivning av händelseförloppet under gårdagskvällen kan läsa det på Anders Lifs blogg.

Formellt handlade striden om återremiss av frågan om kommunalt vårdnadsbidrag. I praktiken handlar det om de etablerade partiernas svårigheter att hitta fungerande arbetsformer när Sverigedemokraterna är vågmästare. Ingen vill egentligen ha med dem att göra, men det är svårt att avstå från deras stöd när det gäller. När Västeråsfullmäktige för ett år sedan beslutade om avveckling av vårdnadsbidraget stödde den splittrade SD-gruppen de rödgröna. Nu har SD bytt ståndpunkt och stöder oppositionen. Därmed fanns det en majoritet för återremiss vid gårdagens fullmäktigemöte, men ordföranden Britt Sandström (S) vägrade ställa proposition. Motiveringen var att det vore att väcka en ny fråga.

Det korrekta i detta lär förvaltningsrätten så småningom få avgöra. Överklaganden har aviserats. Men det är sorgligt att fullmäktigemöten i en av landets största kommuner tillåts urarta på detta sätt med uttåg och okvädingsord. Ansvaret för den akuta situationen är givetvis ordförandens, som inte tycks ha haft mycket stöd av den juridiska sakkunskapen vid sin sida. Men när känslorna lagt sig borde både oppositionen och de rödgröna fundera över hur man vill att det politiska arbetet ska bedrivas fram till nästa val när det inte finns någon politisk majoritet.

Konsensus är nog trots allt att föredra framför cirkus. Åtminstone om man vill att medborgarna ska ha respekt för det demokratiska systemet.

Avslutningsvis en fundering om det nya medieläget. Via Facebook kunde man följa skeendet, åtminstone ur ett borgerligt perspektiv. Alliansens ledamöter uppdaterade flitigt och ilsket, från de rödgröna rådde tystnad. Men eftersom det stod klart att det här inte var ett vanligt fullmäktigemöte kunde man gå in på webbsändningen och följa dramatiken. Den som läste lokaltidningen VLT i morse fick dock inte del av någon dramatik. Där var det ett torrt och kort referat. Föredömligt ovinklat, kanske en del skulle säga, men det förmedlade inte till västeråsarna vad som egentligen hände i fullmäktige. Även VLT har anledning att fundera över hur man ser på sitt uppdrag i den lokala demokratin.